TALLUGGLAN

Senaste inläggen

Av helena - 22 oktober 2016 20:40

Funderar på att byta namn på "Tallugglan" till "klagomuren", då det känns som om det enda jag gör är att klaga och mala om saker.
Är det inte värk i kroppen, hål i knoppen, jobbigt liv och obefintlig ekonomi så är det annat strul som förpestar mitt liv och gör mig jobbig i bloggen. Det är illa när man inte ens själv orkar läsa sin egen blogg :-)

Fram till i dag har det gått framåt. Jag har efter 8 veckors väntetid slutligen fått träffa sjukgymnasten som gett mig övningar som stärker mina axlar, så jag i slutänden kan fortsätta som lokalvårdare. Det är sjukt att det är så lång väntetid att man hinner bli frisk innan man är där. Under 30 minuter fick jag sitta och förklara smärtan jag haft, hur stark den var, vilken typ av smärta och vilka punkter/muskler smärtan satt. Jag har varit helt smärtfri i kroppen i närmare 5 veckor. Hur tusan ska jag beskriva en smärta som jag inte längre har??
Förutom sjukgymnasten så har jag under sjukskrivningen träffat psykologer och fått nya antidepppiller, jag har efter massa tjat även fått en kurator jag träffar varje vecka. Jag har gjort allt jag kunnat för att komma tillbaka men än är jag inte där och fortfarande dyker värken upp i rygg och axlar om jag gör monotona rörelser och bär för tungt. Men jag ska vara tillbaka på jobbet den 1 november! Dels håller jag på att dö av tristess, vänt dygnet totalt men framförallt är det en ekonomisk katastrof att vara sjuk.
Kollade lönen i morse och direkt sjönk humöret, för att inte nämna den panikattack som jag drabbades av. Var länge sedan som jag bara satt och hyperventilerade, kallsvettades och med ett hjärta som pumpade snabbare än vad som är nyttigt. Ren och skär panik av att se att mina utgifter denna månad är strax över 7000 och lönen jag får denna månad är 3500. Inte ens hyran räcker lönen till och än mindre till de andra räkningarna. Skulden till CSN som jag betalar av varje månad får jag inte skjuta på då de redan gjort ett undantag för mig och vetskapen att det riskerar att komma kravbrev gör mig livrädd. Jag kom ganska nyligen ifrån kronofogdens långa fingrar och att veta att jag pga knäpp kropp och knopp kanske kommer dit igen gör mig mer än lite rädd och orolig...

Jag trodde att allt skulle flyta på och om jag missat något skulle jag bli påmind om misstaget, tillsagd och få hjälp. På måndag ska jag kontakta Fk och höra vad som händer och hela kvällen har jag fyllt i blanketter till Fk.
Min storaoro är att de anser att jag inte är tillräckligt sjuk för att få ersättning...

Detta kommer att bli en lång helg!!

ANNONS
Av helena - 20 oktober 2016 08:34

I många år har jag fotograferat och inte gjort annat än sparar dem på dator

Efter att ha gjort förstoringar på vissa bilder till lokalen,  så har jag sett hur de skulle kunna se ut i större format så i torsdags tryckte jag på "beställ" och i går, onsdag kom kalendrarna. 

Det gick väldigt snabbt!! :-)
Nervositeten var stor medan jag öppnade paketet och glädjen över att de faktiskt blev lika bra som jag hoppats var något större. Bilderna satt där de skulle och även texten där jag önskade. Bara en miss är hittad och den är dessvärre ganska stor, men inget som inte går att fixa i efterhand...
Jag glömde klicka i namnsdagar i kalendern. Så varje dag är tom.

Men som sagt, så fixar jag det till nästa sändning..... hoppas jag.    :-)

ANNONS
Av helena - 16 oktober 2016 22:10

Underliga drömmar har jag haft ganska ofta de senaste åren och ganska ofta vaknat m ett leende eller ett skratt då drömmarna varit alltför fåniga och orealistiska för att kunna låta bli att minnas dem.
I dag somnade jag på soffan och även om det inte var en lång slummer, så hann jag ändå att drömma och vaknade skit förbannad. Dels förbannad på alla mina grannar men även på RB, de jag hyr av.

För några veckor sedan så fick alla hyresgäster en lapp i lådan, där vi ombads att skriva vårt lägenhetsnummer på det förråd som vi använder. De förråd som inte är "lappade" skulle tömmas och det är där drömmen tar vid...
I dagens sofforna är jag uppe på vinden och upptäcker att mitt förråd är uppbrutet och tömt, trots att både mitt lägenhetsnummer och hela mitt namn sitter på gallerdörren m stor skrift. Det enda som står kvar i ett hörn är en skyffel och den är inte ens min.
Även ett annat förråd är uppbrutet och tömt och förbenad som sjutton stormar jag till den lägenheten som hyrs av en ung kille (Han hör inte hemma bland mina levande grannar, så vad en okänd gör i mitt hus och i min dröm är frågan :-))
Hursomhelst helst så berättade killen att han hyrde i andra hand och eftersom inget i förrådet varit hans, så var han glad över att hans förråd tömdes, så han fick upp sina egna saker dit.
Fortfarande arg som ett bi så ringer jag på hos min närmaste granne som glatt berättar att det varit auktion på gården dagen innan, men sakerna från de tömda förråden och att hon själv köpt en del saker. Saker som dels varit mina och som hon vägrade ge/sälja tillbaka men även gett vidare till sina döttrar. Skitförbannad går jag upp till RB, för att kräva svar på varför mitt förråd tömts och skäller ut chefen (som inte längre sitter kvar). Lugnt sitter han kvar i sin svarta snurrstol och förklarar att trots märkning på utrymmen i källare och vind så hade några märkta utrymmen tömts. Framförallt de utrymmen som innehöll värdefulla saker och inkomsterna från auktionen skulle gå till att renovera husen i området. Han förstod inte varför jag var arg och tyckte att jag borde vara glad som genom mitt förråd kunde bidra med så mycket pengar till renoveringen av min grannens knarkarnäste. Och dessutom så slapp jag själv att tömma mitt vindsutrymme när grovsopor kommer, då RB redan hjälp mig med det.

Här vaknar jag och är skitförbannad över att Min vind är tömd men mest över att grannen har min stora vackra 48 delars service som jag sparat på vinden till mitt bröllop och som dessutom är ett arv från min farmor...
Med tanke på att jag aldrig ägt en service, aldrig tänkt gifta mig och bara ärvde en kudde från min farmor, så är ilskan ganska obefogad. Men ändå sitter drömmen fast i min tanke som ett tuggummi under ett bord.

Av helena - 14 oktober 2016 21:44

Klädd i fleece under massa fleece ligger jag i soffan och försöker få upp värmen i kroppen. Fryser så jag skakar!!!!

Fika på stan, möte och sedan fika hos grannen har gjort att det inte blev något ryck hemma, trots behovet. Men tussarna ligger nog kvar där de ligger ett tag till :-)

I går beställde jag almanackor. Blev två typer och bara ett ex vardera av dem. Ska kolla först hur de blev innan jag beställer fler exemplar. Har lite problem m text som byter plats och jag vill först se att texten hamnat på rätt plats, innan jag beställer flera. Men på det stora hela så är jag apnöjd!! ?

Nu fortsätta med "Crimimal minds" och tandhackande.

Översta 30x40 cm
Och undre 20x30 cm.
Ska bli spännande att se det riktiga resultatet :-)

Av helena - 12 oktober 2016 21:58

Ofta brukar jag ha näsduken i ett fast grepp i handen och tårarna glittrande i ögonen när jag kommer ut från läkaren. I dag anlände jag till läkaren med näsduken i högsta hugg, täppt näsa, halsen torr som efter 3 veckors ihållande skrik och tårarna rinnande på kinderna.
Det var dock inte glädjetårar över att äntligen efter 6 månaders tjat, hot och bedjande äntligen få träffa en läkare och inte heller tårar i sorg över att åter ha äran att träffa en sprillans ny och okänd läkare och åter upprepa mitt liv som även går att läsa i den meterhöga journal som troligen alla mina besök resulterat i.
Tårarna i dag berodde på förkylning och en trappa. Att ringa återbud fanns inte på kartan, även om önskan att göra soffan sällskap och ha näsduksförpackningen som gosedjur drog oerhört i förmiddags, men att ringa återbud och vänta på nästa tid har jag inte tid el tålamod till, så det var bara att kravla till läkaren.
Andfådd, hostar slemmet ur halsen, ont i halsen, näsan rinner, snytningar som ger andfåddhet och halsvärk som ger tårar som rinner och mer död än levande kryper jag uppför sista trappan och ser således ut som jag redan varit hos hjärnskrynklaren innan jag ens anmält min närvaro i receptionen.
Hur som haver så var läkaren bra, väldigt bra tillochmed och hjälp är på G.
Lite skrämmande var att läkaren undrade varför jag nu som först, närmare 6 månader efter pappas död, sökt hjälp...
Och hur jag orkat må som jag gjort den sista tiden utan att söka hjälp.
Det är lite skrämmande att det ingenstans står bland mina papper att jag ringt om hjälp såååå många gånger, att jag blivit lovad läkarhjälpen inget hänt och att jag tjatat med en telefonsvarare om kurator att prata med och önskan att någon ska höra av sig...
Att det tillslut var tårar, snytningar, psykbryt och hot om egna skador som gjorde att jag fick en tid.
Lite skrämmande att ständigt hamna mellan olika stolar, vara någon annans ansvar och att vara så nära botten och slutliga kraschen man kan komma men ändå inte anses så pass sjuk att man behöver hjälp...
Så även om det börjar röra på sig så är det en bit kvar, men nu har jag i allafall fått in näsan genom den låsta dörren och förhoppningsvis så förblir jag inne ett tag till.

Läkaren undrade dessvärre vad jag ätit för mediciner de senaste åren och den infon kom hon inte åt i min journal, så nu ska jag skriva upp min pillerlista och ge läkaren...
Kan bli spännande, eftersom jag inte ens minns vad jag åt till frukost i går.

Blev ett besök på Tösses efter läkaren. Kanske som tröst, som belöning eller bara sugen på sött.

Av helena - 11 oktober 2016 19:47

Jag ljuger inte om jag säger att jag de senaste 6 timmarna klippt och klistrat på nätet.  
Och även stunvis dragit mitt hår :) 

Började jämföra kalendrar, priser och rabatter och det skiljer inte så jäkla mycket i pris, vilket betyder att ingen är billig. 
Började i allafall att kolla bilder jag tagit genom åren och det blev närmare 500 bilder som samlades i en mapp på startsidan. Efter lite funderande  och verklig koll på bilderna var jag tillslut nere i 52 stycken och då blev det lek på nätet. 
Efter många timmars slit har jag nu bara en sak kvar att göra och det är att skicka in beställningen... 
Vilket jag ska ta ett par timmars funderande över.


Ska jag skicka in den som den är, ska jag ändra något och hur kommer texten att se ut i kalendern när den kommer? Kommer det att vara  som jag hoppats och önskat eller bör man använda förstoringsglas för att läsa? 
Ännu så ser allt bra ut, men det är  (med min ekonomi) en del pengar det handlar om, om det skulle bli fel någonstans...

Jag får helt enkelt sova på saken, ta en titt i morgon och då bestämma om jag klickar på skickaknappen eller om jag gör om. 


Framsidan för stunden...
  


September månad funkar också... 

  

Av helena - 10 oktober 2016 21:14

Vaknar av att jag hostar och sedan har det bara fortsatt. Huvudvärk, snuva, trötthet och som sagt en otrolig hosta som verkligen får halsen att värka.
Sura godisar, halstabletter och citronfanta är bunkrade i lyan och jag vill bli av med detta.

Nu "Det okända" och förhoppningsvis kommer jag att somna i soffan.

Av helena - 9 oktober 2016 23:22

Söndagskväll och jag funderar.
Fick frågan på Fb om jag lägger upp mina bilder någon annanstans än bara Facebook.
Jag tar mycket bilder och förutom att jag skickar ut en liten del på fb, Instagram och bloggen, så hamnar det mesta i olika mappar på datorn och där blir de liggande.

Har i flera år funderat på att göra fotokalender med mina bilder och ge bort i julklapp till vänner och familj. Anledningen till att jag ännu inte gjort det är oro, rädsla och feghet och självklart den erfarenheten från misslyckanden som satt väldigt djupa ärr i mig. Tron på att det jag gör duger har grusade för många gånger för att jag ska våga...
Flätade en gång för inte allt för många år sedan. en oval entrématta av lakansväv. Slet med dem i veckor och när jag var klar gav jag bort den. Mottagaren bedyrade att den var jättefin, att den passade perfekt i hallen och var så glad över att jag gett den. Mattan låg på golvet under hela mitt besök och sedan har jag inte sett den. Inramade tavlor där jag lagt ner min själ på att måla och som aldrig hamnar på väggen. Målade en serie med små björnar i gips och som jag satte magnet på. Färg, lack, tid och energi... Jag älskade dem och om jag viste att de skulle hamna i någon låda i ett skrymslen efter att ha suttit på kylen i mindre än en vecka, så hade jag behållit dem själv.

Så ska eller inte ska är frågan just nu. Ska jag trycka upp almanacka med mina bilder och ge i julklapp? Det är ganska många almanackor och det är en del pengar för mig. Och även om jag själv älskar mina bilder och många säger att de är bra så finns oron att de kommer beundra kalendern med hjärtlig min, tacka för gåvan med överdriven glädje för att sedan redan på juldagen lämna den i papperssamlingen och hoppas att jag inget ska märka.

Kanske är jag lite känslig och jag kan förstå att alla inte har min smak, men att tro att sanningen gör mindre ont än en lögn är såååå fel.
Att se saker som jag gjort för många år sedan i ett skåp är kul och även jobbigt. Jag ser felen och allt jag kunnat göra bättre. Annan lack som klarar väder/vind bättre. Färg som inte flagnar och glas som med min erfarenhet, numera skulle klara av att köras i diskmaskinen.
Ska fundera på om jag vågar trycka upp ett par julklappar eller om jag ska göra en enda att ha på mitt egna kylskåp.

Suck!!

 

 

DAGENS GÅTA!

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

BLOGGAR/LÄNKAR

 

Vem är Tallugglan?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se