Direktlänk till inlägg 20 februari 2018
Har varit två sega dagar på jobbet. Varje steg varit som att vandra i djup sand, trappan har varit som en bergstopp att bestiga och varje minut har varit evighetslång och musklerna har värkt.
Segt som kola.
Satt igår i min lilla skrubb under lunchen och plötsligt hade 30 min försvunnit obemärkt och även idag "lyckades" jag somna och tupplur på jobbet är i längden inget positivt.
Segade mig hemåt, åt en macka och slocknade i soffan.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...