Nu är jag lagom lugn för att "återuppleva" tisdagen på Gillinge :-)
Jag är så vidrigt glad att jag slipper göra om det igen, så glad att jag inte kände någon på kursen och än gladare att det inte är en kurs utspridd på flera dagar, för då hade jag lagt mina körkortspengar på en bra cykel istället. :-D

För att göra en låååång historia väldigt kort, ALLT som kunde gå fel, gick fel! Jag var dock på rätt plats i rätt tid, men där slutade i princip turen. Jag var sist in i lektionssalen, för jag hörde inte vilka läraren kallade på, när han dök upp i entrén och följe således inte med honom. (Redan där kände jag mig lugn, säker och hemma...HAHAHA!)

Bilen var liten, röd, automat och elbil. Det var knappar överallt, hördes inte när den var igång och växelspakarna felplacerade.
Jag backade istället för att köra framåt och jag låg först i raden. När läraren i walkitalkin skrek :"stanna", så fick jag panik och gasade...
Inte någon hög fart men dock en smäll och den jobbiga erfarenheten att jag krockat! Jag som verkligen äääälskar uppmärksamhet och äääälskar att stå i centrum (önskar alltid vara klädd som närmaste tapet och försöker glida osynligt genom tillvaron) hade 8 par ögon riktade mot mig och då lade min hjärna av totalt! Jag fick ett totalt hjärnsläpp och allt var verkligen tomt bakom pannbenet!
När jag tillslut fick i rätt växel och kunde köra framåt så gjorde en U-sväng och körde mot enkelriktat... Fick en ordentlig och hård tillsägelse via radion samt order att börja om i rätt riktning och på rätt väg.
Jag kulle ut på banan och bromsa i 50 km/h, där körde jag 30. Skulle senare bromsa i 70 km/h och då var jag uppe 85. Totalt koll på läget, andra ord. Muttrade för mig själv hela tiden att jag skulle slappna av, ta det lugnt och lägga misstagen bakom mig och istället koncentrera mig framåt och det gick inte alls bra!

Efter byten av förare så var det åter min tur och fortfarande den första i raden som skulle starta. Stress nivån var på max och min hjärna stängde av totalt. Jag fick inte ens igång bilen! Darrade som ett asplöv och försökte koncentrera mig på rösten i högtalaren som instruerade mig, steg för steg. Fortfarande är krocken i väldigt färskt minne, lärarens ord om att vi ligger långt efter i tidtabellen och att vi behöver öka farten, ekar i mina öron. 8 par ögon stirrar på mig och jag vill bara lämna bilen där den står, erkänna mig besegrad och bara gå därifrån!
Efter fyra direktiv via radion att få i gång min bil kom läraren ut, rycker upp dörren och låter allt annat än glad när han förklarar vad jag gör för fel.
Tillslut är jag på väg och kan börja fokusera på hur jag ska undvika "älgen" som står mitt på vägen i halkan.
Jag krockade hårt med den två gånger och första gången körde jag även av vägen (missade pinnarna vi skulle igenom, för att klara banan).

Jag fick "Risktvåan" godkänd men jag tillhör den troliga minimala skara som varken tyckte Gillinge var kul eller rolig.
Jag gillade inte alls att halka runt med en liten okänd bil och mådde psykiskt jävligt dåligt under alla timmar som jag var där.
Men som sagt nu är jag är klar med Gillinge och behöver inte lägga mer energi på det. Hädanefter är det bara lektioner och pluggande som gäller.
Så nu stänger jag ner och nämner inte ordet körkort, körlektion eller annat som har med bilar att göra förrän allt är färdigt. :-D

 

Karin

25 augusti 2018 21:33

Tog körkort för 26 år sen. Hade ungefär dina upplevelser (minus elbil, som ju inte fanns på den tiden... ;-) ) HATADE Gilinge, och är fortfarande tacksam över att jag inte behöver göra om det. :-) Kämpa på, och LYCKA TILL!! Det blir bättre så fort du fått körkortet, man blir säkrare med tiden och erfarenhet, men halkbanan finns jag fortfarande med fasa!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...