Direktlänk till inlägg 5 mars 2017
I dag är det 5 år sedan jag skrev på kontraktet och blev anställd. Redan mellandagarna året innan började jag min provanställning men det skulle dröja till 5 mars innan anställningskontraktet var påskrivet och jag kunde slappna av.
Jag gick från att vara en arbetslös socialbidragstagare till någon med riktig lön och anledning att gå upp på morgonen.
Att bli en "Samhallsanställd" var väll inte riktigt min dröm, men det var ett jobb och jag fick en lön. Dessutom var det en chans att få min hjärna att bli frisk och en start på att komma ut på den verkliga arbetsmarknaden.
Vissa dagar var super, andra dagar var... mindre bra. Vissa personer visade sig vara mer sjuka än jag trodde och visade sjukdomar som jag bara stött på i psykologiböckerna och som gjorde mig osäker, förbenad, orolig och trött.
En person vars position gjorde att jag borde lita på hen, men som pga manipulation gjorde att jag bara var en liten fjäder i vinden och for hit och dit utan chans att förstå vad som hände.
Efter en tur ut i verkligheten och ett riktigt jobb under ca 6 månader, så hamnade jag återigen på Samhall. Mycket mitt eget val då världen utanför var mer krävande och tuffare än jag klarade. Min hjärna var inte tillräckligt frisk för att klara kraven och stressen att passa in och funka var inte på min sida och det jag tränat upp förstördes snabbt.
Jag funderade på att säga upp mig, men innan jag fattade det beslutet så blev det "omorganiseringen" och jag blev uppsagd.
Efter några dagars semester så var jag tillbaka på Samhall och började om igen.
Efter lite förvirring om var jag skulle vara någonstans, passade in och överleva. Att vara lokalvårdare på en tvätt med massor av damm som virvlar i luften är ingen bra miljö om man är dammallergiker :-).
Men jag överlevde den lilla tiden på tvätten i väntan på min nuvarande plats på mitt nuvarande objekt.
Sedan ca 1 1/2år tillbaka är jag på min drömplats. Även om drömjobbet fortfarande inte är att bara lokalvårdare, så trivs jag där jag är.
Jag har chefer som lyssnar och förstår min problematik. Personer som ger mig chans att tillfriskna i mitt egna tempo med dagar som jag själv lägger upp scheman på och med timmar som jag själv bestämmer över. Jag har ett jobb där jag i stortsett är min egen chef och så länge jag gör mitt jobb så får jag vara ensam och ta dagen i min egna takt.
För de flesta skulle nog mitt objekt vara en mardröm, eftersom man är ensam lokalvårdare och dagen består av eget jobb, tystnad och väldigt många tankar hinner jag med under passen. Även ljudböckerna har blivit många och en massa musik har gåtts igenom, men det passar mig. Jag trivs i ensamhet, är lite av en ensamvarg och jag firar i dag 5 år som lokalvårdare.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...