Direktlänk till inlägg 1 maj 2016
Visst är det så, att jag ofta säger "Ja", av ren vana och innan jag hinner tänka efter vad jag verkligen vill.
Ofta är jag först att erbjuda min hjälp, ofta innan jag ens hunnit bli tillfrågad och ofta står jag ensam för ingen annan vill/orkar.
Att alltid vara med, att alltid ställa upp och att vara den självklara frivilliga är kul tills gränsen är nådd. När man börjar vara en alltför självklarhet och när man inte ens får ett tack då börjar man fundera om man ställer upp för att det är kul eller för att man "måste"...
Att få ett tack, gör mycket. Att få höra att det man gör uppskattas och att man gjort ett bra jobb, gör att man orkar köra på ett tag till.
.........
Energitjuvar är inget jag orkar med för stunden. Jag har nog med mitt och tänker hålla en låg profil ett tag framåt.
När mina önskemål ändå blir överkörda och folk struntar i mina känslor, så drar jag mig tillbaka och håller käften.
Jag tänker börja använda ordet "nej" oftare och jag tänker stå fast vid mina beslut...
Jag är trött på att min vilja och önskningar ignoreras och att folk vet att det tillslut går att få mig dit de vill. Jag är inte dem som tjatar, vilket gör att jag fortsätter att tro att löften ska hållas, när de egentligen glömdes så fort de blivit givna till mig.
Av ren princip så tänker jag bli fröken trotsig... Bara för att jag kan. :-)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...