Regler skiftar beroende på vem man pratar med. Mycket spännande :-)
Kan ju inte direkt säga att jag blir klokare av svaren jag får...

Lördagen 13 Juli 2013

Det blev en heldag i gassande sol för mig och jag kände mig som en grillad paprika när jag äntligen kunde krypa ner under täcket tidigt på söndags morgonen. 

Redan strax efter 11 på lördagen var jag och pappa i Societetsparken och massor av människor var redan då på plats för att glida runt och se på snygga bilar och höra bla. The Boppers på scenen.

Jag vet inte hur varmt det var i solen, men det fanns inte ett moln på himlen och efter ett tag önskade jag nästan att det kunde komma lite friska vindar och fläkta oss stackare.

En runda i parken blev det innan vi insåg att chansen att hitta min farbrors Pointiac - 57, var som att leta efter ett majskorn i en hönsflock... dvs. totalt omöjligt . jag vet inte om det var jag som inte förstod instruktionerna eller om det var min farbror som förklarade dåligt, men det krävdes tre samtal innan jag hittade rätt bil och då hade den hela tiden stått på fel plats :)  Jag hade ju självklart letat efter den vita bilen i parken, men pga platsbrist så var den uppställd på andra sidan bassängen, nedanför silosen.   

Har i efterhand hört att det var rekordmånga bilar på plats och att biljetterna inte räckte för alla som ville in på området. Många bilar var det :) 

	Min farbrors bil för året!  En vit Pointiac -57 med rör raket på sidan.
En av mina favoriter i parken. Favorit just för att husvagnen  är sammalika som bilen.

Väl på plats blev det fika med farbror och faster. Hembakade bullar och kaffe i trevligt sällskap gjorde att tiden gick fort och plötsligt var pappas taxi på plats för att köra oss tillbaka till pappa. Han var efter 4 timmars "strosande" ganska trött och jag har en känsla av att han springer och gömmer sig, nästa gång jag frågar om han vill gå ut. Men på det stora hela var det en trevlig stund på dagen. Efter att ha dumpat far som var ännu rödare än jag, i hans lägenhet så cyklade jag tillbaka ner på stan och hittade släkten samlad vid den tillfälliga baren utanför Norrtäljebåten. När jag kom så var även två av mina kusiner på plats. Jag har inte sett Tomas och Diana på ...  säkert 25 år, så det var kul :)  Följde med dem en sväng i parken och kollade bilar innan vi åter samlades vid bilen och hade ett par trevliga timmar. Vid 19 packades bilarna ihop och släkten lämnade Norrtan för i år- Själv rullade jag hemåt för en snabb dusch och lite mat.

Vid 22- snåret strålade jag samman med Sarah och tillsammans rullade (cyklade) vi till Görla, utanför Norrtälje där det var fest på motorgården.

Lite tidigt var vi nog på plats, edtersom det i stortsett var dött. Men efter någon timme blev det mer folk pch vi kände oss inte längre lika utstirrande som i början, när vi stod som 2 statyer mitt på planen och inte riktigt visste vart vi skulle eller vad vi skulle göra :)  

Mitt nya smeknamn borde vara, Maxe malplacerad :) 

När musiken drog igång så samlades många framför scenen och bugg var kvällens dans. Alla verkade kunna bugga, själv stampade jag takten lite försiktigt med foten.  Jag kan bugga men vägrar att dansa, så jag stod bredvid och roades av alla andras dans. 

Ju senare det blev dessto kallare blev det och jag trodde ett tag att jag skulle frysa ihjäl. Jag försökte ett par gånger lämna området och ta mig hem, men eftersom Sarah låst fast sin cykel i min och den tjejen var i mitten av folket framför scenen. Så jag fick glatt frysa medan jag väntade på att festen skulle ta slut...

Förutom kylan så hade jag trevligt och under kvällen blev det bara en öl, så jag var desutom nykter :)  

Cover Crew Band var ett av de band som spelade på motorgården och ALLA sjöng med i låtarna som var en salig blandning, men som alla kunde.  De avslutade strax efter 3 på natten och då var himlen redan på väg att ljusna över Norrtälje. Medan de flesta väntade på taxi så cyklade jag hem och strax innan 3.30 kröp jag ner i sängen med mobilen avstängd.

Sååå trött och med en solbränna som sved ordentligt på armar och axlar, somnade jag direkt och sov lääänge på söndagen. 

Nu är det bara ett år till nästa gång, så jag har börjat nedräkningen :) 

Försöker vara trevlig och hälsa tillbaka på kontors personalen, men känner mig väldigt otrevlig som inte vrider på huvudet och möter deras blick när jag hälsar. I stället tittar jag raktfram, hälsar och knatar vidare.

Ett par timmar kvar sedan får jag knata hemåt, lägga mig på golvet, räta ut ryggen och stirra i taket. Ska bli himelskt skönt :-)

Måste komma ihåg att lämna in semesteransökan i dag. Jag börjar känna mig sliten i både kropp o knopp, ingen kul känsla...

Läkaren frågade hur mycket jag hade tänkt att gå ner i vikt och jag var väldigt svävande i mitt svar. Jag hade inte ens några minnen av hur det vara att väga 2-siffrigt, så bara att komma under 100-strecket var stort för mig.

Enligt BMI  i en App jag hittade så ska jag tydligen ligga någonstans mellan 33 (!?!) -55 kg.  33 kg!! Då blir det verkligen att springa sicksack i duschen för att bli blöt och enligt en uträkning på Väddöfolkhögskola så väger mitt skelett 12 kg, så målet 33 kg är en aning i minsta laget och inget jag tänker sträva efter...
Har ingen lust att gå från rullande Michelingubbe till ett andandes benrangel, på bara något år   :) 

I stället för att tänka i kilon försökte jag tänka i storlekar.  Vilka kläder vill jag ha och vilka stl finns de i...

Är nu i det målet som jag hade hos läkaren och även om jag är själaglad över att hitta kläder på  "vanlig" avdelning så är nytt mål satt.  

JEANS DÅ OCH JEANS NU!! 
Gamla favoriter i stl 54 och nya favoriter i stl 46 (de börjar dock bli stora :-)   )   

Är som sagt glad över allt som jag lyckats gå ner, men känner mig fortfarande som en gravid val i ett badkar och den känslan är fortfarande inte kul :) 

Nytt mål i stl är satt men jag känner ingen stress med att ta mig dit.

Jag har hittills sluppit allt för mycket överskottshud och jag tror att jag fortsätter att skynda långsamt mot nästa mål så kanske jag slipper lös hud som flaxar när jag går. 

Kan ju undra hur alla dessa underliga drömmar dyker upp. Om det verkligen är saker och händelser i det undermedvetna som behöver komma fram... Hur som haver vaknade jag i morse i allafall med ett leende på läpparna, efter att i drömmen åkt SL buss genom söder med Dan Ekborg som chaufför :-)
Hur tusan kommer alla människor in i mina drömmar?

Med en timme kvar innan klockan skulle ringa, kändes det svårt att somna om, så nuhar jag även en morgonpromenad.
Lär vara död i em, men just nu är jag ganska pigg.

Kommer jag inte i dag så kommer jag i morgon och kommer jag inte i morgon så borde jag kommit i förrgår eller så kommer jag nästa vecka elker så kommer jag troligen inte alls... Har i flera dagar suttit och väntat på en person som frågat om min soffa är ledig. Soffan är fortfarande ledig och jag ger snart upp väntandet...

Jag tror aldrig jag känt större panik någongång än när varet från Boris hals forsade över min hand...  

Inte veta anledningen till att kladdet rann och inte veta hur jag skulle stoppa flödet. 

Tog servetter och tryckte mot halsen tills det slutade att komma var och ändå var oron stor. Boris har ganska mycket päls och att leta efter ett sår i all den mängden var inte lätt, speciellt då jag inte får hålla honom och han envisades med att vända på huvudet.

Även om samtalet med veterinären var lugnande så fanns oron kvar hela dagen och jag ville bara hem så fort som möjligt för att se hur min kisse mådde.  

Veterinären förklarade att katter ofta får bölder och att det inte är någon fara, men ingen av mina pälsbollar eller katterna jag växte upp med har haft varbölder, så hur vanligt är det egentiligen ?? 

När jag kom hem hoppade Boris ner från soffan och gick till balkongdörren, där han högt förklarade att han ville ha frisk luft :) 

Jag försökte igen att kolla såret och det var inga problem. 

Kollade med bäste grannen om hon kunde hjälpa mig att skölja såret. med tanke på att hon är allergisk mot katter så känner jag verkligen tacksamhet att hon ställde upp med min pälsboll.

Jag kokade koksaltlösning och medan den svalnade så hämtade jag transportburen. Kopplade även ett koppel i Boris halsband OM katten tänkte ge sig på ett rymningsförsök.  

En handduk att linda in kattkroppen i för att undvika spretande tår och vassa naglar hängde också med över till K. Utanför porten vid trädgårdsmöblerna öppnade jag luckan och en storögd katt kikade ut i stora världen. Med stor  tveksamhet lämnade han buren och han var lugn när jag satt med honom i famnen. Jag höll i hans nackskinn medan K  sprutade koksaltlösningen i hålet på halsen. Boris var lugn som en filbunke men när allt var över och jag släppte greppet om katten så ville han ut på äventyr och lämnade bänken.

Karin höll i kopplet  och följde efter medan Boris s i det närmaste kröp genom gräset, så nyfiken men samtidigt så rädd...

Nu sitter bägge pälsbollarna på balkongen och kikar. De har ätit en stor portion fisk, lite godis och Boris har även tiggt rå fisk av mig... Det är som om han aldrig varit sjuk eller haft ont överhuvudtaget. Men tydligen så blir de som vanligt när bölden brister och det bara är dagarna innan som det gör ont på djuret.

Nästa gång så vet jag att det kanske inte är den tryckande luften eller de varma strålarna som gör att djuret sover och inte vill vara ute... Nästa gång så vet jag mer.