TALLUGGLAN

Senaste inläggen

Av helena - Lördag 14 jan 12:32

Lördag och sambon sover njutningsfullt i sitt träd. Själv sitter jag fortfarande m frukosten, lyssnar på "Den förlorade symbolen -Dan Brown" och virkar.
Täcket i gamelrosa mormorsrutor börjar ta sig. Rörelserna jag gör m virknålen när jag virkar innehåller de rörelser som jag inte gärna ville göra hos sjukgymnasten eftersom de gjorde för ont att göra. De gör inte längre ont, men det känns på kvällen att jag vridit handleden. Men bara vetskapen att jag kan virka och att jag snart är klar med pläden känns super.

ANNONS
Av helena - Fredag 13 jan 10:27

Om jag fortsätter drömma om jobbet, så kommer jag garanterat att vara utbränd innan jag är tillbaka på jobbet. ?

Jag känner mina vikarier, deras styrkor/svagheter och vet vad jag har att förvänta mig när jag är tillbaka, men jag är väldigt glad att jag har vikarier och ersättare när det krisar!!
Hemma är jag slarver nr 1 och på jobbet är jag mer åt det pedantiska hållet och det är få vikarier håller "min" standard :-)
Trots att alla bi lokalvårdare genomgått samma kurser och utbildningar via jobbet så är det stor variation på utfört arbete.
Vissa ser damm och smutsfläckar där andra ser renhet och det är bara att acceptera att alla är olika med olika svagheter och styrkor.
I min lilla drömvärld kommer jag tillbaka till en arbetsplats som skiner av renhet och dammet på socklarna bara existerar i min mardröm.

Men i nattens dröm så fick vikarierna vikarier och sedan fick dessa några ersättare...
Min arbetsplats var så skitig och äcklig och ingen hade ens lagt märket till att dammet dansade i luften, spagetti och annat fett hade runnit längstmed vita köksluckor, spindelväv hängde från taket, ohyra på de mest underliga ställen, stopp i avloppen och ingen hade beställt material den senaste månaden så allt i städskrubben var slut...

Jag vaknade upp m tårarna strömmande och fast besluten om att friskförklara mig på momangen då jag har för mycket att göra på jobbet för att vara hemma och läka.


ANNONS
Av helena - Tisdag 3 jan 23:33

Åter håller världen på att täckas av vitt och enligt vissa kan det bli mer än 20 cm på marken och blåst på mer än 14 sekundmeter under natten...
Jag är glad att jag sitter inne under pläden och inte knatar runt där ute, men mjölken är slut så i morgon blir det till att trotsa både snö och skavsår för att ta sig till affären.

Var till sjukgymnasten i dag och kollade armen. Återbesök om fyra veckor och sålänge det inte gör ont så kan jag utmana armen och jag bör ännu inte lyfta el bära tungt m trasig arm.
Rörelseförmågan har ökat i vissa fall med 100% medan andra rörelser fortfarande gör vidrigt ont att göra och någon rörelse som jag övat på används så sällan i det dagliga livet att den kommer att komma igång av sig själv, när handled är tillräckligt hel och redo för det.
Vissa övningar ska jag öva mer på för att vara beredd för arbetslivet efter den 21 Januari och även fortsätta att använda handen så mycket jag kan/orkar använda den under dagarna.

Ärret är fortfarande vääääldigt stort (i mina ögon i alla fall), rött som det nog borde vara och stramar något otroligt. Dessutom svider det som f*n när annat än vatten används på ärret och det gör ont bla sticker när kontakt m tyg sker.
Kanske är det bättre för läkningen att vara utan handstödet/skyddet mer än jag är, men obehaget vid närkontakt gör att jag gärna använder skyddet och jag känner mig starkare i musklerna med, än jag gör utan.

Hur vet jag att benen läker som de ska, i rätt läge och i rätt fart?
Ingen röntgen har gjorts sedan gipset försvann, jag känner benen mer och de är mer markerade än de var innan...
Det positiva är att handen inte domnat, lederna i fingrarna inte värkt och inte heller låst sig sedan jag bröt handleden...
Kanske slipper jag operera kalpaltunneln den närmaste framtidem :-)

En del av insidan på "Norrtälje Lasarett"

Av helena - Söndag 1 jan 22:35

Hur lång är en nyårsafton?
I mitt fall var den fyra stycken "Beck filmer" :-)
Satt under en pläd, åt lite godis, drack massor av kaffe, åt lasagne och plöjde filmer...
Med andra ord en vanlig nyår i lyan.

Ingen stress med att duka fint, hitta de rätta festerliga kläderna, förbereda trerätters veckor i förväg, vara social, sällskaplig och trevlig.
Sitter ensam i lyan i pyamas, tittar på film och tillbringar dagen/kvällen utan "måsten" och tvång.
Nyår är ingen högtid som jag sätter högst på listan utan är snarare en dag för eftertanke och funderingar på kommande år och på året som gått.
Förhoppningar, önskningar och drömmar som kanske uppfylls någon av de kommande 365 dagarna.

Har för första gången på många år gett ett nyårslöfte.
Tog det i natt när raketerna smattrade utanför rutan och jag insåg att ett nytt år inte betyder att gamla känslor stannar och allt börjar om. Utan att det bara är en helt vanlig natt och att allt fortsätter som vanligt när man vaknar morgonen efter. Det är bara ett par siffror som bytts ut, annars är allt sig likt.
Bara för att det är nytt år kommer jag inte vakna som miljonär, med massor av vänner som slåss om att umgås med mig och som dyrkar marken jag går på. Okej, det sista är väll inget jag skulle vilja egentligen, men någon timme av dyrkan vore helt okej :-)

Jag vaknar och är fortfarande lika fattig, har samma värkande arm och är lika totalt osocial som jag när jag somnade.
Mår fortfarande lika dåligt detta nya år som jag mådde under de sista timmarna på det gamla.
Mitt nyårslöfte är att härda ut!
Att ta en dag i taget och hänga fast.


Av helena - 31 december 2016 16:09

Sista December 2016 och årets sista dag är här och med det även det sista inlägget för året i ”Tallugglan”.

Inläggen har vissa månader varit många och andra månader väldigt få. Vissa inlägg långa som romaner och andra korta som små notiser, skrivna i förbifarten.

Detta år tror jag i allafall inte att jag helt missat helt att skriva någon månad  :) 


Som varje år kör jag denna dag en tillbakablick på året som varit och försöker minnas vad som hänt och skett under de senaste månaderna.

Utanför smäller raketerna och i mitt knä sitter min randiga sambo och spinner. Men så länge han inte gömmer sig bakom skohyllan av skräck som han gjorde för något år sedan är jag glad och nöjd.
Testatför första gången att länka. Klicka på de blå orden och just ett specifikt inlägg kommer upp i ett annat fönster.


Den 11 Januari tog jag det sorgliga beslutet att låta min vackra Boris somna in.
Saknar honom fortfarande dagligen, men vet att det var rätt beslut... 

 

Promenaderna gick mellan höga snödrivor och orörda marker.

Såååå vackert!


 
  

Sköldpaddorna förökade sig i början av året i en hög hastighet och jag har tappat räkningen på hur många jag gjorde innan jag "gav upp"... eller snarare stoppade in dem i garderoben. :) 

         

 

          


I Mars började vi renoveringen av Lokalen.

Det blev ett par veckors slit att få bort känslan av "ungdomsgård" och göra om det till en trivsam och ljus lokal. 

  
Pappa fick ett kollage av mig, där alla barn och barnbarn var samlade... 
Önskar bara att jag gett det tidigare . 
  
I April var jag i sällskap av Maria i Jönköping och såg "Spelman på taket" med Anders Ekborg i huvudrollen. 
Just "Spelman på taket" är väll den pjäs/musikal som jag varit minst informerad om och tidigare bara hört en enda sång från den. Jag gillade den skarpt och fast den utspelade sig för många år sedan så har den ett budskap som skulle kunna vara från nutid...  
Se den om ni har möjlighet! 

 
        





Lokalen blev så gott som helt klar och vi var nöjda med förvandligen.
Småpyssel finns fortfarande kvar att göra, men nu har vi i allafall grunden klar. 
     

i April började jag även känna av de första tecknen på att jag tagit i lite för hårt, velat lite för mycket och inte riktigt lyssnat på kroppen. vårt när man vill göra allt som är kul, men inte riktigt lyckas hålla alla bollar i luften. 

Den berömda utbrändheten börjadde visa sig för mig och jag började må allt sämre.

   


Den 21 April blev jag faster till en liten Agnes och den 23 April ringde sjuksköterskan från Vårdbo till mig och medddelade att min pappa somnat in samma eftermiddag. 
Depressionen som börjat nagga mig i kanten tog över totalt och jag tror aldrig jag mått så dåligt i hela mitt liv som under de kommande månaderna...   


Under Maj gjorde jag mitt bästa för att orka kliva ur sängen, hänga ihop mentalt och kämpa vidare...
 

I Juni hände mycket i mitt trasiga liv. 
Nyinvigning av lokalen blev trevlig och nu kände vi att vi var igång på riktigt.

 
Ett par trevliga dagar i Göteborg  hos trevliga vänner blev det också.
Kände att jag behövde komma bort från Norrtälje för att orka med allt som låg framför mig. 

     
Till Ullared drog vi vår kosa även i år.
Stannade på de vanliga ställena och fikade samt sov i det vanliga "Blå huset". Troligen kom vi väll hem med lika mycket saker som föregående år :)

       


I juni blev det klart att min gamla skola på Björkö  kommer att läggas ner och protester  drog igång.  
På midsommarafton var jag som vanligt därute och hjälpte till på hembyggdsgården. jag tog en sväng förbi skolan, minndes åren jag gick där, lärarna jag haft och minnen som alltid kommer att förknippas med min skoltid.
Blev ett av de längre blogginläggen under året och fullt av minnen!!   

               


 

I Juli hade vi första "Sommartallriken" i lokalen  med sill och annat som hör sommaren till.
Närmare 25 personer anmälde sitt intresse. Supertrevligt att se sina grannar och lära känna nytt folk. 

     


I augusti hade vi "Urnnedsättning" på kyrkogården och det mesta fick ett avslut... 
 


Och i lokalen tog de röda kräftorna över festen när "Hösttallriken" samlade lite härliga hyresgäster. 

   
I augusti drog vi till Åland och det gungade en aning på vattnet.
Att lampan trillade ner och slog ut alla flaskorna på bordet var inte alls mitt fel... typ :)      

I September och oktober var jag sjukskriven.
Pysslade med stjärnor hemma för att få timmarna att gå och promenerade runt ute i skymningen för att få hjärnan att stilla sig...  

Norrtäljemarknaden flyttade upp till flygfältet och jag vandrade runt och försökte hitta mig själv bland alla stånden :) 
                        



 Jag testade att göra en kalender med alla mina bilder som jag knäppt genom åren... 
 
Tände ett ljus för pappa och för alla de andra som jag saknar.
De börjar bli många nu... 
   
Sjukskrivningen över och sex dagar hann jag vara på jobbet innan ödet slog krokben för mig...

Eller snarare isen fällde mig.

Gips, veckan senare operation och detta året var räddat!
Så stor smärta har jag aldrig tidigare upplevt och jag vill aldrig mer vara med om det igen! 


Jag är bättre med vänster hand än jag var tidigare.
Jag har kanske aningen större tålamod än tidigare. 
men framförallt så saknar jag mitt jobb, mycket mer än tidigare!!!  :) 


       

Dagarna gick åt till att knata runt i naturen, fika i eget sällskap, muttra över oturen jag hade samt  stirra i taket...    

I slutet av november hade Jossan dansuppträdande i vackra Vällingby och där hamnade jag och även mitt gips. 


   

Och i december blev det julbord med jobbet och det gungade än mer på vattnet denna gång än tidigare resa. 
För mig blev det även ett par timmar i Grisslehman där jag gick runt och turistade. 
  


"En stilla jul" på Vasateatern, tillsammans med syster och ett gäng glada tjejer hann jag med även i år.      



Detta år har helt klart INTE varit mitt år. Jag har till största delen levt det i en svart svacka av depression, ångest, smärta och sjukskrivningar...
Jag hoppas att år 2017 kommer att bli bättre på alla plan för min del.
Jag vill tillbaka till Skottland, jag vill till Göteborg, jag vill tillbaka till mitt jobb och jag vill ha en tatuering..
Ett par timmar kvar till midnatt och jag kommer att tillbringa den som varje år...    

Av helena - 30 december 2016 16:24

Gjorde ett test på fb, en spådom inför 2017.
Hur nya året kommer bli.

Hoppas att jag kommer minnas vissa av orden under året och ta dem till mig.

Släppa taget, resa mer, ta risker...

Av helena - 23 december 2016 23:34

Vart har dagarna och tiden tagit vägen?!
December har gått fort i år och i morgon är inte bara julafton utan även sista dagen för utmaningen.
Att jag inte fixat att blogga varje dag beror på min arm, men den blir starkare för varje dag och bu behövs inte ens smärtstillande längre.
Jag lever m tron att jag är ett par steg närmare arbetet :-)

i morgon är det julafton och den firas nere i Hässelby hos syster, som det gjorts de senaste åren. För mig är det skönt att slippa fara runt till olika ställen varje år, utan vet vad som väntar innanför dörrarna och vilka som är där.

I väntan på jultomten slappar jag i soffan m hemgjord fudge, julmust, "Murdock" på tv och en varm skinkskiva på julknäcket.
Årets få (men stora) paket är inslagna, katten har jagat sin svans genom en hög m silkespapper och snarkar nu förnöjt i sin koja.




Jag är sjukskriven och försöker att inte visa paniken jag känner inför nästa månads ekonomi och räkningar.
Jag vill unna mig saker, köper nog aningens onödigheter men försöker att inte ta saker på avbetalning.
Jag vet att jag har det knapert och de flesta vet att jag stundtals måste vända på varje krona.
Restauranger är inget jag är van vid och bara en av dess rätter kostar i genomsnitt lika mycket som närmare 10 av mina matlådor i frysen och det känns bättre att lägga de pengarna på mycket mat, än bara en måltid.
När man själv lever på den ekonomiska gränsen och en bussbiljett ner till Stockholm är mer pengar än man egentligen har, då är livet tråkigt. Tankarna på röda lappar, blodpudding och nudlar i januari skakar man av sig och man vet att man överlever på något sätt, även om det är svårt.
Man vill bidra med det man kan till julbordet och inte känna sig som en snyltare som lever på andras välvilja. Jag gör inte mycket bara lite julgodis och om jag kunde skulle jag vilja bidra med mera. Men jag gör mitt bästa.
Att höra otacksamheten från kollegor som fick presentkort på Akademibokhandeln av företaget i julklapp. En del klagade på att det bara att 85 kronor på kortet men många klagade på att det var en bokhandel som presentkortet gäller på. Varför inte bara vara glad att vi blev ihågkommen av företaget och att de uppmuntrar läsning.
Men det måste klagas och ofta känns det som det klagas bara för klagandets skull. Den som har mycket, lever i överflöd och unnar sig det bästa av det mesta har underligt nog mest att klaga över, speciellt om det har m pengar att göra.
Den kan lägga tusenlappar på en, två och många pälsar som enbart hänger i en garderob hemma, köpa humer som vardagsmat och ha flera stora serviser ståendes oanvända i ett skåp, bara för att det kan vara bra att ha, men den klagar ständigt på hur dyrt allt är, hur dålig pensionen är och att den måste dra in på massor nästa år och inte kan vara lika frikostig m presenter och gåvor som den varit. Att vara fattig är en sak, att vara snål är en annan sak och att ständigt tjata om pengar inför en som verkligen har det sämre ställt är bara jobbigt och extremt pinsamt!

I morgon väntar julbord m släkten och alla har bidragit med så mycket man kunnat /velat för att göra ett trevligt bord.
En del bidrar med mycket, andra bidrar med lite, några kommer bara i eget sällskap och några...

Av helena - 21 december 2016 23:32

Sitter på bussen hem efter ett par timmar med julstämning på hög nivå.
På något sett så är det inte riktigt jul för mig innan julkonserten är "avklarad" och efter fem år med "En stilla jul" så börjar det kännas som en tradition. Extra kul är att jag även lyckats få med min syster de senaste tre åren :-)

I år blev det inget köande och frysande utanför kyrka utan istället blev det en mer "intim" spelning på "Vasateatern". Mäktiga julsånger, humor och personlighet, Viktor Rydberg, magiskt gitarrspel och en fantastisk värme.
Nu får julen gärna komma!!

Börjar vänja mig vid att i det närmaste sitta på scenen, men i dag var det lite hög scen för mig på första raden och det kan nog vara risk för nackspärr i morgon.
Men då håller jag mig i allafall lugn, för applåderandet var ganska kännbart i armen.

Lamporna över scenen får alla på scen att likna spöken...

 

 

DAGENS GÅTA!

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

BLOGGAR/LÄNKAR

 

Vem är Tallugglan?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se