Direktlänk till inlägg 15 februari 2018
Romanen jag läser just nu (genom snäckor intryckt i öronen) lider en man av många diagnoser bla autism men framförallt är det förföljelsemani som tagit över hans liv. Mycket fakta om psyket och mediciner i deckarform då ingen av figurerna är normal i romanen. En annorlunda deckare m andra ord :-)
Livlig fantasi har jag alltid lidit av och att sugas in så i en bok att jag tror mig vara där, är inget ovanligt.
I dag på vägen hem gick jag som vanligt vägen längst med ån, bakom sjukhuset och över sjukhusbron. I romanen har många människor dött av vad som verkar vara självmord, men man som läsare får följa mördarens tankar...
Mot mig på bron kommer en grabb lätt vinglande. Han lutar sig mot räcket, ställer sin ölburk på översta räckkanten, vänder sig bort från mig drar ner dragkedjan i jackan och börjar leta efter något i en innerficka.
Jag går förbi och han kastar en blick på mig över axeln samtidigt som han fortsätter vända sig bort så jag inte ser vad han plockar fram för något. Mössan är långt nerdragen över pannan, skor oknutna, jumpabyxorna har missfärgade fläckar och ögonen simmiga av alkohol och/el annat. Vid slutet av bron vänder jag mig om för att se vad han pysslar med. Killen är nu vänd mot mig, har ett fast grepp om sin öl, en genomskinlig fryspåse i andra handen och stirrar på mig med stora ögon. Raskt vänder jag mig om fortsätter gå, samtidigt som jag stänger av ljudboken. Jag går en bit innan jag åter kastar en blick bakåt och ser att han inte längre är kvar på bron, han är på väg åt samma håll som mig.
Jag fortsätter gå och funderar på vad min livliga fantasi kommer hitta på härnäst. Kastar en blick över axeln och grabben är nu närmare...
Jag ökar tempot, kommer in i ett område där fler människor rör sig och kollar åter bakom mig och killen är ännu närmare mig. Fortsätter gå i mitt vanliga tempo samtidigt som hjärtat rusar på för fullt och hjärnan ligger långt fram i händelsekedjan. Vad skulle hända om jag börjar springa för glatta livet och skrika?
Jag kommer in i mitt område och känner mig på säkrare mark. Hastar runt husknuten och kastar blickar bakom mig. Kollar nervöst att ingen ser mig gå in genom min port, nyckeln redan i handen när jag når fram till min dörr och förvånat ser katterna på mig när jag kastar mig ner framför fönstret och oroligt kikar ut över kanten för att se om en ungvuxen i smutsiga kläder och vinglande gång står och stirrar på min balkong...
Jag måste hitta något annat att läsa!!