TALLUGGLAN

Senaste inläggen

Av helena - Tisdag 7 mars 17:04

Vaknade av mig själv vid sju och låg ett tag och lyssnade på tystnaden, sedan märkte värstingarna att deras hushållerska var vaken och då började dagens första lekstund. :-)
Men det behövdes inte ens en blick ut genom rutan för att veta att snö fallit över staden under natten, en kontroll visade att snön fortfarande föll och har vid denna tidpunkt fallit hela dagen.
Den tystnaden när bilar kör genom snö är mer som en smygande resa och jag njuter av den dämpande världen.
Rätt klädd så har jag inga problem med att traska runt i kyla, blåst och fallande lappvantar. Men att sitta inne och se flingorna dala är inte helt fel det heller :-)

I dag är det tisdag och de senaste tisdagarna har jag tagit ut semester. Har tydligen haft en del dagar att ta och eftersom jag inte varit (el är) helt på topp, så har en extra sovmorgon varit skönt.
Att jag gör något på dessa tisdagar, kommer ut och ser människor och inte bara sitter inne och slösar värdefulla semestertimmar gör att mina "sparade" dagar är helt bortkastade. De senaste (kanske sex tisdagarna) har jag deltagit i en syjunta på folketshus på förmiddagarna och inte förrän i dag har det gått in i min avtrubbade hjärna att det är en cirkel som jag deltagit i. Fråga inte mig vad skillnaden på vanlig juntaträff och cirkel är, för dit har jag ännu inte kommit rent tankemässigt:-)
Men det är ett par trevliga timmar i trevligt sällskap och jag ser nya ansikten :-)

Knapparna till koftorna är på plats och nu är det bara lite småfix kvar, innan jag är nöjd och kan lägga dessa åt sidan :-)

Koftor och knappar

ANNONS
Av helena - Måndag 6 mars 19:44

Somnade i går innan klockan var 21, vilket inte är så ovanligt numera. Tycker jag sover fler timmar än jag är vaken, ändå är jag aldrig riktigt pigg.
Var ett tag sedan som smärta väckte mig om nätterna. Var ett tag sedan som trasig hand pulserande av smärta och i själva benet tycktes strålar av blixtrande värk som tycktes röra sig mellan fingertopparna och knotiga axel. I natt vaknade jag av smärta igen.
Kolsvart runt mig och snarkningar från extrasängen visade att bägge djuren sov djupt och fridfullt på sängen under min soffa.
Försökte somna om, men insåg att även om tröttheten fanns så skulle värken hålla mig vaken till klockan ringde. Bara att rulla ut i köket och leta upp den lilla burken Alvedon som läkaren skrivit ut och hoppas att smärtan skulle avta samtidigt eller innan jag somnade. Fick sova ytterligare 1 1/2 timmar innan klockan ringde, men avbruten sömn får mig alltid att må som en trasa dagen efter och den känslan är inte kul! Att det dessutom är måndag, innebär mer än vanligt på jobbet och det funkar inte att vara seg som tuggummi på måndagar.
En helg har passerat utan städning i butiken och golvet brukar se allt annat än kul ut. Måndagar betyder överfulla papperskorgar, pappersbrist på toaletten och ett mindre kaos i personalköket. Köra skurmaskin är ett måste på måndagar och troligen så behöver den en genomgång eller service för den låter som en döende säl och vill dessutom inte suga upp smutsvattnet vilket i dag tvingade mig att jaga efter maskinen m torra moppar så golvet blev aningens mindre blött.
Att jag i dag även fick hjälp m tvättning av glas i entré gjorde att jag inte bara fick sällskap utan även fick springa som en dammråtta över golvet och låsa upp larmade dörrar, öppna glasdörrar och hålla koll på eventuella missade fläckar.
Innan jag var riktigt beredd på det och inte heller riktigt klar så hade mina timmar i butiken tagit slut och andra utrymmen skulle städas.

Kom hem vid 14.30 och har sedan dess suttit vid bordet, kollat Youtube och druckit ett par kannor m kaffe. Ork att göra annat finns inte. Lust att göra annat finns inte heller och värkande hand tillåter inget annat än stillasittande m hand i ett stilla läge på bord utan att ens våga röra fingrarna i risk att upptäcka att smärtan finns överallt.

I morgon har jag åter en semesterdag och på schemat står veckans första syjunta kl 10 antecknade.
Vill gå, behöver gå men kan jag få något gjort under de timmarna? Troligen inte...

ANNONS
Av helena - Söndag 5 mars 18:34

I dag är det 5 år sedan jag skrev på kontraktet och blev anställd. Redan mellandagarna året innan började jag min provanställning men det skulle dröja till 5 mars innan anställningskontraktet var påskrivet och jag kunde slappna av.
Jag gick från att vara en arbetslös socialbidragstagare till någon med riktig lön och anledning att gå upp på morgonen.

Att bli en "Samhallsanställd" var väll inte riktigt min dröm, men det var ett jobb och jag fick en lön. Dessutom var det en chans att få min hjärna att bli frisk och en start på att komma ut på den verkliga arbetsmarknaden.
Vissa dagar var super, andra dagar var... mindre bra. Vissa personer visade sig vara mer sjuka än jag trodde och visade sjukdomar som jag bara stött på i psykologiböckerna och som gjorde mig osäker, förbenad, orolig och trött.
En person vars position gjorde att jag borde lita på hen, men som pga manipulation gjorde att jag bara var en liten fjäder i vinden och for hit och dit utan chans att förstå vad som hände.

Efter en tur ut i verkligheten och ett riktigt jobb under ca 6 månader, så hamnade jag återigen på Samhall. Mycket mitt eget val då världen utanför var mer krävande och tuffare än jag klarade. Min hjärna var inte tillräckligt frisk för att klara kraven och stressen att passa in och funka var inte på min sida och det jag tränat upp förstördes snabbt.
Jag funderade på att säga upp mig, men innan jag fattade det beslutet så blev det "omorganiseringen" och jag blev uppsagd.
Efter några dagars semester så var jag tillbaka på Samhall och började om igen.
Efter lite förvirring om var jag skulle vara någonstans, passade in och överleva. Att vara lokalvårdare på en tvätt med massor av damm som virvlar i luften är ingen bra miljö om man är dammallergiker :-).
Men jag överlevde den lilla tiden på tvätten i väntan på min nuvarande plats på mitt nuvarande objekt.

Sedan ca 1 1/2år tillbaka är jag på min drömplats. Även om drömjobbet fortfarande inte är att bara lokalvårdare, så trivs jag där jag är.
Jag har chefer som lyssnar och förstår min problematik. Personer som ger mig chans att tillfriskna i mitt egna tempo med dagar som jag själv lägger upp scheman på och med timmar som jag själv bestämmer över. Jag har ett jobb där jag i stortsett är min egen chef och så länge jag gör mitt jobb så får jag vara ensam och ta dagen i min egna takt.

För de flesta skulle nog mitt objekt vara en mardröm, eftersom man är ensam lokalvårdare och dagen består av eget jobb, tystnad och väldigt många tankar hinner jag med under passen. Även ljudböckerna har blivit många och en massa musik har gåtts igenom, men det passar mig. Jag trivs i ensamhet, är lite av en ensamvarg och jag firar i dag 5 år som lokalvårdare.




Av helena - Lördag 4 mars 14:37

I strax över ett år har min grårandiga "bebis" Zasso varit ensam boss i lyan. Han har stundtals varit som ett tuggummi på mig och reglerna har nog inte alltid följts så hårt, speciellt inte sedan armen bröts, orken och värken hos mig ersatte disciplinen och han tog sig glatt mer frihet.
Viljan att skaffa katt till katten :-) har funnits länge men vad och hur. En liten att själv fostra hade varit kul och väldigt sött, men minnen från Zassos barndom och vänners mardrömshistorier och om ungar mer vilda än tama, envisa katter utan vett men m stor fantasi har gjort att jag insett att en kattunge inte varit det bästa valet för någon :-)
En katt från katthem har varit fundering nummer 2.
Kastrerad, försäkrad, chippad och vaccinerad... Hur har jag kunnat välja EN katt?? Jag hade garanterat kommit hem med flera än bara en tacksam kisse och mått dåligt över valet att välja.
Så i ett år har jag funderat fram och tillbaka. Katt el inte katt. Unge el vuxen osv.
Skönt att bara ha ett monster, billigare att bara ha en sambo men Zasso har ju mer energi än vad jag har och kan utan problem leka dygnet runt utan paus...

När Findus dök upp på en sida och skulle omplaceras, var jag snabbt där.
En nästan 3 årig kastrat av rasen "Russian Blue". Borde vara lagom ung för att fortfarande vara lekfull men tillräckligt gammal för att inte möblera om i fönstret och hänga i gardinerna.
En av få regler jag har är: "Inga katter på bord och bänkar", en regel som Findus typ gäspar åt och totalt ignorerar.
Han är vacker som sjutton, päls som sammet och väldigt trevlig i humöret... Dvs när han inte är på riktigt keligt humör och hugger mig i armen :-)
Han och Zasso går bra ihop, men Zasso måste moppsa upp sig och bli tuffare mot liten skit som gärna är framme och biter i Zassos svans, slår honom i huvudet eller ligger på en stol och attackerar ovanifrån. Men annars har de riktigt kul. Jagar varandra, småbrukare och smyger på varandra. Blir det för vilt så söker Zasso skydd hos mig eller i sin klätterställningen som är enda platsen där Findus inte tillåts vara (enligt Zasso).
Allt är m andra ord frid och fröjd, men...

Findus kräver att kattlådan är ren och då menar jag HELT ren, annars sätter han sig på golvet och uträttar sina behov. I förra veckan hette han "Kattkräk" ett par gånger. Han kissade på två stolsdynor (som skulle kastas) och satte sig även i mina fårskinstofflor. Dessa var dock inte påväg att kastas utan snarare på väg till tvättstugan och nu hamnar de där tidigare än planerat.
I morse rensade jag kattlådan fri från kiss och direkt satte sig katten där och bajsade sedan travade han vidare till min säng och kissade!! Mitt i högen m förra veckans rena tvätt och gossebjörnar. Blött högen igenom och även genom täcke, lakan och bäddmadrass...
Istället för en seg och avslappnad lördagsfrukost blev det sanering av säng. Sovrumsdörren är nu stängd, all fd ren tvätt åter i smutskorgen och kl 15 i dag är tvättstugan bokad.
Ska testa m utterligare en kattlåda på toaletten, sedan är all golvyta upptagen och jag får flytta till större. Funkar inte det, så måste jag göra mig av med katten. Jag vill inte de närmaste 15 åren behöva oroa mig för var katten kissar någonstans.
Men försöker m åtgärder först, innan de tuffare besluten tas.

Av helena - Fredag 3 mars 23:18

Klockan är strax efter 23 och jag är trött som ett as.
Tröttheten kan dels bero på att jag återgått till jobbet och är uppe i samma timmar som innan sjukskrivningen men kanske framförallt för att psyket pajade förra helgen och ännu inte återhämtat sig ännu. Jag hoppas verkligen att denna helg blir lugnare, jag behöver det.
Ser fram mot en helg eller det skulle nog räcka med bara en dag när jag kan skrota runt i pyjamasen och inte bli störd i min ensamhet. En stund att få vara ifred, lyssna på de egna tankarna och samla kraft...







Av helena - Fredag 3 mars 12:28

Ytterligare en lunch på jobbet och jag har så svårt att sitta stilla och bara göra absolut ingenting. Rastlösheten forsar genom kroppen och i ren desperation att få minuterna att gå försöker jag lära mig att vifta på öronen, men gett upp det tidsfördrivet efter oroliga blickar från kollegorna... ?

Jag och min blogg är inte riktigt överens gällande detta m kommentarer. Ena dagen godkänns kommentarer utan min vetskap och plötsligt bara finns de i högerspalten. Andra dagar försvinner mina svar ut i den okända rymden och bara är spårlöst borta. Och ibland funkar allt så klockrent att jag i ren chock stänger ner nätet utan att spara... Jag och teknik är som sagt inte vänner och kommer aldrig att bli överens.
Jag försöker som sagt att kommentera och besvara de kommentarer jag får och gläds åt varje synpunkt. Men, tekniken ogillar mig som sagt och därför svarar jag nu...
:-)

Helena: Gällande "365foton", så kommer jag att delta den dag när hjärnan är med mig. Vill verkligen anta den utmaningen och älskar att fota men just nu är inte rätta tiden och hjärnan är för trasig. Måste prioritera annat... ?
Kim. Jag är glad att ha dig som läsare. Hur mår knät och vad hände? Själv har jag upptäckt att det är AT-läkarna som gör sitt bästa på min vårdcentral. De beställer prover som ingen ordinarie läkare tänkt på, de följer upp fallen (eller i detta fall mig) och även ringer och frågar hur mitt mående är. Att bara skickas hem m alvedon är pinsamt när smärtan är så stor att man funderar på att be akuten amputera den trasiga kroppsdelen. Men det finns alla typer av läkare och vissa har troligen fått sin legitimation i cornflakes paketet.
Min värk har tack och lov börjat avta (eller så har jag vant mig vid det onda)och jag har minskat på Alvedonen och det andra smärtstillandet, men börjar leva normalt igen :-)

Nu ska jag återvända till att rulla tummarna en stund och räkna sekunderna tills helgen startar! Fler svar på kommentarer som mystiskt försvunnit kommer att komma :-)


Av helena - Torsdag 2 mars 12:15

Eftersom jag haft en hel del arbetstidsförkortningar att ta ut innan sista mars, så är i dag första gången sedan 8 november som jag äter lunch på jobbet. ?

Efter ett par månader i turbulens hoppas jag nu på ett lugnt år framför mig med ordning och reda samt att alla rutinerna kommer igång igen. Jag är trött på bakslag, sjukdomar, is, ettriga människor, missförstånd och allt annat som senaste tiden lagt krokben på mig.
Jag vill nu ha lugn och ro en stund och komma i kapp m livet.
Jag behöver tider som hålls, planering som står fast och folk som håller både käften och sina ord. :-)
Min hjärna är tillräckligt mosig som den är och behöver för stunden inte mer rörighet.


Dagens lunch
Har kommit på att buffén alltid ser godare ut än den är. :-)

Dag 2 av #Blogg100 och ännu är jag med. Vad jag kommer fylla bloggen m de närmaste 98 dagarna återstår att se.

Vad jag förstår så är det viktigaste för att hålla en blogg vid liv, kontakten m läsarna och det är väll en av mina stora brister :-) Älskar att få respons på texterna, men är vidrigt dålig på att återkoppla till läsarna och kommentarerna. Min hjärna räcker inte till för allt som jag vill göra och jag vill verkligen bättra mig. Kanske dessa dagar blir en nystart för både bloggen och för mig. Förbättra blogg, tankar och ämnen.

Av helena - Onsdag 1 mars 18:11

I dag går startskottet för 2017 års #Blogg100.
Denna utmaning är inne på 6:e året och jag är med för 3:e gången, men aldrig nått ända in i mål med ett inlägg om dagen i 100 dagar.
I år är förutsättningarna för mig än mindre än tidigare år och även om jag inte vill vara allt för pessimistisk, så är nog chansen att få till ett inlägg varje dag liten, men jag testar :-)

Anledningen till min pessimistiska "läggning" är en attans värk i armen, efter en bruten och opererad handled i november. Smärtan vill inte gå över och tröttheten över att jobba, vara glad/trevlig, käka värkpiller och gå runt m smärta gör att min värld inte är kul för stunden och ofta blir jag sittande på en stol och stirrar istället för att göra något vettigt av min tid.

Men vi kör utmaningen ett år till och ser vad som händer. Kanske går min vresighet över längstmed vägen och kanske kan jag få till ett inlägg varje dag.

Nu kör vi!! :-)

 

 

DAGENS GÅTA!

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN

Senaste kommentarerna


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

BLOGGAR/LÄNKAR

 

Vem är Tallugglan?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se