I går blev det saffransbullar och i dag blev det andra bullar. 
Anledningen till julbullar är inte bara att jag längtat efter dem i ett par veckor utan även för att jag haft två paket med "bullmix" i skåpet, köpta i januari för någon krona...

Bullarna blev över förväntan och riktigt saftiga med riktigt mycket mandelmassa :)  

I dag blev det ytterligare lite bullar då "L" fyller år nästa vecka och undrade om jag ville baka kanel och vaniljbullar till hennes firande.
Eftersom jag älskar att baka så hoppade jag till affären och handlade ingredienser.
Kan ju faktiskt erkänna att jag bakar hellre än bra och det har hänt ett par gånger att jag matat de stackars änderna i ån med misslyckade bullar och frallor. För ett par år sedan fick de så mycket stenhårda och tunga bullar att jag trodde änderna skulle sjunka när de simmade  :)

Ogräddade kanelbullar och det färdiga resultatet	Ogräddade Vaniljknutar                             med hackad mandel...
	... och de färdiga

Allt som allt blev det cirkus 35 små "farliga" saker  :)

Tänk dig följande senarium:

Barnet står hysteriskt mitt på golvet och skriker "NEJ!!!" och kastar dockan på golvet.

Den lätt förvånade mamman förstår inte barnets utbrott och böjer sig ner, plockar upp dockan och sätter tillbaka den på bordet samtidigt som hon lugnt säger:-"jo".
Åter tar barnet dockan och kastar den på golvet och fortsätter skrika "nej", varpå mamman åter placerar dockan på bordet. Detta upprepas gång på gång och lugnet i mammans röst försvinner allt mer för var gång hon tar upp dockan. 
långsamt förvandlas även den lugna modern till en trotsig 3-åring och rätt var det är står det 2 barn mitt emot varandra på golvet och skriker. Den ena skriker NEJ med hög röst och den andra skriker JO, med en allt mer irriterad röst.
Bägga lika ovilliga att ha fel...
Just när de ska börja dra varandra i håret kommer en vuxen in i rummet och särar på barnen. Med lugn och säker röst medlar hon mellan de två och tillslut så förkunnar hon domen, det som från början varit modern har haft rätt hela tiden, dockan ska sitta på bordet.  

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::..

Jag kan ju säga att jag haft roligare dagar!

Jag brukar i vanliga fall nöja mig med att muttra  ett par väl valda svordomar, lämna lokalen och sedan fortsätta muttra.

Bara en gång tidigare har jag blivit så förbenad att jag ställt mig och skrikit åt en person och i dag var jag tvungen att lämna lokalen för annars skulle jag troligen kunnat bli anmäld för misshandel, sååå nära att jag slagit den lilla... *PIP*.

Allt jag sa var fel och allt jag gjorde var käpp rätt åt skogen och i min tolkning av hennes dåliga svenska så hade jag överhuvudtaget inget där att göra!  

Jag skulle minsann inte tro att jag kunde komma och bestämma över dem eller hur de skulle ha det... 

Kan erkänna att jag var lika "vuxen" som lilla "G" (G=gaphals) under förmiddagen, men jag kände att om inte jag tar tag i röran så kommer rörigheten att bli kvar och jag kommer att fortsätta att må skit.

Men eftersom det var jag som tog tag i det, så blev ju allt mitt fel...

Sååå trött på folk och idioter!
Men det positiva i allt är att jag börjar bli starkare.
Jag är inte längre den som alltid backar undan och ger mig med uppsträckta armar.
Jag kan erkänna att jag inte alltid har rätt och att jag fattar fel beslut i bland, men när jag VET att det jag gör/säger stämmer, då kämpar jag... 
Och att ha en skorpion till ovän är något som man inte bör sträva efter att ha :D  

Om exakt en vecka är jag i Stockholm och njuter!!

Så nu börjar nedräkningen på riktigt :) 

Grupptrycket har gjort att även jag nu skaffat "Instagram"... tjohoo!!

Maxadkatt är mitt namn där.

	Halvfärdiga torghandlarvantar i rött och svart som brorsan beställt hösten 2011, hittades i en kasse i garderoben. För sjuk för att jobba och för frisk för att sova mig igenom dagarna, kom jag på att jag skulle göra klart dem.
Hmmmm.... Något stämde inte... Den ena blev mycket bredare än den andra och det var bara att repa upp närmare 10 centimeter. GÖR OM GÖR RÄTT!
	Efter lite svärande och funderande hade jag tillslut knåpat ihop två sammalika vantar med tummar. Och som allt jag gör så är de olika i randningen och så  vill jag ha det.  Såååå vackra de blev.  (hahaha! )
Varma blev de i allafall och om min bror inte är nöjd med dem,så kommer jag att vilja ärva dem av honom.  Eller vem vet jag kanske får tillbaka dem i julklapp!

Bror Henry beställde inte bara ett par vantar utan även en mössa och en halsduk.
Det var bara vantarna som inte blivit klara... 
Eller erkänner, jag har en vidrigt massa trådar att fästa, men det räknas liksom inte  :) 

Har fastnat totalt och eftersom jag lever ett såååå ospännande liv så har jag inget att skriva/blogga om. 

Jag behöver hjälp med bloggämnen!! 

Inget ord/ämne är för litet så skicka inspiration till bloggen (då blir de kvar och jag kan återvända till dem, på FB försvinner de snabbt i all röran!)  

??????????????

Har sedan min semester gått runt och känt mig som en sömngångare, otroligt trött och hängig.

Värst har det varit senaste veckan då jag bara behövt en vägg att luta mig mot, för att jag ska kunna somna. 

Men eftersom det är symptom som var och varannan kotte knatar runt med, så har jag ju liksom varit ganska säker på att INTE slippa skiten, så jag har vant mig vid att knata runt som sömngångare. Tack och lov så har jag så inrutade rutiner att jag troligen skulle kunna göra dem i sömnen... vilket jag i det närmaste gjorde när jag av misstag tog sömntablett i stället för vitamintabletten INNAN jobbet :)  

I onsdags insåg jag dock att det måste vara något mer än en förkylning som jävlas med mig och vägrar bryta ut. Började ana att det var en infektion som lekte i kroppen och att det behövdes starkare saker än alvedon för att skrämma inkräktaren på flykt. Det som fick mig att tänka i de banorna var smärtande bölder som dök upp utan förvarning (trevligare ämnen finns att skriva om :)  )  Ett samtal till vårdcentralen visade att närmaste akuttid hos "min" läkare var den 15 oktober... 

Rädd att vara frisk vid det datumet så bad jag i stället om en riktig akuttid hos vilken läkare som hellst och fick en tid samma dag. Ett samtal på 3 minuter och en titt på den nyaste bölden var allt som krävdes för att få penicillin utskrivet.

Läkaren varnade för att pencillinet skulle göra mig tröttare än normalt (hur man nu kan bli värre än sömngångare, vet jag inte) och han varnade även för att jag skulle få en dålig mage...
Direkt utanför sjukan så ringde jag jobbet och berättade att jag gick på pencillin och skulle vara borta resten av veckan.

Vaknade i går vid 7-snåret och kände mig mer zombilik än någonsin! Näsan rann som en jäkla vattenslang, halsen var som en öken med taggiga kaktusar och hostan skrämde katterna på flykt...  
Kanske  jag efter samtalet med chefen slappnade av tillräckligt för att förkylningen skulle bryta ut.
Vetskapen att jag skulle vara "ledig" i 2 dagar fick bacillerna att hurra och dansa segerdansen och plötsligt var jag riktigt sjuk.  
Men vad vet jag...  

Gårdagen tillbringades på soffan med en stor kopp äckligt tea vars ingredienser nästan garanterat kan skrämma slag på alla inkräktare i kroppen. På dumburken rullade den 6 timmars filmatiseringen av "Tills vi möts igen" av Judith Crantz, i knät låg 2 pälsbollar och på bordet stod en godisskål (Snacka sjukmys mitt i veckan). Så fort jag lade mig ner kom hostan som på beställning, men att sova sittande funkar det med :D 

Mår något bättre idag. Är inte lika trött och hostar inte lika mycket, så det blir bättre (peppar peppar ta i trä).

Mitt enda problem just nu är att det är "Kanelbullens dag" och de lyser med sin frånvaro i lyan, ser även botten på kaffeburken, så om ca 3 koppar är jag kaffelös och det är än värre!

Å andra sidan har jag ett överflöd av tea, så jag ska nog överleva dagen. 

Trött, snuvig och ont i kroppen...

Undrar hur jag mår i morgon?
Nu stoppa ner min värkande kropp under ett varmt täcke och hoppas sömn gör underverk.