Direktlänk till inlägg 20 juni 2014
Som många tidigare midsommrar så tillbringade jag dagen ute på Björkö-Arholma och hembygdsgården.
Att hjälpa till med midsommarfirandet där ute har blivit tradition och för mig ÄR det en riktig midsommar.
Att dansa runt stången, köpa lotter eller sitta i gräset och fika, är inget jag saknar.
Det hör numera till att servera, lägga upp på fat och se glada firare som förundras över att det fortfarande går att köpa hembakat fika.
Från att ha varit en grå dag med massa moln så sprack det upp lagom till 13- slaget, då dansen började. Underligt nog, så har det varit samma sak varje år. Innan så är det grått, men under två timmar mitt på dagen så skiner solen innan den åter går i moln och folk vandrar hemåt...
Hembygdsgården (eller "matan" för oss barn som gått i skolan där ute) innan dansen börjar. Tomt och ödsligt...
Massor av bullar, kakor och sockerkaka lades upp på fat, innan firandet.
Kön sträckte sig långt ut i hallen för fika.
![]() | ![]() |
Som varje år var det mycket folk på plats! Men tror att det var något färre än förra året...
Antingen så var det kylan som avskräckte eller så var det firande i andra byar som drog ner på antalet besökare.
Alla var i allafall på glatt humör och njöt av dagen.
Vid 16-tiden hade gästerna lämnat firandet och vi frivilliga städat undan det mesta, dörren låstes och jag gissar att jag är på plats nästa år igen.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...