Söndag och istället för sällskap i lyan så blev det egentid med katterna.
I morgon jobb igen och nu väntar sängen

Mitt i ett fantastiskt OS med många medaljer och spännande spel sitter jag och stickar en Bamsetröja.
Räknar varv och maskor så det ryker ut öronen och lekt med papper, för att få motivet rätt och riktigt.
Har en liten släkting som enligt föräldrarna älskar Bamse, så nu blir det en sådan i födelsedagspresent till den lilla.

Efter mycket letande på olika platser så fick jag tillslut en kopia av mönstret av "L" och jag kunde börja leta efter färger och garner.
I går hittade jag sista färgen jag vill ha och i dag började jag på framstycket.
Den kommer inte se ut som andra Bamsetröjor utan är ett hopplock av olika idéer (som alltid :-))


Att sticka ränder är inget svårt och inte heller rutor. Men nu ska jag ge mig på ett riktigt mönster och även bokstäver...
Gäller att hålla tungan i rätt mun, för minsta fel kommer att synas.

... Och efter att stickat, räknat och svurit ett par måååånga timmar, så blir det inte som jag tänkt. Jag ska drömma om alternativen jag har...

Har under veckan både haft rinnande näsa, astmaproblem och huvudvärk. I dag har jag dessutom haft vidrigt ont i handen, utan att komma på varför.
Väl hemma från jobbet då öppnade jag kylskåpet och hittade min skål med 1/2 kilo riven morot...

Romanen jag läser just nu (genom snäckor intryckt i öronen) lider en man av många diagnoser bla autism men framförallt är det förföljelsemani som tagit över hans liv. Mycket fakta om psyket och mediciner i deckarform då ingen av figurerna är normal i romanen. En annorlunda deckare m andra ord :-)
Livlig fantasi har jag alltid lidit av och att sugas in så i en bok att jag tror mig vara där, är inget ovanligt.

I dag på vägen hem gick jag som vanligt vägen längst med ån, bakom sjukhuset och över sjukhusbron. I romanen har många människor dött av vad som verkar vara självmord, men man som läsare får följa mördarens tankar...
Mot mig på bron kommer en grabb lätt vinglande. Han lutar sig mot räcket, ställer sin ölburk på översta räckkanten, vänder sig bort från mig drar ner dragkedjan i jackan och börjar leta efter något i en innerficka.
Jag går förbi och han kastar en blick på mig över axeln samtidigt som han fortsätter vända sig bort så jag inte ser vad han plockar fram för något. Mössan är långt nerdragen över pannan, skor oknutna, jumpabyxorna har missfärgade fläckar och ögonen simmiga av alkohol och/el annat. Vid slutet av bron vänder jag mig om för att se vad han pysslar med. Killen är nu vänd mot mig, har ett fast grepp om sin öl, en genomskinlig fryspåse i andra handen och stirrar på mig med stora ögon. Raskt vänder jag mig om fortsätter gå, samtidigt som jag stänger av ljudboken. Jag går en bit innan jag åter kastar en blick bakåt och ser att han inte längre är kvar på bron, han är på väg åt samma håll som mig.
Jag fortsätter gå och funderar på vad min livliga fantasi kommer hitta på härnäst. Kastar en blick över axeln och grabben är nu närmare...

Jag ökar tempot, kommer in i ett område där fler människor rör sig och kollar åter bakom mig och killen är ännu närmare mig. Fortsätter gå i mitt vanliga tempo samtidigt som hjärtat rusar på för fullt och hjärnan ligger långt fram i händelsekedjan. Vad skulle hända om jag börjar springa för glatta livet och skrika?
Jag kommer in i mitt område och känner mig på säkrare mark. Hastar runt husknuten och kastar blickar bakom mig. Kollar nervöst att ingen ser mig gå in genom min port, nyckeln redan i handen när jag når fram till min dörr och förvånat ser katterna på mig när jag kastar mig ner framför fönstret och oroligt kikar ut över kanten för att se om en ungvuxen i smutsiga kläder och vinglande gång står och stirrar på min balkong...

Jag måste hitta något annat att läsa!!

Enda gången jag egentligen blir påmind om att jag har astma är när jag är förkyld. Jag har en sk förkylningsastma och vad det innebär har jag inte en aning om, mer än att jag är mer känslig överlag. Att kela med katterna under en förkylning ger röda ögon och nysningar... Framförallt hos mig. :-)

Starka dofter känner jag av även i vanligafall och undviker butiker som Åhléns där perfymavdelningen är mitt i butiken och varenda vrå fylld av doft, likaså är taxfree på båtarna en mardröm mitt friska tillstånd och hur jag skulle må efter ett besök som förkyld, vågar jag inte ens tänka på.

Att jobba i dammet på tvätten var även det en erfarenhet min astma inte uppskattade och inte heller luften i ett litet igenstängt kontor där en massa doftljus lämnats kvar.
Den doftväggen som mötte mig när jag öppnade dörren till det kontoret var en riktig smäll. Samtidigt som jag inte kunde andas, skakade som ett asplöv och hade vidrig huvudvärk så satt jag och skrattade (troligen av chocken!) Jag hade aldrig varit med om en liknande reaktion som den jag fick då och trodde innan den stunden inte att min astma var fullt så "utvecklad" som den visade sig vara.
Efter den erfarenheten har jag blivit mer försiktig och börjat tänka på vad det är för dofter runt mig och undviker det jag vet att jag reagerar på.

Jag jobbar hellre med folk som doftar av parfym än som luktar svett. Men ibland kan det bli för mycket av det goda.
Folket runt mig kommer till jobbet, byter om i små omklädningsrum, sätter upp håret, sprayar lite gott på sig, sätter på leendet och knatar ut i butiken och börjar jobba.
Inga fönster finns i de skokartongsstora omklädningsrummen och dörrarna dit är alltid stängda... Det är en handfull män och lika många kvinnor och alla gillar de att dofta gott av starka dofter som sitter kvar länge...

I morse kom "S" upp för trappan när jag öppnade dörren till ett av omklädningsrummen. Oron i hennes röst hördes igenom min musik och hörlurarna.
Hon trodde en sekund att jag skulle svimma eftersom jag blev alldeles blek i ansiktet. Jag blev påhoppad av ett gäng starka parfymer och jag hade ingen chans att värja mig mot den! Lungorna kämpade efter luft, huvudet dunkade av värk och tröttheten rullade över mig i en otrolig hastighet.

Tar frisk luft och ett par doser astmaspray, hoppas det värsta ska gå över så jag i allafall kan göra klart mitt jobb.
Det blir lite bättre efter en stund men luften inne känns tyngre än annars att andas. Jag gör snabbt klart mitt jobb, värmer en kopp kaffe och tar med ett gäng moppar ut till utemöblerna. Lunch inne är inte att tänka på, det finns inte tillräckligt m luft att andas. Sätter mig på mopparna och försöker bli av med kvävningskänslorn som ännu hänger kvar. Med solen bakom molnen är det ganska kallt att käka ute och med lastbilar som för dagen låter högre än annars och vars avgaser irriterar mig mer än vanligt så är inte ens utomhus vistelse ett alternativ.

Är nu hemma och ätit lunch. Fortfarande extremt ljudkänslig och halsen är fortfarande irriterad och pipande. Trött som sjutton och huvudvärken hänger även den kvar. Ska dra ner persiennerna, stoppa proppar i öronen och försöka stänga ute världen.

Lite tråkigt tycker jag det är att semlor börjar säljas redan runt jul, det förstör lite av längtan att få sätta tänderna i bullen. Skulle ljuga om jag sa att första semelköpet var i dag, men så tidig som en nyårssemla är den inte :-)

Kommer de närmaste dagarna att få besök på Tallugglan av en gästbloggare!
Spänningen är stor! :-D