Direktlänk till inlägg 1 november 2013
Vill nog påstå att jag börjar bli lätt uttråkad :)
I måndags började min sjuka vecka och i dag avslutas den, så på måndag blir det åter en trevlig dag på jobbet och träffa alla trevliga männiksor igen.
De första dagarna efter svimmningen så bodde jag på en karusell och världen snurrade något otroligt. Inte heller kunde jag vila i soffan, då bulan i bakhuvudet gjorde ont vid minsta beröring. Att jag dessutom var trött och bara ville sova gjorde inte saken lättare, men det går även att sova sittande :)
Bulan har sjunkit och det enda som är kvar är lite ömhet, karusellen har stannat och även huvudvärken har varit borta sedan i går kväll, så jag börjar känna mig friskare och piggare.
Matdagboken som jag påbörjade i tisdags, funkar fortfarande att skriva i och jag skriver verkligen upp ALLT jag äter, även tuggummit som jag alltid tuggar på finns med. Kanske underlättar det att skriva när blocket ligger mitt på spisen och den lilla vågen står bredvid den. Att väga mat visade sig vara lättare än jag trodde även om det även innebär att mycket är kallt innan det hamnar på bordet :) Men det är kul att se vad maten verkligen väger och hur mycket smör på mackan jag verkligen tar. Denna matdagbok ska jag hålla på med i cirkus en månad då nästa besök hos dietisten är. Kul att se de förändringar jag gör på print och kanske även vågen visar att det är förändringar på G :) Men som sagt så går "matdagboken" lättare och smidigare än jag trodde, och det är ju kul att något går lätt och smidigt i min närhet :)
Sitter mest och skriver för att få tiden att gå. Om ca 40 minuter blir det veckans första motionsrunda för mig och fram till dess så orkar jag inte röra mig. Stereon har tystnat men jag orkar inte slå på den igen, så jag njuter av tystnaden och kissekatternas snarkningar. Så tyst som det är nu, är det inte vanligt att det är i eller omkring lyan. Inga småtjejer som springer i trapphuset och inga ungar som försöker slå ihjäl varandra på bottenplan...
Kanske de redan lyckats och tystnaden beror på det... Hmmmm.
Apropå barn så var det ingen utanför dörren som tiggde godis igår. Undrar om barnfamiljerna inte firar Helloween i huset eller om de bara firar en dag? Hur som haver så har jag fortfarande dörrklockan urvriden och inget godis har jag heller (som jag vill dela med mig av).
Bara för att jag glömde Halloween igår :)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...