Direktlänk till inlägg 28 november 2016
Att säga att jag mår bra vore en enorm överdrift, men jag mår bättre :)
Känner att benen ligger bättre på bättre plats än de gjorde innan op, då varje kontakt med fingertopparna fick mig att i det närmaste gråta av smärta och inte ett enda piller hjälpte helt.
Har fortfarande värk dygnet runt och det verkar inte som om något jag gör tar bort värken riktigt till 100 % eller i den önskade längden av smärtfrihet.
Antigen så är det en värk som helst vill få mig att skrika och jag vet att jag dröjt för länge med tabletterna och den andra smärtan är en mer pulserande värk med strålande spetsar ut i armen. Olika smärtor, men de pågår dygnet runt och de korta stunder som jag är helt smärtfri går att räkna i minuter och dessa stunder är jag så trött att jag bara väljer att sitta stilla och njuta.
Ändå tänker jag alltid innan tabletterna tar, att så fort värken tar slut ska jag uppdatera bloggen, föröska skriva ett längre inlägg och ta igen alla dagar som jag borde skrivit men där jag varit helt sänkt och bara legat på soffan och stirrat .
19 dagar har gått sedan jag låg på akuten med en handled som inte var riktigt rak.
Jag har lärt mig att vara mer vänsterhänt än jag var innan trasig handled.
Skriva och rita med vänster hand funkar omöjligt att göra, men annars klarar jag mig ganska bra som enhandad. Det går snabbare att bre en macka och jag är inte längre lika stolt över att mer smör hamnar på mackan, än på bänken, som jag var i början.
Att vara vänsterhänt är inte fullt så tufft som jag trodde att det skulle vara och jag har faktiskt inte begått ett enda impulsmisstag. Jag har inte av misstag stoppat högerhanden i diskvattnet eller hamnat i duschen utan att vara inlindad i plast . Jag har renare gips än jag trodde att jag skulle ha efter så många dagar i paket.
På torsdag ska jag besöka farbror doktor och höra vad som händer med min arm. Kommer jag kanske att bli av med gipset, kanske har den läkt som han hoppats och kommer jag att komma tillbaka till jobbet i planerad tid?
Så mycket jag vill veta. Men framfrallt så skulel jag vilja se en bild på hur min hand såg ut vid den första röntgen. Risken finns att om jag blir av med gipset, så kommer jag att överanstränga handen.
Nu har jag gipset som tar stopp om det är någon rörelse som jag inte bör göra och även ett stort paket på armen som visar att det är vissa saker jag inte ska eller borde göra.
Men jag kan erkänna att jag börjar tröttna på att hela tiden behöva tänka på vad jag gör för att inte begå ett misstag, eller gör någon rörelse som jag inte borde gjort och som får mig att se stjärnor framför ögonen.
Att köra "pekfingervalsen" på tangentbordet med en hand, är fortfarande en aning ovant och vänster är aningens snabbare än höger, så underliga ord lär dyka upp för att jag har hunnit längre i hjärnan en vad vänsterhanden har skrivit :) Men jag gör mitt bästa :D
Jag har inget mot att vara hemma om det inte vore för att mitt bankkonto i det närmaste gråter, men annars så har jag det lugnt och skönt :) Så länge det inte blir för länge innan jag får göra nytta, vara till glädje, ha en uppgift och se människor så har jag inget emot att vandra runt och vara onyttig. Det värsta är att jag så lätt blir uttråkad, det finns liksom inget jag kan göra med min vänsterhand och en trasig högerhand. Jag kan inte rita eller skriva (förutom på datorn och även det tar en evighet) och inte handarbeta...
Jag känner mig riktigt handikappad och tycker jag inget annat gör än stirrar på tv och kelar med katten.
Inte ens att fotografera är lätt numera, men ett par bilder har det blivit och man har inte roligare än man gör sig :)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...