Direktlänk till inlägg 2 juni 2011
"Det finns en orsak till varför jag arbetstränar..."
Jag har en längre tid helt eller delvis varit ur ballans.
Jag har svårt att sova, sover oroligt när jag väl somnar och dagarna går i ett töcken, utan att jag är riktigt vid medvetande. Jag är inte riktigt närvarande, helt enkelt...
Jag har skyllt på ständigt återkommande förkylningar och på pollen som gör min astma ännu jobbigare, samt skyllt på en massa andra saker.
I själva verket är det nog mig som det är fel på
Eller inte mig utan snarare de saker som jag gör.
Jag vill vara snäll och hjälpsam, så jag säger självklart "ja" till att ställa upp och hjälpa alla. jag säger "ja" så snabbt att jag de flesta gånger inte har en chans att fundera över vad det är som jag erbjuder mig att göra.
Min käft pratar innan hjärnan hunnit få all information och kan bearbeta frågan. Jag lovar bort mig på saker som jag innerst inne inte har lust att göra, men eftersom jag är sååå snäll ändå gör bara för att...
Jag har nu hamnat i en situation som jag inte kommer ur och vilket val jag än gör så blir folk sårade. Antingen såras vänner eller så blir jag lidande.
Jag har tagit på mig för mycket och jag har hamnat i en ond spiral som jag nu försöker vända, men det är lättare sagt än gjort och jag mår rent ut sagt vidrigt!
Det finns en orsak till att jag arbetstränar.
Jag gick in väggen för att jag pressade mig själv för hårt.
Jag trodde att jag var starkare än jag i själva verket var och trodde att jag klarade mer än jag verkligen gjorde.
Jag lyssnade inte på de tecken och varningar som kroppen gav och plötsligt var jag där! SJUKSKRIVNING!!
Nu sitter jag åter igen i den sitsen att jag inte lyssnar på mig själv utan lovar bort mig till alla möjliga saker och säger "ja" lite för snabbt.
För att göra historien väldigt kort så har jag lovat en sak som jag från början innerst inne tvivlade på att jag skulle orka...
Och genom att skjuta upp det obehagliga nöjet att säga ifrån mig "uppdraget", så har det nu blivit omöjligt att hoppa av...
En liten fjäder blev en tupp med familj och jag har satt en massa människor i skiten och själv mår jag... skit!!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...