...Och ner som en pannkaka.

Något hände under dagen och plötsligt var all positivitet och glädje bara borta. Från en minut till nästa hade mörka moln dragit in över min tidigare blå himmel och jag kände mig tråkig, värdelös och så hopplöst förlorad. Satt vid bordet och undrade vad jag höll på med och var någonstans jag skulle börja "laga", för att skingra molnen och komma igenom utan allt för stora skador.

Blev tillslut en promenad gör att rensa tankarna. Vinden rörde runt snön och spåren jag följe försvann snabbt framför mig samtidigt som skymningen sänkte sig.
Behövde den urblåstningen och mådde lite bättre i hjärnan när jag kom hem.

Fortfarande vet jag inte hur jag ska fixa problemen.
Ekonomiskt är en sjukskrivning rena döden. Med en månads sjukskrivning i en månad som räknas som tuffast månad under året är jobbigt och den lilla sparpengar jag hade sparad gick åt för att klara mig och trots det blev vissa räkningar framputtade en månad med hopp om ett lönen skulle bli bättre. När lönen väl kom denna månad och även ersättningen från Fk så är jag inte i närheten av min "vanliga" lön och med alla räkningar dragna så blev det inte mycket kvar på kontot.
Att lägga undan på sparkonto till framtiden är inte att tänka på. Att lägga undan till resan funkar inte heller denna månad och jag blir allt mer tveksam om jag verkligen kommer iväg till Gran Canaria och får se min bror bli gift.
Jag har inga pengar och de pengar jag inte har måste jag lägga på ställen som kostar pengar.
Mitt liv går inte ihop och på något sätt måste jag få det att gå ihop...

Fick i går ett ett kuligt besked i lådan. Jag har tack vare ett läkarintyg fått godkänt på ett prov som jag behövde för att kunna starta min plan för framtiden :-)

Ett steg i rätt riktning och nu är det bara resten kvar. På måndag ska jag kolla steg två och tre. Känns som mycket kan hända detta år och kanske blir 2018 "mitt" år :-)

Jag håller tummarna och hoppas att allt ska gå bra och eftersom typ ingen vet min plan, så behöver jag ju inte avslöja OM det går åt skogen :-)
Fortsättning följer...

2 sovande katter, en varm jumpsuit, en otroligt rörig lya, kaffe i en stor kopp och silver till curlinggrabbarna...
En helt okej lördag! :-)

Jag tillbringar dagarna under täcket och Findus tillbringar dem på täcket.
Han har upptäckt att det är helt okej att sova bredvid mig och som sagt även upptäckt att han kan väcka mig tiiiiidigt på morgonen och då även belönas med kel :-)
Lagom till att jag vaknar så brukar han somna och då stirrar jag i taket medan han snarkar :-D

I dag har det känts som om jag haft ett litet alien av det elaka slaget i min mage. Allt tyckte har rört sig och jag har mått asdåligt.
Hoppas på en bättre helg för snart börjar samborna klaga på matbrist så jag måste snart ta mig till affären.

Närmare -8°, när Findus fick upp mig ur sängen vid 6.30 Hade självklart velat sova lite längre, men svårt när Findus ångar på som en liten halvblind elefant i en glasburk över mig, för att slutligen hamna på mitt huvud som en spinnande pälsmössa.
Jag har ett långt rött rivsår vid näsan som bevis på Findus framfart, såååå vackert :-)

Hållit mig inne i i soffan dag och sett stora flingor falla utanför.
Förutom huvudvärk, trötthet, snuva och en mage som inte riktigt är så lugn och stilla som önskat så mår jag bättre än jag trodde.

Klockan ställd på 6.50, så jag kunde sjukanmäla mig och vikarie kunde hittas.
Findus förstod inte riktigt varför jag låg och sov klockan halv sex och gjorde sitt bästa för att få upp mig. Det var klampande över min rygg, spinnande i mitt öra, lek med skinnråtta m.m

Frusen som sjutton, näsan rinner, huvudvärk och en bråkande mage. Ligger i soffan under täcken, filtar och katter i väntan på både sömn och damernas sprintstafett, har ingen aning om vad som kommer först men ögonen går i kors.

Har varit två sega dagar på jobbet. Varje steg varit som att vandra i djup sand, trappan har varit som en bergstopp att bestiga och varje minut har varit evighetslång och musklerna har värkt.
Segt som kola.
Satt igår i min lilla skrubb under lunchen och plötsligt hade 30 min försvunnit obemärkt och även idag "lyckades" jag somna och tupplur på jobbet är i längden inget positivt.
Segade mig hemåt, åt en macka och slocknade i soffan.

Någonstans längst med vägen blir det fel mellan telefon och "Tallugglan" och bilderna jag tror är uppladdade visar sig vara försvunna från bloggen. Så framöver ska jag få upp bilderna på rätt plats, vilket måste göras från datorn och den har jag inte sett på ganska länge...
Ca 10 cm snö på marken, minusgrader och halka även med broddar under fötterna. Spänner mig som sjutton, halkar runt likt Bambi och har ont som sjutton i rygg och axlar. Älskar det vita. Älskar tystnaden. Älskar att promenera i detta otroliga snölandskap men jag hatar isen under snön och är mer än livrädd att besöka akuten, vilket självklart gör att jag spänner mig än mer. Inte lätt att slappna av och hålla balansen när det känns glashalt under sulan.

Influensan cirkulerar och efter att ha läst på om alla tecknen, så kan jag ju konstatera att jag troligen har en "kronisk influensa". I princip allt som kännetecknar influensan går jag ständigt runt med. Undrar hur/om jag kommer upptäcka att jag är sjuk eller om jag tar en Alvedon och kryper upp till jobbet? :-)

Promenad på kyrkogården efter jobbet och denna årstid är perfekt för svartvita bilder, för man slipper använda filter överhuvudtaget. Naturen är i sig en svartvit värld.