Direktlänk till inlägg 6 november 2013
6 november och bara för att det är just det datumet så måste jag ju bara "fira" med en liten bakelse.
Kan kanske kalla det en liten tradition, att jag just detta datum bara MÅSTE ha en Gustaf Adolf bakelse. Varje år är den alldeles för mäktig, varje år på tok för söt och alltid undrar jag VARFÖR jag alltid köper den, men traditioner är till för att hållas (eller?) :)
Hade jag varit född i dag istället för i morgon så hade ju fikabrödet på födelsedagen varit kirrat varje år, men i stället blir det firande i dagarna 2 :D (Men inte i år!! )
I dag såldes "Gustaf Adolf bakelserna" på jobbet, så till eftermiddagsfikat blev det en bakelse som jag njöt länge av, men det var sött som sjutton, så jag är glad att det dröjer ett helt år till nästa bakelse.
Hade en liten diskusion med kompisen ( Tack MIa för de "stränga blickarna"!) som ska hjälpa mig att hålla koll på mig (och jag på henne)... Och jag kunde mitt i min "övertalningskampanj" inte låta bli att tänka tanken att det var som ett samtala med mellan mina samveten...
En del säger "ja" medan det bättre vetandet sitter och säger "nej" denna gång vann dock bakelsen och veckan är slutfirad för Helena :)
För många år sedan så köpte jag en 6 november ett helt gäng bakelser till familjen på "Tösses", efter skolan slutat. Tänkta att istället för tårta fira min födelsedag kvällen innan och bjuda hela familjen. Försiktigt packades 6 bakelser i en kartong och ett rött snöre bands runt kartongen och jag var verkligen mycket försiktig när jag transporterade mina dyrbara skatter mot bussen för att inget skulle hända dem innan hemmet.
Innsåg att jag hade tid innan bussen gick, så jag tog en sväng på stan (med tårtkartongen i högsta hugg!).
Då (för 100 år sedan eller liknande :) ) fanns ett "centrum" på stan med massa små butiker och där gick jag in, kollade runt i butikerna och hamnade tillslut i affären för att köpa cigg. Jag tog mina cigg och kassören pekade på min kartong som jag i jakt på pengar, ställt ifrån mig på rullbandet o ch han frågade på väldigt bruten svenska om jag ville ha en påse till kartongen. "Nej tack" svarade jag och fortsatte gräva i plånboken efter pengar.
Innan jag hann reagera så hade mannen grabbat tag i min kartong, vänt den på högkant och tryckt ner den i en liten påse...
Svarta blickar, mycket mutter och en radda av svordomar blev det, medan jag befriade kartongen från påsen!
Mina små bakelser var inte så vackra när jag serverade dem på kvällen och såg mer ut som resterna efter en mycket misshandlad tårta, överkörd av en ångvält.
Jag tror inte att jag var inne i den affären igen, tror inte ens att jag köpt bakelser för transport sedan den gången...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...