Jag har döpt om min motionskompis… 

Han/hon/den/det är en riktig djävul som alltid ställer till det för mig.

Så namnet ”Den svarta djävulen”, är ett ganska passande namn i mitt tycke. När jag fick den av syrran så förväntade jag mig ett riktigt vrak, där det i princip fanns ett styre och en sadel men inget annat och jag kunde se mina smärtsamt ihopsparade pengar få vingar och flaxa iväg, om jag skulle ta ”Svarta faran” (min cykels första namn) till farbror cykeldoktorn.

Men efter att Karin gått igenom den så blev det ett ganska billigt kalas. Med nya slangar och nya bromsklossar (heter det så? de små ”klossarna” som ligger mot däcket när man bromsar) och med lite olja på kedjan, så blev den i bättre skick än jag trott vara möjligt.

Och som i alla kärlekshistorier så rullade jag fram på rosa moln och trodde jag var i himlen.

Men allt har en ände utan korven som har två…  Var övertygad om att jag bara hade två växlar( trög och trögare), tills Karin visade hur jag skulle växla och vipps så hade jag 14 växlar (Helena bara spelar korkad blondin :)  ). Sedan sa det ”poff” om däcket som blev totalt platt.

Därefter visade det sig att jag bromsade för ofta eftersom jag lyckats slita ner ”bromsklossarna” något otroligt, men vad göra när jag bor på en kulle med branta vägar runt om.

Det räcker med att jag drar fanstyget på vägen hem i uppförsbackarna, på bortvägen i roliga backar måste jag bara cykla och för att inte helt begå självmord så tvingas jag bromsa med jämna mellanrum.  

Hur som helst så speglar cykeln mitt liv… Så fort allt är kanonbra och allt fungerar perfekt så hoppar något fram och förstör min lycka.

Det är som om någon sitter där uppe på ett moln och för anteckningar över mina framgångar, Så fort allt rullat på utan problem i ett par veckor så kommer en svacka och hela mitt liv går åter åt skogen. Jag kan inte slappna av och njuta av nuet eftersom jag vet att jag inte kommer att få behålla lyckan.

Min cykel är precis likadan. Så fort allt på den fungerar kanon så går något sönder eller slits ner.

Cyklade i kväll genom ett halvdjupt gupp, när jag hörde ett ”Fijong” från cykeln och delar av min fd. vän hamnade på efterkälken.

Visst mitt cykelstöd var inte det roligaste och det tog evigheter att få stödet i rätt position så att cykeln stod, men jag hade i alla fall ett stöd på cykeln.

Jag skriver hade, för det är numera ett minne (Ett stödminne! Hahaha).

Måste nog köpa nytt cykelstöd och när jag ändå kastar ut pengar på ett sådant kan jag samtidigt även köpa reflexer och en liten lampa. Och eftersom slangarna överlevt i fler än 2 två veckor kanske jag även ska köpa ett par sånna och eftersom även backarna runt huset ligger kvar kanske nya bromstjafs också är en bra ide att ha hemma…. 

Ska säga god natt till ”svarta djävulen” och sedan knoppa in. I morgon är det midsommar afton och en massa stress kommer det att bli.

Glöm inte sju blomster under kudden innan ni somnar!

 

Karin

20 juni 2008 11:34

Det är få människor som med text kan få mig att le, eller ännu svårare att skratta. Men du lyckas med både och. Trots att jag visste att detta hänt, så skrattade jag gott åt ditt sätt att återberätta händelsen! Du borde skriva kåserier eller något sådant. Din cykel kommer att förbli ett äventyr... Kram Karin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...