Funderingarna att ställa upp i Vårruset har funnits ett tag. Planen var väll att gå redan förra året, men då kom en operation emellan :)

I år ska det dock bli av!  Lite snack med kompisar visar att även de har funderingar på att gå, så plötsligt är vi ett litet gäng på 6 pers som går och får även en liten trevlig picknickpåse, att njuta av efter loppet.    

Har lagt upp dagen som ett avenemang på FB och hoppas att flera är intresserade, så vi blir ett än större gäng som springer, knatar eller kryper de 5 kilometrarn.  Ska bli så kul att ställa upp igen.

Det är verkligen en fest att vara vid frescati vid universitetet och delta i Vårruset.

Medan vi satt på Donken i går, så fnulade vi över andra tävlingar och det finns en del i Stockholmsområdet som känns spännande. Så vem vet. Detta året kanske även kommer att fyllas av tävlingar och motion. Men först gäller det att få upp konditionen till detta rus.  

Gårdagen blev en aning annorlunda mot hur det skulle varit. 

Efter att ha legat på soffan, klappat katter i ett par timmarså tog tålamodet slut och jag var bara tvungen att göra något! Jag är inte typen som overksam kan sitta och stirra i väggen, jag måste ha något att "pilla" med.

Vilket är svårt när värken i händerna är så stor att jag inte ens kan hålla i en penna.

Affärerna började stänga, vartenda fik i stan var stängt sedan timmar tillbaka och jag var såååå uttråkad. Ringde upp "S" och föreslog en fika på Donken,  (Ett udda ställe även för mig att fika på :)  ) och hon hängde med. Någon timme förflöt där och jag vet inte vem som kom med förslaget om att åka vidare... Men plötsligt var vi på motorvägen, påväg till Åkersberga, väl där blev det en glass och ännu mer snack, innan vi återvände till Norrtälje. 

Måste säga att det var ett annorlunda sätt att tillbringa en fredagskväll :) 

     En lugn kväll på Donken i Åkersberga :D 

Att skriva på tangentbord med neonrosa fingervantar funkar oväntat bra :)  

Även om jag bor i en kall lägenhet där värmen aldrig är tillräckligt hög och raggsockor tillhör vardagen, så är det för stunden inte anledningen till att jag sitter med vantar inomhus.  

Vid läkarbesöket tidigare i veckan så togs blodprover för att se om jag har en inflammation (eller om det var infektion) i kroppen. Jag hade ingen aning om att man via blodet kan spåra en eventuell reumatism, men det var i allafall såna prov jag lämnade. Jag tror nämligen att det är reumatiskt som satt sig i mina leder, som får fingrarna att låsa sig och ger en värk som gör mig... tokig! 

Har den senaste veckan käkat smärtstillande många gånger om dagen och även om värken  då försvunnit för stunden, så finns den ändå kvar och gör mig trött, grinig och beredd att mörda den som vågar närma sig mig.

Jag har inte varit en kul arbetskamrat dessa dagar och gårdagen var rena mardrömmen, men trots det led jag mig igenom hela dagen.  Samtidigt som jag hoppas att det inte är reumatiskt som jag har, så hoppas jag att proverna visar NÅGOT! Vill veta vad som orsakar värken och hur jag ska bota det. Men nu vet i allafall chefen om att jag utreds och det är skönt att jag faktiskt har hennes förståelse om jag är hemma sjuk.  

Tror inte att mitt yrke är det bästa om jag inte kan röra fingrarna :)  

I fredags em skulle jag visa hur mitt finger såg ut när det låste sig och otroligt nog så låste det sig på riktigt, med en helvetisk smärta som följd!! 

Helgen har gått åt till pillerätande och stillhet.  
Inget pyssel med det sista på den 4:e stjärnan har det blivit och inte heller något stickande på babysocka.
I stället har jag slappat i soffan, stirrat på film, kliat kissar under hakan, käkat alvedon och muttrat över hur stor risken är att jag fått mammas rematiska värk. 

En vacker dag kanske mina leder blir så bra att  jag faktiskt kan sticka något större och tyngre än sockor och då ska jag göra denna kofta...  Men fram till dess så får jag nöja mig med att titta på mönster.

Latheten har haft mig i ett hårt grepp den senaste tiden men i kväll kommer jag nog att somna ovaggad, när jag strax kryper ner i sängen.
Närmare 1 1/2 timme blev det på gymmet i dag och det känns i kroppen och i morgon lär det garanterat att kännas i benen :)

Tjing på ett par timmar. I morgon är det torsdag och sedan är det nästan helg :)  

Eftersom jag i går kände mig vig som en panter och hade någon timme "över". så började jag tvätta fönster på jobbet.

Fönstren sitter typ i höjd med golvet och det är fönster som jag tvättat tidigare, men då har jag i princip KRYPIT på golvet eller suttit på knä och tvätta. Kommentarerna jag fått har varit många och en del har även visat mig åt vilket håll Mecka legat, då det tydligen sett ut som om jag legat och bett...  

Men i går var min form så pass bra att jag satt på huk och reste mig mellan varje fönster. Vaknade i dag och kände mig  som Agda 108 år. Stel i varje led och knäna knakade oroväckande  i varje trappsteg.

Nu under eftermiddagen hittade jag lite fler skitiga fönster och det ena ledde som alltid till det andra, så nu tror jag att nästan alla kontoren får in aningen mer ljus från korridoren  :)  

Jag å andra sidan har åldrats ytterligare ett par år och närmar mig 120- strecket och har nu även träningsvärk i låren.

Är så glad att det är helg så mina gamla ben kan vila på soffan :)  

Har i trevligt sällskap njutit av 2 1/2 dl vin. Hittad denna lilla tetra i kylen, bortglömd sedan nyår.
Ölälskare som jag är, så räcker denna lilla tetra åt mig :-)

Äntligen tid och ro att skriva, men bättre sent än aldrig :)

Och för större suddigare bild så är det bara att klicka på den lilla suddiga bilden :D 

Konserten i Albert Hall var super!

Medan jag och Maria hämtade ut våra biljetter som var undanlagda så gick Agneta och tog bra platser.

Tredje raden från scenen hamnade vi på och för mig var det första gången som jag hamnade på vänster sida om scenen
och det kändes som en ovan plats då jag känner mig mer "hemma" på höger sida...  Mycket svårt att förklara.  :)

Själva konserten var indelad i tre block där första delen var bandet JTR. Tre unga grabbar som av vad jag förstod det denna kväll hade sin första större spelning.
Jag som främst kommit för att höra Ekborg, blev glatt överraskad av grabbarna och musiken.
Jag kontaktade dem dagen efter på FB och tackade för en trevlig kväll, jag hoppas att jag kommer att höra dem igen!

Del nr 2 bestod av Moa Lignell. Eftersom jag inte sett Idol eller liknande talangprogram sedan istiden, så var Moa ett nästan okänt namn för mig. Jag reagerade dock på namnet när det dök upp under "min stora dag" för några veckor sedan på tv, men annars så var hon okänd för mig. Och ärligt talat så...

Kvällen gick från mindre känd, till något mer känd för att slutligen avslutas med Ökänd.
Så i den 3:e delen av konserten hamnade slutligen Anders på scenen, tillsammans med Bengt Magnusson och Husbandet.
Jag plockade fram kameran, knäppte som en dåre (bara dåliga bilder) och njöt där i mellan av underbar musik.
Glädjande nog framfördes både "Intill" och "Allting som hon gör". Två låtar som jag verkligen gillar.
Håller tummarna för att jag på spelning framöver även kommer att få höra "Det borde vara jag" som blivit en av mina absolut favoriter.

Det var verkligen en toppen kväll och som alltid njöt jag till 100%.

Efter det sista framträdandet som var en duett mellan Anders och Moa, så blev det mingel med tilltugg.

Det bjöds på cider/bubbelvatten och alla i publiken fick en liten påse med allehanda godsaker, Riktigt gulligt!
Jag hade dock haft magvärk hela kvällen så ett litet kex var det som jag klarade av att njuta av, resten av påsen avnjöts under min bussresa till Stockholm, dagen efter.

Så väldigt mycket mingel blev det väll inte heller, då salen bara bestod av främlingar :)
Jag, Agneta och Maria slog oss ner på varsin stol och diskuterade glatt kvällen medan minglandet pågick i den stora salen.
En stund, efter det att Anders lämnat lokalen med raska steg, så beslöt även vi att det var dax att lämna Albert Hall och återvända till Göteborg.

Som jag sagt tidigare så var hela dagen toppen och dagen kunde inte avslutats på ett bättre sätt!