Direktlänk till inlägg 6 mars 2015
Det finns människor som lever på att göra livet till ett helvete. Som själva blir starka av att trycka ner andra och som låter så självsäkra att det inte finns något tvivel om att deras ord är det rätt och sanningen.
Det finns en sanning och det är deras sanning och om man ifrågasätter så har man fel eller missförstått det som sagts.
Ens egen tro på sig själv kryper medan de växer och frodas. Tillslut när man är så långt nere botten som det går att komma kommer deras sista stöt och man är bruten. Man vill inte kämpa längre för varför ska man kämpa när de hjärntvättat en så pass mycket att man själv vet hur jäkla värdelös man är som människa och att alla skulle må bättre om man slutade att existera, slutade leva och slutade att tro.
En människa som verkar näras och glädjas när det går åt helvete för de som ska hjälpas.
Ju sämre vi/jag mår dessto lättare är vi/jag att manupullera och skicka än längre ner i hålet.
De vet ens problematik, de vet vilka knappar de ska trycka på och de gör allt i sin makt för att inte förlora makten.
Dessa små människor går inte att få bort, de går inte att kriga mot och de är så lena i käften mot utomstående att ingen ser sanningen bakom de falska leenderna och lena orden.
Vad ska man göra när orden man får höra är falska, men de orden är det enda man fått höra och de enda man just för stunden har att tro på? Ord som just tagit ifrån en all lycka, alla drömmar och framtiden...
Vad ska man göra? Hur ska man kämpa mot dem? Vad ska man göra när man inte längre kan kriga och all ens ork tagit slut? När man hört lögnerna så länge och så ofta att det blivit sanningen?
Man fortsätter kämpa, för det är enda alternativet. För varje gång blir ens osäkerhet större och man gör sitt bästa för att komma undan den lilla människans skugga.
Man fortsätter att hoppas att ens tro är tillräckligt stark för att överleva, att ens tro fortsätter att gro och hoppas att det kommer en dag då makten är bruten, friheten är här och man kan resa sig starkare...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...