TALLUGGLAN

Senaste inläggen

Av helena - Lördag 27 maj 14:05

Sitter här en lördag eftermiddag och skriver på balkongen. Det är närmare 25 grader i skuggan, vindstilla och solen gassar för fulla muggar, kan säga att det för stunden är lagom värmen, men om ett par grader så kommer jag åter att börja klaga över hettan, värmen och troligen grannbarn som

leker på gården. Jag är ingen vän av för mycket sol, skrikande barn och små jyckar som skäller på allt och då menar jag ALLT!


Kom hem vid 20 i går och blev sittande i soffan hela kvällen. För trött för att röra mig och för pigg för att kunna somna. Vetskapen att det skulle vara lördag morgonen efter och inte ett jota i planeringskalendern dvs sovmorgon, gjorde att jag härdade ut ett par timmar utan sömn och bara stirra i taket med fladdrande tankar och funderingar.


Så just nu sitter jag därför på balkongen utan en enda plan för hur dagen ska fördrivas. Funderade på att ta en fika på ”Tösses” och stirra på folk, men har nog fått min dos av socialtumgänge på under de senaste dagarna och att bara sitta på balkongen med musik i öronen och göra inget, känns helt okej för stunden.

Att jag dessutom har en hel del att uppdatera i bloggen, gör att det funkar okej att bara vara ensam.
Det jag kommer att uppdatera i efterhand är kryssningen med Galaxy, Vårruset på Friskati och Valborg på Björkögården.  (Länkningarna markerar vad som blivit skrivet... Om någon undrar :)  )

Uppdaterade min FB häromdagen  med nya bilder och är för en gångsskull ganska nöjd med resultatet.
Detta med att ta selfies är inget jag är någon vän med. Jag ser antigen ut som om jag ska äta grannbarnen eller varit på fest och inte varit nykter eller duschat på någon vecka. Ögonbrynen hopdragna, munnen ihopknipen och mungiporna nere vid knäna...

Nya bilden togs i ett avslappnat läge med en halv urdrucken öl på fastande mage och bara det säger väll en del om hur nykter jag var redan INNAN båten lämnade kajen i torsdags... :)  

    

ANNONS
Av helena - Lördag 27 maj 13:00

I går kom jag hem efter att ha tillbringat ca 23 timmar på havet och fått en glimt av Åbo.

 

För någon månad sedan fick jag förfrågan om jag ville följa med på kryssning och jag var inte sen med att tacka ”ja” . Vi skulle vara fem tjejer som åkte men det slutade med att vi var fyra som träffades och åkte.
Jag kände bara en av dem sedan tidigare, så det var kul att träffa och lära känna ”Tvillingarna”. Planen var att äta buffé innan båten, men eftersom det var röd dag i torsdags så var typ det enda öppna stället en pizzeria i Värtahamnen. Plankstek, pizza och hamburgare passade bra till de öl som vi beställde och innan första klunken var tagen så började vi spåra ut, en urspårning som fortsatte hela resan.

Jag kan erkänna att jag gick lite långt, spårade ur rejält och kvällen avslutades bryskt med att en av oss hade tröjan full av öl. Jag kan ju säga att jag fortfarande har dåligt samvete över att jag gick ett steg för långt och inte slutade när jag borde...

Men fram till dess var det en kul och trevlig resa som innehöll en del %, låga skämt och massa skratt. Det blev ju även (som alltid) en massa bilder på allt och inget...  
(Klicka på bild för större storlek) 

 

         

 

Vi lämnade ett grått Stockholm bakom oss. Stod på däck, vinkade till främlingar och såg vackra och svindyra villor/hus passera på stränder med fina adresser. Hur ofta jag än är vid havet så är det svårt att ta in dess skönhet. Vi bor på en fantastisk plats med blått vatten, gröna skogar och mark som sträcker sig till synes evighets långt. Att se ens egna land flyta förbi från en färja är något speciellt. Man ser världen från en annan synvinkel än man vanligen gör. I vanliga fall är det jag som sitter på en grå klippa, lyssnar på vågskvalpet, doppar fötterna i blötan och ser båtar glida förbi...  


 


Blev en del vätska i kroppen under timmarna på vattnet. Dels öl men framförallt ”Irisch coffee” som är min ”drog. Den var dessutom förvånansvärt god på båten och även priset var ett av de lägsta som jag stött på, två positiva saker bland många.

 

 


Opererad som jag är så måste jag äta oftare än andra och vi kostade på oss ”champagnefrukost” med massa godsaker när vi vaknade utanför Åbo. Jag kände mig som en strandad val när jag vaggade ut från restaurangen och buffén, de andra spg inte heller hungriga ut :) även om vi inte trodde att vi orkade se mat mer den dagen så återvände vi ett par timmar senare för att åter fylla magsäcken. Vi lusläste menyerna och funderade på vad vi ville ha och vad våra plånböcker godkände. Jag chansade och visade mitt op-kort och fick en barnmeny i handen. Priset var perfekt och laxen jag valde var lagom stor för en liten person och även lagom stor för en liten magsäck. Blev åter mätt och laxen var fantastisk.

 

Efter lite shoppande så hamnade vi i baren där det skulle starta en schlager quis. Jag har noll intresse av schlager, har inte sett det på evigheter och jag är fortfarande tveksam till om jag vet vem som representerade Sverige i år. Helt enkelt var jag tvärsäker på att inte ha en chans att vinna. Att även jag satt med fjärrkontrollen och hade kontrollen över svarsknapparna gjorde väll inte det lättare. Jag skrek ”D” och tryckte ”C” och såg sedan förvirrat på mina vänner och undrade vad tusan jag pysslade med...

”Vi kommer i allafall inte att vara bland de bästa..." mumlades det runt bordet och jag kunde inte annat än att hålla med.

7 sekunder på sig att läsa frågan och därefter 20 sekunder på sig att trycka på sitt svarsalternativ.
Alla lagen fick poäng baserat på snabbheten vid svarstryckningen och även om man svarade fel så blev det poäng, baserat på snabbheten... Till vår stora förvåning så blev vi 2:a!! Kors i taket och fnitter attack av förvåning. Priset delades rättvist och jag snodde kassen :)

Plats 2/13 är en helt okej placering av ett gäng halvnyktra tjejer med "koll" på läget :) 
När jag för många år sedan åkte på kryssning och deltg i "jack Daniel´s kunskap" så hamnade jag även där på en 2:a plats och även där kryssade jag en ruta när jag visste att svaret var ett annat... 
Men det känns som jag har mer och udda kunskaper än jag är medveten om :) 
Kul var det i allafall!! 

 




Jag delade en fönsterlös hytt med den blonda tvillingen och i vanliga fall brukar jag ha svårt att somna och så även natten till fredagen. Motorn lät som sjutton när båten tuffade på över havet och hela sängen vibrerade. Jag hade så svårt att slappna av, tänka på annat och inte störas av ungar som rusade genom korridoren utanför vår hytt.
Vaknade flera gånger under natten och även om jag lyckades somna om så är det jobbigt att inte få en oavbruten sömn.
När klockan ringde klockan 8.30 (svensk tid) för att vi skulle hinna till frukosten så var jag lagom pigg, även om alkoholen inte gjorde sig påmind så var det trötta ögon som ögnade igenom Aftonbladet medan tvillingen klädde sig. En händelse som det skrevs om var ett fall från en kryssningsfartyg. Till min stora bestörtning hade en man i 30- års åldern fallit över räcket vid 3.45 den morgonen. Färjan hade varit M/S Galaxy och vi hade ovetandes sovit vidare ovetandes om all aktivitet som skedde på vår färja. Tre färjor deltog i sökandet efter mannen , räddningsbåt sjösattes och även en helikopter sattes in. Vi låg 2 timmar efter tidtabellen när vi lämnade Åbo. En tid som kördes in och vi kom till Stockholm runt 19 som planerat. Mannen hittades och fördes till sjukhus i Åbo men senare kom Aftonbladet med rapport om att mannen avlidit... Hur kunde han falla i? Var det olycka, en lek som spårat ur, eller var det ett frivilligt hopp? Ingen vet och polisen utreder. Men på något sätt så låg händelsen som ett lock över båten och vår glädje och skratt var något dämpade under dagen. 


Vi tillbringade några timmar på soldäck där vi försökte locka fram solen och sedan flera timmar vid dansgolvet där vi såg småungar springa runt och leka, sjunga med bandet som uppträdde med barnsånger och sedan se en show med duktiga dansare. Jag sprang fram och tillbaka och hade inte riktigt någon ro att sitta stilla. Jag rusade runt med kameran och tog kort på än det ena och än det andra. Besökte taxfree för femtielfte gången och stod på däck och såg Roslagen glida förbi...


     

På det stora hela var resan lyckad och jag tror att alla var nöjda. Samma tid nästa år finns planen att upprepa resan och jag hoppas verkligen att planen håller.


ANNONS
Av helena - Tisdag 23 maj 15:22

In i det längsta tvekade jag om vårruset i år. Ville, ville inte... Orkar, orkar inte.
För att inte tala om alla dessa (perfekta) människor som trängs, tar plats och... har kul.
Har i princip funderat sedan förra vårruset om jag verkligen vill vara med i år och kom väll fram till att alla hade så mycket trevligare om jag uteblev...
Japp, jag mår skit, har dålig självkänsla och nada självförtroende. Har perioder då känslan av vara helt misslyckad, dum i hela planeten och inte värd ett skit tar över helt. Just den känslan finns vid vårruset.
Det ska vara en trevlig stund, skoj och skratt, tävla mot sig själv, ge järnet eller bara komma ut på en gemensam promenad... Det finns något för alla och är öppen för alla, men ändå så tvekar jag alltid.
Förra året hamnade jag i fel startgrupp och sprang en bra bit i starten för att inte skilja mig alltför mycket från alla andra som verkligen hörde hemma i den gruppen. I år tog jag över en lapp och hamnade åter i en av dessa startgrupper där jag inte hade något alls att göra. Kände mig lika malplacerad som en tax på surfingbräda och känslan av att alla stirrade, att alla visste att jag var fel och att jag vid starten inte bara skulle bli omsprungen utan även påsprungen, platt som en pannkaka och övergiven i spåret gjorde att jag trängde mig ur fållan och placerade mig i några fack längre bak bland mer jämlika kvinnor...
Att lita på magkänslan. När allt inom en skriker i protest, då bör man nog lyssna.
I går protesterade hela mitt inre mot att vara i "fel fålla". Även om mina vänner var bredvid mig så funkade det inte. Kroppen knyter sig och allt bara skriker: "Byt grupp nu, byt innan det är för sent, byt innan du blir påkommen med att ljuga..."
Kan erkänna att jag en kort stund funderade på att lämna fållan, hämta ut väskan och sätta mig under ett träd långt från alla människor och bara gråta.
Men jag tog mig samman och gav mig fasen på att komma hem med en medalj och smet in i en mer rätt grupp.

Även om jag innan trodde att tiden skulle bli värdelös, "mitt gäng" skulle packat ihop och åkt hem och jag skulle vara sist in i mål, så blev tiden helt okej.
Vädret var fantastiskt, musiken i min spelare väldigt bra och en lagom varierad terräng. Asfalt, äng och grus... och i mitt fall även dike :-)

Ska jag gå nästa år... Troligen.
Har ett år på mig att fundera.

Av helena - Söndag 21 maj 19:34

Så var det söndag igen och en helg har passerat.
I fredags kom "Treppen" över med vin, ostar och sushi. Att äta m pinnar är något som inte funkar för mig och snabbt gav jag upp de försöken. Kan även erkänna att det bar första gången jag testade sushi...
Jag vet inte om jag gillade det eller inte. Visst jag har ätit värre saker men även mycket som varit godare.
Sushi är nog inget jag skulle köpa till lunch en vanlig dag, om man säger så ?
Men kul att ha testat.
Många timmar satt vi på balkongen medan grannarna lämnade gården, solen gick ner och myggorna kom fram.
En trevlig kväll i en gammal väns sällskap och något jag behövde.

I lördags sprack alla planer och träffar och jag var ensam hemma medan regnet droppade utanför.
Studentklänningen jag erbjudit mig att sy upp, blev äntligen uppsydd och den blivande studenten sken av lycka när den testades i går kväll och fick godkänt.
Att sätta saxen i ett tyg är skrämmande. När det väl är gjort finns ingen återvändo...
Det är en sak att säga att man kan sy, en helt annan sak att bevisa det. Speciellt när ett dåligt självförtroende står i ett hörn och hackar /trycker ner en. Risken att jag ska förstöra en dyr klänning helt är så stor. Att klippa av för mycket och sy upp den för mycket, att ge den fläckar... Oron var stor när jag tillslut fattade saxen och klippte.
När jag väl kom igång gick allt på rutin. Jag vet hur man syr, jag har gjort det så mycket att jag inte ens behöver tänka på vad jag gjorde utan allt bara flöt på. Visst fanns det saker jag kunnat gjort annorlunda och som jag inte tänkte på när jag startade. Men Emma blev nöjd och då försöker jag kväva mina egna tankar. ?

I dag har jag tillbringat nästan hela dagen på balkongen. Behövde en lugn stund då jag i går lyckades möblera om mitt lilla sovrum och i princip rensa varje låda. Jag började med den mardrömmen medan jag väntade på att bror skulle ringa
Han skulle vara i Norrtälje och ville låna min systemkamera. Så i väntan på mötesplats då började jag m städningen och timmarna flög fram. Fick mycket gjort och kameran är fortfarande i min lya, nu är den även laddad och färdig att använda :-)

På något sätt känns det som om alldeles för många tror att jag bara sitter och rullar tummarna och inget annat har att göra än att vänta. Att deras velande och glömska inte gör något. Att jag bara rycker på axlarna och fortsätter dagen. De tänker inte på att jag kanske tackat nej till andra saker, för deras skull. Att jag tycker de är såpass viktiga att jag väljer deras sällskap före andra saker/personer.
Kanske är jag för snäll som inte sätter ner foten när jag såras, glöms bort, ignoreras eller väljs bort...

Ont gör det i allafall att min tid inte är lika värdefull dom deras.

Av helena - Söndag 14 maj 10:54

Frukost i lyan och utanför hänger molnen tunga över Norrtälje.
Trött som f*n, och orklös som sjutton.

"Måsten" idag är diskning, då besticken börjar ta slut och jag inte fått in vanan att käka m ättlingar. Men utöver det så är det en promenad som står på schemat. Har en känsla av att jag måste gå långt i dag för att slå de antal steg jag gick förra veckan.

Men då hela gårdagen tillbringades i solen på balkongen m brorsans tröja, så måste jag ut och knata i dag.
Ytterligare ett par centimeter är gjorda och nu börjar den närma sig halvfärdig. Ska om bara ett par centimeter ta av för ärmhålen och börja sticka fram och bakstycket var för sig och sedan är det inte långt kvar :-)

Är faktiskt ganska stolt över att jag klarar en tröja i stl "L" utan vredesutbrott, suckar el svordomar. :-)

Av helena - Lördag 6 maj 22:28

Planen var att gå upp tidigt men när man inte ställer klockan så får MSN vara glad om man kommer ur sängen medan det fortfarande är ljust ute... Typ ?

Lagom till lunchen, trillade jag ur sängen och det blev aningens stressigare än jag tänkt mig, men allt jag tänkt göra har jag hunnit med, om än inte riktigt så väl som jag önskat, men jag är nöjd med dagen.

I morgon får jag besök och efter väldigt många veckor utan motion av snabeldraken, så behövde den rastas.
Nu vid ca 22.30 är hela lyan städad. All disk uppdiskad, mikron rengjord och även kylskåpet rensat samt alla bänkarna rena.
Badrummet är skrubbat och proppen i handfatet är borta. Tvätten tvättad och vardagsrummet är moppat. 12 portioner Korvstroganoff ligger i frysen, kattmat för kommande vecka inköp och duschen avklarad.
Det jag önskar jag kunnat göra bättre är promenaden som blev kortare än önskat, men ändå längre än den brukar :-) Tog den i samband med promenaden till Willys och gick en omväg. Nya skor på fötterna och mer än halva vägen haltade jag och muttrade svordomar, men jag kom ut och bara det är bra enligt mig själv :-)

Just nu sitter jag nerrasad i soffan, dricker kaffe, försöker torka efter den välbehövliga duschen och slappar m lite stickning.
Brorsan har beställt en ""Pippitröja" i stl L och ett varv är många maskor. Stickar på rundsticka, så de enda sömmar som kommer finnas är uppe vid axlarna och ett varv är typ evighetslång, eller snarare drygt 250 maskor :-)
Men eftersom det bara är rätamaskor att sticka, så kräver det inte alltför stor koncentration och jag kan se på film under tiden.

Förtjänar en stilla kväll i soffan utan alltför dåligt samvete. En städad lya och beredd på främmande i morgon, är det bara sockerkakan kvar att baka, men den blir morgondagens projekt!
:-)

Av helena - Onsdag 3 maj 12:31

medan högtalarna rockar högt varje morgon på jobbet gör jag mitt bästa och stänger ljuden (som i mitt tycke inte ens påminner om musik :-)) ute genom att trycka in lurarna i öronen och slå på "Storytel".
En bra månad hinner jag igenom mer än dussinet romaner i en mängd olika genren. Allt från humor till skräck och däremellan historiska och deckare. Kan egentligen inte säga att jag undviker någon speciell typ av romaner även om vissa är mer "lättlästa" än andra.
Liksom "förmågan" att kunna äta samma mat flera dagar i rad, se samma film om och om igen, så har jag inte heller några problem att återvända till redan lästa böcker och att kunna njuta av dem som om jag hör/läser dem för första gången.
Att jag även lever mig in i historien är dessvärre ibland ett större problem och sorgliga texter får denna lokalvårdare att hamna snyftandes i ett hörn med moppen i ett fast grepp och tårarna rinnande på kinderna. En spännande text som läses med inlevelse får moppen att röra sig över golvet i ett lite hastigast tempo och en roman skriven med humor och glimten i ögat får mig att mitt i städningen ge upp plötsliga små fnitter och oväntade skratt som nog får både en och annan av mina kollegor att ge snabba bekymrade blickar åt mitt håll och kanske även fundera på hur bra jag egentligen mår, trots min försäkran att jag är fullt frisk. :-)

Just för stunden är det Dean Koontz som snurrar som ljudbok och mina nerver ligger aningens yterligare än de normalt brukar göra.
Skräcken och det okända berättad med inlevelse gör att jag lever mig in i romanen. Minsta ljud bortom lurarna gör att jag studsar högt, en skugga som rör sig snabbt över golvet framför moppen får mig att höja den som vapen och ett glatt "Hej" bakom ryggen samtidigt som rösten i öronen berättar om mörkt mörker, stilla oro och döden som vandrar på jakt, efter offer får mig att snubbla på mina egna fötter, kackla som en orolig höna och slutligen fnittra haft hysteriskt.

Att jobba med mig kan helt klart inte vara helt lätt för de runt mig heller, när jag tänker efter :-)

Av helena - Fredag 14 april 10:22

Är snart inne på tredje veckan som egofixerad :-)
Att kalla mig själv för egoistisk är nog helt fel men stämmer ändå så rätt. Jag känner mig enormt egoistisk när jag sitter i min lilla bubbla och njuter.
Jag är tvungen att sätta mig själv och min hälsa främst. Tvungen att lyssna på kropp och hjärna om vad de vill och anpassa mig efter deras vilja och ork, istället för att följa alla andra och deras vilja och önskan.

Jag har börjat landa efter en tid då hjärnan snurrat för fullt, tankarna vägrat sluta, gråten har tagit över känslorna och viljan att passa in i mallen och göra det rätta.
Jag kan slappna av och slipper ha ett öga i almanackan och koll på telefonen, istället kan jag ta en långpromenad, släppa tanken att behöva vara tillgänglig och låta någon annan ta hand om det.
Känns bra om än fortfarande ovant att kunna lägga all fokus på mig :-)
Känns underligt att inte få samtal, sms eller mail om olika ting, men samtidigt så enormt skönt att få vara i tystnaden, slippa engagera sig och bara få vara.
Jag får se var jag är om 3 månader och fatta beslut utifrån det.
Kommer jag tillbaka till gemenskapen och ansvaret eller kommer jag att niga, tacka för mig och vända om och gå med stolt nacke? :-)
Vi får se helt enkelt, hur jag mår och var jag är i känslorna, men alla vägar är i mina ögon fortfarande öppna.


I och med att Jossan fyllde år så hamnade alla tankar på hennes tröja. Varje minut jag hade över så satt jag m stickningen och många "måsten" fick ställas åt sidan för att bli klar med den i tid.
Nu är tröjan klar, levererad, uppskattad och jag har fått en PT (personlig tränare) :-)
Målet är att de kommande 6 (eller numera 5)veckorna få koll på konditionen och få upp flåset. Om jag även kan minska mitt dragandes i skåpsdörrarna, så blir det en bonus och jag kan nog bli lite gladare också.
Läxor och uppgifter på distans samt ett par fysiska träffar är det som väntar.
Jag får en spark därbak och tvingas ut i spåret på olika pass eftersom bildbevis skickas till PT som bevis.
Känns dessutom skoj att träffa Ullis utanför Lyckats och veta att jag och min lilla grupp hjälper henne med pluggandet till PT.
Det blir nog bra så småningom! :-D

Skriv en rad så blir jag glad!

 

DAGENS GÅTA!

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN

 


 

BLOGGAR/LÄNKAR

Instagram

      

BESÖKARE I SIFFROR!

 

Senaste kommentarerna

Tidigare inlägg


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se