Solen strålar och det fläktar härligt, här nere på Björkö. I går var det lagom intensivt och avslutades m öl, god mat och tre flygande kräftor :-)

Åter en kväll i grönskan och åter kommer den att bli sen.

Trevligt sällskap. lite blåbär och en god kaffe gjorde dagen ännu trevligare :)   

Jag har aldrig sovit i överslafen på en våningsäng, livrädd för höjder som jag är. I går blev jag tilldelad en överslaf utan stege.

Ner kommer man alltid, resonerade jag och kände mig som en höggavid frys när jag kravlade upp i sängen sent i natt :-)

Ner kom jag utan brutna ben :-)

dag 15 -Mina mål

Om man säger vad önskan är när man blåser ut ljusen på en tårta, så uppfylls inte ens önskan och jag har något liknande ang mina mål.
Jag vet inte om jag vågar sätta mål eller snarar berätta om dem, då jag på något sätt inte riktigt tror att målen kommer att klaras av.
Kanske är det snarare så att målen blir mer verkliga om jag berättar dem och har en konkret bild att kämpa mot.

Men mina mål gällande vikten är att jag vill gå ner i allafall 20 kilo till.
Jag har liksom ingen riktig vetska om hur det är att vara smal, så jag vet inte till vilken vikt jag vill komma eftrsom jag inte har något att jämföra med. Jag vill i allafall inte upp i vikt, det är väll det enda jag vet riktigt säkert :)

Dag 14 - Vändpunkten

Den riktiga vändpunkten kom väll egentligen våren 2005, året jag skulle fylla 30.
Jag bodde hemma och mådde skit (ursäkta svenskan). Jag var mellan jobb, visste inte vad jag ville plugga och var dessutom i psykisk obalans.
Jag hade ingen aning om vad jag ville göra med mig eller mitt liv...
Vändpunkten blev ett samtal från en vän till familjen som tipsade om att det skulle starta en ny kurs på Väddöfolkhögskola och "E" trodde att den skulle vara något för mig.
Kursen hette "Livsstilskursen - för dig med övervikt". Någon liknande kurs, utformad för överviktiga fanns inte i sverige och vi skulle verkligen vara försökskaniner.
Jag skickade in min ansökan och hamnade på intervju på skolan. Fick träffa lärarna, lära känna lokalerna och fick även veta mer om kursen. Förutom att lära oss mer om hälsa, kost och nyttan/nöjet med motion så fanns det även vanliga ämnen som vi kunde läsa upp och även vissa obligatoriska ämnen.
Vid kursstarten var vi en liten grupp på åtta skallar som möttes i vårt hemklassrum. efter några veckor slutade den enda killen i gruppen men vi sju tjejer stretade vidare. Vi skrattade MYCKET, grät endel, svettades väldigt mycket och slet nog ut ett par jumpaskor. Nyttiga samarbetsövningar blandades med Linedance, matlagning och en massa "Walk and talking".

Åren på Väddö gav mig alla de verktyg som jag behöver för att göra en förändring i min livsstil. Jag vet hur jag ska gå ner i vikt och jag vet vad jag ska tänka på, men ändå så finns det något i min skalle som gör att det liksom inte riktigt vill sig...  

Året på Väddö blev det bästa år jag hittils upplevt och det är fortfarande med saknad som jag tänker på sammanhållningen och gemenskapen med eleverna på skolan. Det blev som en enorm familj och det fanns alltid någon att prata med, få hjälp av eller bara umgås med...
Vi livsstilare umgicks en heldel med HP (hälsopedagoger) och vi var även försökskaniner när de utformade sina gympaprogram eller behövde "offer" att öva massage på.
Vi som bodde på skolan hade även kul på kvällarna och man lär känna varandra på ett helt annat plan än när man bara umgås i skolan under skoltid.

Då, under denna tid var jag övertygad om att en Gastric By Pass var en genväg och fusk till viktnedgång. Ingen kunde övertyga mig att tycka något annat än att viktnedgång inte var värd något om man inte kämpat och svettats riktigt jäkla ordentligt! JAG skulle aldrig fusk mig ner i vikt och mitt motstånd till operation var totalt (envis som en åsna har jag alltid varit :) )
Jag gick ner 10 kilo i vikt bara genom ordentlig mat och riktig motion, men sedan tog det stopp med en platå som varade i närmare 4 år, innan jag långsamt började gå upp mina förlorade kilon och tillslut så vägde jag mer än när jag började på skolan.
Vänner runt mig gjorde GBP och envist fortsatte jag att muttra att det var genvägar och fusk, men samtidigt började jag att läsa på om den operationen och höra mig för hur det vara att leva som opererad. Långsamt började jag att ändra mening och insåg att min enda egentliga chans var att göra en GBP.
Förvånigen var nog ganska stor hos de flesta,när jag berättade att jag var uppsatt på väntelistan för en Gastric by pass operation.

Så vändpunkten ang operationen kom nog runt 2005 när jag fick lära mig mer om olika vägar till en sundare livsstil...

Firar in helgen ordentligt m denna lunch :-)

Är risken att bli galen mindre, om man vet om att man håller på att bli galen?
Galna tankar som dessa håller på att göra mig galen :-)