Denna tid för exakt en vecka sedan var jag på intensivkursen och hade verkligen apkul!! har dessvärre tagit en vecka för att smälta den dagen, eftersom det mitt i allt skratt, koncentration och felsteg låg en hinna av besvikelse hos mig.

En besvikelse som jag försökte förtränga under söndagen och även under veckan.

Jag tycker som nog de allra flesta vet vid det här laget att squaredance är det roligaste jag någonsin pysslat med och när det stod klart att det skulle bli en intensivkurs i just det, så blev jag något av en levande reklampelare för det och tipsade alla som jag kände om kursen.

även om de flesta var totalt ointresserade, så lyckades jag fånga sju personer som blev superintresserade och lovade att komma för att testa.

På lördagen så hoppade tre av mina vänner av. De meddelade mig innan och hade fullt giltiga skäl till att skippa dansen.

Jag satte istället mitt hopp till de övriga fyra av mina vänner som var taggade.  

När klockan var 17.00 och dansen över så var jag inte bara härligt svettig och trött som attans utan även besviken eftersom INGEN av de andra fyra hade kommit.

De hörde inte ens av sig utan bara sket i det. 

fyra personer som jag gillar och som jag litat på...  

Hade de ringt eller messat så hade jag kanske inte känt på samma sätt som jag känner nu, men att bara strunta i det, får mig att fundera över vad vänskap verkligen handlar om. 

Jag har få nära vänner som jag  verkligen vill behålla och som betyder så otroligt mycket för mig. Men jag har även vänner som jag troligen inte betyder lika mycket för som de betyder för mig och som tror att de kan behandla hur de vill.

De tror att jag snällt kommer att sitta kvar och vänta tills de återkommer.

De tror att jag snällt ska vifta på svansen och glömma deras behandling av mig. 

Kan säga så mycket som att de har fel!  

Frågor har dykt upp om mitt nya husdjur, så här kommer nu fortsättningen på historien med en snabb resumé. 

Jag blev alltså erbjuden en liten råtta av min kusin.

Hon hade i ren impuls handling räddat denne från att bli ormföda.

I två veckor hade det lilla livet bott tillsammans med en orm som tack och lov var för mätt för att orka mer mat. Erika rädda livet på den och blev även upp över öronen förälskad, men pga resor och för lite tid hemma så kunde hon inte behålla honom och frågade således mig om jag var intresserad av att adoptera den. Utan en tanke så tackade jag som sagt "ja".  Jag har under min tonårs tid ägt X-antal råttor, och är enligt mig det perfekta husdjuret!  

Efter en natts orolig sömn, där funderingarna for som blixtar genom skallen, så valde jag att avböja erbjudandet.

Även om jag ville, så är det inte rätt tid. Dels så har jag en katt som är i den vilda tonåren och som upptäckt att det går att bestiga mina högsta hyllor, så en råttbur skulle inte vara några problem att nå för Zassos långa klor... Även om jag kan hålla ögonen på katten så skulle det bli problematiskt att hålla katt och råtta åtskilda eftersom jag inte är hemma alla dagar och kan passa dem.

Det var med dåligt samvete som som jag därför slog ide´en med råttan ur tankarna.

Min kusin gjorde sitt bästa för att via kontakter finna nytt hem åt råttan och som sista utväg funderade hon på att lämna honom till en djuraffär. Men hon valde även att testa att lägga ut honom på Blocket. Inom en halvtimme hade hon fått tre svar.

Kan därför berätta att den lilla råttan fått ett nytt hem hos en tjej som älskar råttor och kan allt om dem. Han har med andra ord hamnat i paradiset!

Slutet gott, allting gott!!

En nytvättad överlevare som gått från helvetet till paradiset...

Vaknade i morse av att ryggen inte ville vara med. Vet inte om det är sovställningen i natt eller om jag sträckte mig i går när jag hängde gardinerna på plats samt klättrade runt längst med väggarna i försök att få lamporna att lysa. Hursomhelst så värkte höger rygghalva från axeln ner till svanskotan. Kunde inte vrida på huvudet och inte ens böja nacken. Ont som h-e! Valde i allafall att gå till praktiken och varenda steg fick en ilning av smärta att vibrera längst med ryggraden. Tog lite smärtstillande när jag tillslut var på plats och satte sedan igång med bak. 

Närmare 100 frallor blev det innan köket var städat och dagen slut. 

Vid lunchtid hade jag sån smärta att jag vid vissa rörelser tvingades bita ihop för att inte skrika. Hem tog det närmare 1 1/2 timme att gå och då är jag på en praktikplats som ligger ca 2,5 kilometer från min ytterdörr. 

Kvällen har varit lugn och kroppen har varit full av värktabletter. Förhoppningsvis så kan jag somna i kväll, sova lugnt och vakna smärtfri i morgon. 

Om jag fortfarande har ont så blir det ytterligare en mycket stilla dag utan alltför många smärtsamma rörelser istället för besök hos pappa. Jag tror inte att min rygg skulle jubla över en timmes bussresa... 

Men vi får se i morgon. Nu ska jag på något sätt försöka (utan skrik)  komma ner i höjd med kattlådan, så i allafall Zasso får fint.  

bara en vanlig tisdag och ytterst få planer finns för dagen.

Ganska skönt eftersom resten av veckan verkar mer än fullbokad. Å andra sidan eftersom jag bara är "fri" i dag och i morgon så betyder det att om jag ska städa och ta itu med julnedpackningen så måste det bli av i dag... Om jag ska hinna njuta av en nystädad lya i morgon.  

Men med en vild katt som sambo, så är den inte städad speciellt länge :)  

Barn kan man i allafall lära att plocka undan sina leksaker, det går inte att göra med en katt och överallt ligger det bollar, snören med papper och udda leksaker som han själv funnit i papperskorgen. 

Måste ändå knata ut i kylan till Ö&B för att leta upp delar till min fönsterlampa, så jag i alla fall kan hänga den på plats som ersättning till adventsstaken. 

Annars så händer väll inte så mycket i mitt liv för stunden, eller så lyckas jag förtränga allt väldigt bra :) 

Någon som vill ta hand om en underbar råtta??

Fick häromkvällen ett erbjudande om en råtta! En söt och social liten sak som min kusin räddat undan från en orm.

I två veckor hade råttan levt i samma terrarium som ormen och mot alla odds överlevt. Erika klarade inte av tanken på att den lilla överlevarens tur skulle ta slut så fort hungern satte in hos Boan, så utan tanke på fortsättningen tog hon hem råttan. Även en bur och "inredning" fick hon med på köpet. Sent på kvällen ringde hon mig och frågade om jag kunde tänka mig att ta hand om den lille håriga saken. Jag som under många år haft råttor, svarade "ja",utan att behöva fundera på saken. Efter en natt då sömnen nästan uteblev då tankarna i stället rasade genom hjärnan, insåg jag att jag omöjligt kan ta hand om den lilla överlevaren. Med en katt som är mer vild än tam, kommit in i den kaxiga tonåren och som är sååå vidrigt nyfiken på allt, så har råttan ingen chans att komma undan Zassos upptäckarglädje. Att jag dessutom har så trångt och ingenstans att ställa en bur och inte ens har en dörr att stänga som skydd för katten gör att jag tvingades omvandla mitt tvärsäkra "ja" till ett "tyvärr".

Jag vill ha råttan, men kan inte!!! 

Sitter och funderar... 

Dagen på "Markus" är över för denna måndag och om ett par timmar börjar terminen igen med de vanliga måndags aktiviteterna, nämligen Squaredans!

Önskar (som så ofta) att jag kan skippa kvällen.

Har ont i huvudet som attans och jag tror inte att hög musik och stor koncentration är den rätta medicinen.

Men det är bara 1 1/2 timme och jag har hela morgondagen ledig... Dessutom kommer jag efter så otroligt mycket om jag inte går i kväll.

Funderar nu på om jag ska kasta mig i soffan och njuta av tystnaden, eller plocka undan julen.

Gardiner ska ner, likaså adventsstakar och stjärnor ... Borde även plocka fram dammsugaren men orkan vill inte infinna sig. 

Ska fundera ett tag till. 

Vissa beslut fattas snabbt och oftast innan jag hinner tänka. För ett tag sedan så skaffade jag en liten "kompis" till Zasso. Det är dock ingen ytterligare katt som jag fått...  

Dax att sova en stund för att vara vaken och pigg till dansen i morgon.

I soffan ligger katten utslagen efter att ha ägnat ett par timmar åt skohornsjakt. Jag drar skohornet under sofföverdraget och han attackerar... En mycket spännande lek som sysselsätter oss båda ett bra tag. problemet är bara att jag inte får så mycket annat gjort än det :D 

Dagarna har börjat återgå till det normala igen efter alla helger. I torsdags var min första dag på praktiken och trots en väckarklocka som ringde som den skulle så blev jag åter försenad till praktiken.

En bra start på nya året med andra ord. 

Det var meningen att jag skulle ut och handla med moster efter praktiken, men jag kände att jag helt enkelt inte skulle klara av det. Mitt psyke var av trötthet helt nere i gängorna och det enda jag ville var att ta mig hem och rasa ihop. Vilket jag gjorde med besked. hela världen var pest och pina! 

Somnade i soffan med katten på bröstkorgen och vaknade upp ett par timmar senare, fortfarande lika trött och obalanserad.

Telefonen var avstängd hela kvällen för att jag inte orkade prata med någon och bara ville bli lämnad ifred. Samtidigt så funderade jag på varför jag inte hade en enda vän i världen som hörde av sig...  

underliga tankar en ovanligt trött kväll med andra ord. Vaknade piggare på fredagen och planerade att städa lyan, men hamnade på rygg i soffan och somnade...  

Är det bara vädret som gör att jag är så snablar trött hela tiden eller kan det bero på annat? För många tankar kanske och för lite tid för dessa tankar :) 

Började i allafall igår att fundera på att plocka undan julen. Även om det är mysigt att sitta i julen och njuta av lugnet och ljusstakens sken, så börjar det bli dags att plocka ner tomtar och stjärnor i kartongen.

Insåg i allafall efter lite funderande att jag behöver något i fönstret som ersätter stjärnans ljus. Rummet blir för mörkt utan den. Lamporna från hösten är placerade på andra ställen där de passar bättre, så jakten på fönsterlampor började.

Kollade tradera och hittade de som jag vill ha, men till ett pris som jag inte riktigt har råd med, så de får vänta. Istället hamnade jag på loppis med moster i dag och kom ut med en kasse saker till ett billigt pris.

Bland annat två fönster lampor, ett stort underlakan, en bordsduk och något som jag bara var tvungen att ha...  En MONCHHICHI!  

En totalt onödig sak att köpa, men jag var bara tvungen!!  När jag var liten hade jag och syrran varsin, så det blev liksom gamla minnen som bubblade upp när jag såg den "lilla" (ca 40 cm hög) bruna apan sitta på hyllan.

Jag var bara tvungen att köpa honom!