TALLUGGLAN

Senaste inläggen

Av helena - 10 november 2016 13:27

Är det inte det ena så är det, det andra och jag börjar nu tröttna på att "han där uppe" testar min uthållighet.
Detta år har helt klart inte varit mitt år och jag hoppas verkligen att nästa år ska bli så mycket roligare på alla sätt.

9 november kommer garanterat att gå till historien och bli en dag det pratas om länge.
Amerikanska valet är över och Trumph blir presidenten i USA.
Sverige snöar igen och allt står stilla, snön vräker ner, plogbilen hinner inte med och det finns inte en enda ledig taxi att få tag på. Och själv hinner jag inte vara mer än sex dagar på jobbet förrän nästa sjukskrivning kommer och denna gång är den till 21 december.

Vintern är vacker men även jäkligt farlig. Under det vita döljer sig farorna och det gäller att se var man sätter fötterna någonstans.
Jag trodde att marken var säker och att dubbarna på mina skor var okej. Men under det orörda snötäcket visade det sig vara glans is. Vägen till mitt jobb går förbi sjukhuset och i går gick jag till akuten istället för jobbet.
Samma stund som ryggen tog mark på isen och fötterna lämnade marken, så knäckte det till i armen. Det tog ett tag innan smärtan kom, men när den väl dök upp så bleknade jag rejält. Kan inte minnas att jag någonsin haft så ont.
Kom till akuten vid 6. 40 och då var det lugnt där. Men bara timmarna efter var sängarna fulla och många hade som jag något brott.
Röntgen, gips, smärtstillande och sjukskrivning. 4 doser Morfin som gjorde värken lite minde men framförallt så blev jag trött av den. Runt 16 i går var jag hemma igen och fortfarande lunchen kvar i väskan.
Även om det bara är ca 10 min från sjukan till lyan så vågade jag inte gå.
Dels all snö som låg överallt, dels snöfallet som blötte ner mig totalt då min gipsade arm inte fick plats i jackan men framförallt var han livrädd för att halka. Försökte få tag på en taxi, men det var omöjligt så tillslut liftade jag m Ninna på sjukhus café som körde mig ända fram till dörren.

Att vara högerhänt och ha den i gips är ett litet helvete. Dels smärtan som är vidrig och kraftig, men att lära sig att göra allt m vänster...
Dra upp en dragkedja m bara en hand, skiva ost m fel hand, smöra en macka tar evigheter för att inte snacka om att knyta skosnören...

ANNONS
Av helena - 6 november 2016 11:47

Systersonen har fyllt år, så i går blev det middag m stora delar av släkten. 13 personer blev vi som trängdes vid ett långbord på "Kinamuren", vid Odenplan. God mat, trevligt sällskap och såååå trångt. Fanns knappt utrymme att röra sig mellan borden. Förra året satt vi i egen kupé med ett stort runt bord, och det funkade bättre och var trevligare än detta långbord, där det var svårt att se vilka som höll till längst bort.
Middagen var trevlig och det var kul att se alla.

På vägen hem fick jag sällskap av minstebror som även han skulle åka buss. Att hitta nr 4 på Odenplan var lätt, men att kliva av rätt visade sig lite svårare. Bar säker på att hållplatsen vid Tekniska skulle heta "Östrastation", men det gjorde den inte och när dörrarna stängdes vid hållplats "Stadion", så mumlade min bror:"Jag tror vi skulle gått av här..." så det blev en liten joggingtur efter maten. Hoppade av bussen hållplatsen efter och sprang efter buss 676, för att slippa vänta på nästa.
Något är fel när jag inte ens orkar springa 50 meter utan att lungorna ska explodera och hjärtat gallopera. Tror förresten inte ens att det var 50 meter, snarare 25...

Kom till Norrtälje vid 21 och som vid varje Allhelgona, de senaste 9-10 åren, så blev det ett besök på kyrkogården. I vanligafall brukar jag gå dit strax efter skymningen och då är där massor av människor som rör sig i mörkret mellan gravarna.
I år var jag i princip ensam.
Mamma tyckte jag skulle vänta tills i dag m att tända ljus på pappas minneskullen, när det var ljust ute...
Hon har helt klart inte förstått varför jag går dit i mörkret!
På Allhelgona är det inte bara tankar på de saknade som gör att jag går dit och tänder ljus. Det är ljusen i sig själva som lockar. Lågorna som dansar i blåsten, mörkret och natten som får lågorna att lysa än starkare, alla ljus som lyser upp mörkret, stillheten som lagt sig över kyrkogården och vetskapen om att i varje fladdrande låga lever minnet av en förlorad vän/släkting el familjemedlem och just denna kväll lyser saknaden lite starkare än annars.
Att gå dit dagen efter och tända ett ljus, berör mig inte lika starkt och då skulle jag likar kunna skjuta upp besöket till nästa helg.

ANNONS
Av helena - 4 november 2016 22:59

Tänk dig in i känslan att vara bjuden på fest och gå dit på helt fel dag i helt fel kläder. Eller inte bara fel dag utan snarare även i helt fel trappuppgång och fel dörr.
Knatat in på en fest där du inte känner en enda kotte men låsas att du är på rätt plats på rätt tid och försöker smälta in bland alla okända, fast du egentligen bara önskar dig till närmaste ensamma ställe och få glömma kvällen.
Medan du själv är i "damrummet" och fixar sminket så försvinner festen ut på stan och du är ensam kvar. Ensam och kvarglömd i mörkret i en okänd lägenhet, där du inte ens skulle varit från början ...
Den känslan har jag just nu.
Typ: vad fan hände och hur gick det till!?!

**********[

Första veckan på jobbet är avklarad.
Lagret är värre än någonsin och nu hjälper det inte att jag är bra på tetris, för kaoset är FÖR stort, städvagnen är bredare än gångarna och allt är bara typ orkan!!
Blivit lovad att det kommer bli mer ordning under de kommande veckorna, men det tror jag först när jag ser det! ?
Är i allafall skönt att vara tillbaka och få lite rutiner på dagarna igen.


Av helena - 2 november 2016 12:56

Efter 2 månaders sjukskrivning är jag nu tillbaka i tjänst på samma plats som innan. Sista fredagen som sjuk kontaktade en av de anställda på objektet mig via fb och kollade läget.
Jag fick veta att jag var saknad av alla och alla ville ha tillbaka mig fort.
Sånt känns kul att höra och bara att få bekräftelse på att jag syns och att min frånvaro uppmärksammats är underbart!!
Man saknar inte kon förrän båset är tomt :-)

Även om vikarierna är bra eller i allafall gör sitt bästa, så är denna plats "min plats" och jag vill göra mer än mitt jobb eftersom jag känner alla på plats och vill att de ska se att jag älskar mitt jobb hos dem.
Jag trivs och vill att det ska synas i mitt jobb och jag vill inte heller ge mina chefer anledning att omplacera mig.
Mina vikarier kan fuska med städet då de inte känner samma ansvar inför jobbet som jag känner och troligen vet eller tror att någon kommer och städar efter dem...

Tyvärr så är vetskapen hos alla ordinarie arbetare att det kommer råda mer eller mindre kaos när ens semester/sjukfrånvaro är över och man återvänder till jobbet och vikarier lekt rövare.
Även om man inte vill/ska tänka på jobbet när man är ledig, så grusade lite av ledigheten glädje när man vet att man kommer tillbaka till något som inte var i samma skick som när man lämnade det.
Och det första man ser är allt som inte blivit gjort...

I går var första dagen på jobbet för mig och bara glädjen i "kollegornas" röster när de såg att jag var tillbaka var värt de få timmarna av sömn natten innan.
Jag får höra att jag är saknad, att jag varit efterlängtad och att det nu åter kommer att bli ordning på städningen när jag är här och styr upp allt.
Jag vet att jag är duktig, men att få det bekräftat från dem som "beställt" mig, är en toppenkänsla och gör att jag försöker göra strået bättre än tidigare.

Ge din arbetskamrat lite feedback, säg att de är saknade eller gör ett bra jobb.
Alla behöver höra det i bland, speciellt när man som lokalvårdare ofta är både osynlig och genomskinlig och längst ner i kedjan...

Av helena - 31 oktober 2016 19:00

Är jag inte ute på fel tid så är jag flera dagar fel åt något håll, det slår liksom aldrig fel.
För bara en liten stund sedan knatade jag in till min närmaste granne på "aloe party". Med bara det felet att tiden var rätt, jag var bara ett par dagar för tidig, så jag gör ett nytt försök nästa torsdag :-)

I går gick min sjukskrivning ut och i morgon börjar jag jobba igen. Dvs. Min sjukskrivning gick ut den 30/10 och jag ska vara på jobbet igen den 1/11. Vad jag inte tänkte på när jag pratade med chefen är att oktober har 31 dagar, så åter har jag virrar bort mig bland dagarna och tvingades slösa en semesterdag på mitt misstag :-)

Den bästa missen måste varit när jag lyckades vara en hel månad för tidig till läkaren. Då satt jag verkligen receptionen i arbete genom att leta efter min tid i datorn. Jag var tvärsäker på att jag var på rätt tid och plats :-)

Men annars är det mest tvättstugan som jag besöker under fel dagar och jag vet inte hur ofta jag gått runt i området med den stora ikea påsen på ryggen och tvättmedlet under armen :-)

Av helena - 30 oktober 2016 21:40

Dörren låst, dörrklockan urvriden och jag har ett fast grepp om godispåsen.
Upprepar som alla år att halloween inte tillhör en av mina favorithögtider och tycker det räcker med att barn och vuxna är utklädda vid påsk.
Hade jag haft ett socialt liv m massa vänner hade kanske känslan för detta jippo varit annorlunda.
Men vi är extremt osociala och gömmer oss undan prinsessor, clowner och vampyrer. :-)
Men för att vara så stort, så har jag sett ytterst få utklädda och hört än färre.

Nästa helg är det en helg jag gillar bättre.
Tända ljus och tänka på de som inte är här.
Att smyga runt på en mörk kyrkogård i skenet av fladdrande gravljuslågor och bara ana konturerna av mörka gravstenar, passar både mig och mitt humör bättre :) 

Men till alla de som firar...

Av helena - 28 oktober 2016 22:20

Efter aningens besvär med att få rätt blanketter utskrivna, få blanketterna signerade och även bevittnade så är nu allt avslutat.
Pappas konto är avslutat, pengarna fördelade och jag känner mig tom.

Bröder hade börjat förlora tålamodet, tyckt det dragit ut på tiden och börjat fråga mig vad som händer. De vill få ett avslut och gå vidare, JAG vill få ett avslut och gå vidare men samtidigt är jag inte redo att avsluta.

Pengarna eller kanske heter det arvet är på mitt konto och nu har det slutliga avslutet kommit. Finns inget kvar att vänta på, finns inga frågor kvar att ställa, finns inget kvar att göra om och göra nya försök. Det är liksom...slutgiltigt.

Av helena - 25 oktober 2016 09:54

Vilken är den viktigaste räkningen?
Vilken SKA man prioritera av alla räkningar som dyker upp och man inser att man måste be att skjuta på en eller fler räkningar för att någon (i detta fallet jag själv) har lämnat in blanketter till AF försent?
Inpräntat i skallen är att hyran går före allt och varje månad är det hyran som först skickas in!
En självklarhet, i allafall för mig för även om allt skiter sig, så har man i allafall tak över huvudet en månad till, bara hyran är betald.
Min bror sa det även extra långsamt och tydligt i telefon igår.
"B e t a l a h y r a n f ö r s t!!!"

Lönen har kommit och lönen har gått och jag har betalt allt utom hyran!! :-)
Ett medvetet val och i mina funderingar det bästa alternativet bland valen jag hade.
Eftersom jag är sjukskriven så räknade jag inte med att få en hög lön denna månad, men att bara få ut 3185 kr var lite av en chock och paniken i lördags var stor när jag funderade på hur jag skulle fixa detta med räkningar för strax under 7000.
Utgifter större än inkomster har jag nog aldrig haft, inte ens för många år sedan på socbidrag var det dessa summor jag "lekte" med.
Fixa ID bank och ut på AF och inser att de blanketter som jag borde fyllt i för länge sedan Inte är ifyllda. Jag bara (som alltid) tog för givet att dessa blanketter skulle skickas hem till mig, jag skulle fylla i dem, skicka tillbaka dem m snigelpost och poff, pengar på kontot den 25:e.
Men så är det inte och jag kan förvänta mig ersättning i mitten av november... Vilket inte hjälper mig just nu.

Lön 3185 kr och hyra 4222 kr... Även om jag alltid varit dålig på matte så inser jag att det inte finns en chans att betala hela hyran. Liten snabb kalkylering och fundering gjorde att jag knatade upp till min hyresvärd och hade ett litet samtal. Jag har skjutit på hyran en gång tidigare och det var för 7 år sedan, annars har jag alltid varit i tid och inte fått ett enda klagomål ( förutom en arg lapp i porten :-)) så att skjuta på hyran 2 veckor, var inga problem från deras sida.

Nu sitter jag och slappnar av. Den sista denna månad dras en sista räkning och när den är betald har jag ganska exakt 165 kr kvar på lönen...
Kommer att bli lite småkämpigt även denna månad, men bodelningen är på G, ersättning från AF är förhoppningsvis på väg , katten är frisk och slipper förhoppningsvis dyr veterinär även denna månad och mat till oss båda finns i frysen, så jag fixar det kanske. :-)

Men det blir verkligen att gnaga på tavelramarna ett tag, vända på varje krona och andas m djupa andetag. Men jag har för stunden kaffe, gurka och en korsordstidning, så för stunden lider jag ingen nöd. :-)


 

 

DAGENS GÅTA!

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

BLOGGAR/LÄNKAR

 

Vem är Tallugglan?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se