Det blev en natt i soffan för mig, vidrigt varmt i mitt sovrum. Och när soffan är utbäddad sover Boris på "locket" :-)

...och jag är fortfarande vaken :-)
Som yngre satt jag ofta uppe på nätterna, läste, drack tea och njöt av tystnaden.

...och jag är fortfarande vaken :-)
Som yngre satt jag ofta uppe på nätterna, läste, drack tea och njöt av tystnaden.

[Bild]

Har i princip suttit hela dagen m denna spännande roman. Blir så ytterligare en stund innan jag släcker för kvällen.

Funderat hela sommaren på att försvinna från stan och bara turista i Grisslehamn.

I dag blev det äntligen av!  

Jag ensam, med en bok och kameran som enda sällskap hoppade jag på bussen på förmiddagen och drog till kusten och klipporna. 

Jag trodde att det skulle vara fullt solsken och varmt som attans, men tji fick jag :) 

Det var tät dimma i hamnen när jag efter en timmes bussfärd klev av.

Efter att ha kollat runt i bodarna och i Marinan, styrde jag mina steg mot stranden vid "Albert Engströms Atelje", men den stranden var full av livliga barnfamiljer, så det blev en klippa istället som jag hamnade på och kunde i lugn och ro studera allt det vita runt mig.

Ganska "maffigt" att inte se något och plötsligt ana en mörk skugga som lösgörsig i dimman.

Strax efter att "Ekerö" anlände skingrades dimman och det blev varmt som attans, exakt det väder som jag hade hoppats på.  

Det blev en härlig dag med massa lugna tankar, exakt vad jag behövde.

Att försvinna iväg igen i bara mitt egna tråkiga sällskap, tänker jag verkligen göra igen. 

Sitter på en brygga och väntar på bussen hem. Sämre platser att sitta och vänta, har jag varit på :-)

I dag strax innan göken gol 14 gånger började jag min semester!!  Okej min minisemester om man nu ska vara riktig petig. Men dock en längre semester än den senaste som varade en hel fredag :) Denna gång är det även en torsdag OCH fredag...

Jissus, vad jag kommer att varva ner, vända på dygnet och dö av rastlöshet dessa lediga dagar...   :D  

Okej, risken för det är minimal, men vem vet. Kanske det en dag händer att jag inget har att göra och dör av trisstess, även om risken är ganska liten så är väll chansen att vinna på triss (utan trisslott) betydligt större  :)

Men ärligt talat så är vetskapen att jag faktiskt kan och får sova utan väckarklocka som tvingar en ur sängen, en härlig känsla.

Jag kan sitta på balkongen och se solnedgången om jag vill... Får även de soluppgången om jag känner för det (behöver dock vrida på huset för att lyckas se den från min balkong), utan att ha dåligt samvete över att behöva vara utvilad för att orka jobba.
Veta att jag faktiskt har ett par dagars frihet (och inga pengar) att göra exakt vad jag vill (men inte har råd ) att göra. Så underbart att kunna sitta på en parkbänk och bara vara (inte ens duvorna vill veta av mig, brödlös som jag är) att kunna sätta sig på bussen och bara åka (dock bara råd med enkelbiljett)...

Frihet och semester... vilka underbara ord. 

********************************

Men för att vara allvarlig en stund så kan jag behöva denna lilla ledighet. Måste varva ner och få annat att tänka på. Även om det bara är några dagar så är det bättre än inget, som sagt var. 
Det har varit mycket den senaste tiden och irritationen har krypit som en mask under huden och krälat runt i ådrorna i jakt på en utgång. Jag har försökt och försöker väll fortfarande att hålla masken inför allt som sker och långsamt förvandlas jag till en person som jag inte känner och inte ens gillar, har inte ens den blekast aning om hur jag ska bli av med den oinbjudna gästen som bosatt sig i min skalle och tagit över min själ... 

men nu ligger två lata dagar framför mig. Jag vet inte ens vad jag vill göra under ledigheten. Vill kanske bara vara... Ligga i soffan, muttra med katterna och rulla tummarna medan jag ser färgen i taket spricka. Inga måsten att vara snäll, trevlig och social utan bara vara... jag. 

-"Jag vill absolut inte att du tar hål i öronen, när du åker ner till Stockholm" Troligen hade mamma tjuvlyssnat när jag och Ullis pratade om vår Stockholmsresa vi skulle göra  dagen därpå och som den ordentliga flicka jag var, så lovade jag att komma hem utan örhängen. Det första jag gjorde i Stockholm var dock att göra hål i öronen och örhänget hade rosa "diamant", jag var 13 år den gången  :) 

Av någon underlig anledning så växte hålen igen och ett par år senare var det dags igen. Jag kommer fortfarande ihåg oron jag kände över smärtan i öronsnibben som jag visste att jag skulle känna vid "skottet", men jag överlevde och denna gång var det blå "diamanter" som jag kom hem med.

Även denna gång så skedde något som enligt alla jag pratat med, inte skulle kunna ske och jag har i närmare halva mitt liv gått runt med 1 1/2 hål i öronen.

Det som hände var att det ena örhänget hade för liten "diamant" och åkte in i öronsnibben där den växte fast. Eller så kanske det var hålet i snibben som var för stort, vad vet jag.

Kulan försvann i allafall in i snibben och satt stenhårt, medan skaftet fanns kvar på utsidan  och stack mig i halsen varje gång jag försökte sova på höger ansiktshalva.

Jag har försökt dra ut örhänget och jag har även bett de kirurger jag haft "äran" att träffa under dessa år att hjälpa mig skära ut/operera ut örhänget, men inte...

När jag förra året opererades för GBP så pratade jag innan med två sköterskor, samt min läkare och alla skulle de vara med under själva operationen. Jag tänkte att om jag pratar med alla närvarande så kanske åtminstånde en kommer ihåg mitt lilla öra och när jag vaknade ur narkosen så fanns det blå örhänget i en liten plastburk vid min säng :)

Nu var jag äntligen 1/2 hål fattigare och har sluppit folk som kommenterat att mitt örhänge är på väg att tappas. Ganska snällt att folk lagt märket till det, men jobbigt att förklara att det sitter stenhårt fast och anledningen till det :) 

Under året sedan örhänget försvann så har jag funderat över att göra ett nytt hål, men likt förra gången så är räddslan för smärtan och "skottet" stor, och för varja gång jag funderar så har smärtan förstorats upp än mer och jag har förblivit örhängeslös.

Men i dag blev det slutligen av!!  Anlednignen är att jag ska på fest i Göteborg och vill vara fin...

Okej, hela sanningen är att jag intalade mig själv att det inte skulle göra ont och dessutom var det nu som först som jag ansåg att jag hade råd att lägga pengarna på ett hål :D 

Denna 3:e gång gillt är det en liten vit kula som sitter på plats och jag kommer att hålla full koll så att allt ser normalt ut, men med min tur så är det väll något som kommer spöka i planeringen :)