Direktlänk till inlägg 5 mars 2014
Varför är det alltid så mycket lättare att lösa andras problem än, sina egna problem?
Vad problemet än är, så sitter jag inne med lösningen och kommer på dem direkt.
Men mina egna problem är olösliga, ger gråa hår och huvudvärk.
I går hittade jag ett förråd för möbelförvaring och i dag hittade jag en chaufför för att köra möblerna. Kom på strax efter att jag "hittat" chauffören att jag kanske borde berätta det för möblernas ägare att möbelflytten var fixad...
Men bara det att jag inte ens väntar på att bli tillfrågad förrän jag löst problemet, är sååå typiskt Helena och det driver mig till vansinne :)
Jag måste helt klart skärpa mig på den punkten! Jag frågar inte ens om de behöver min hjälp och jag sitter inte och väntar på att de ska komma till mig och be om hjälp... Jag smyger runt dem och fixar utan deras vetskap! ( Kan ingen vänlig själ be mig att sköta mina egna affärer!!)
Jag vill inte tänka på hur jag kommer att vara som 80- årig tant.
Jag kommer garanterat att lägga mig i andras göromål, hålla koll på alla grannar i kvarteret, ha synpunkter på allt och fixa åt andra på det sätt som passar mig bäst...
Jag kommer helt klart att växa upp och bli en mardröm :)
Från och med nu ska jag sluta att vara så hjälpsam!
... men ni vet var jag finns om nu behöver hjälp! :D
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...