Direktlänk till inlägg 18 november 2013
Piller till frukost, piller till lunch och slutligen lite piller när jag kommer hem efter jobbet.
Dessvärre är det inte de viktiga vitaminerna jag menar utan värktabletterna som jag behöver för att jag ska bli mänsklig.
Värken i ryggen och axlarna gör mig till ett litet monster och varje rörelse smärtar och inte gjorde ju promenaden i går att min kropp värker mindre (träningsvärk i låren som sjutton!!), varför skulle jag ut i terrängen och knata??
Men trots värken knatar jag runt på jobbet, är trevlig mot alla jag möter och gör mitt jobb... Men jag erkänner att jag svär och muttrar åt papperskorgarna som gömmer sig under skrivborden och inte vill komma när jag ropar.
När jag väl lyckats ta mig hem så hamnar jag på en stol och stirrar.
All energi rinner ur mig, mungiporna ändrar riktning och jag orkar inte längre vara trevlig eller social. All kraft jag har går åt till att göra ett så bra jobb som möjligt, men i längden kommer det inte att funka.
I morgon ska jag på något sätt lyckas ta mig till gymmet och träna upp musklerna som jag låtit vara under allt för lång tid. Enda sättet att bli av med värken är träning och det enda jag kan skylla på är lathet...
Men visst vore det roligare att ha någon som drog med mig till gymmet, men var hittar jag denna någon?
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...