I dag hamnade jag i Norrteljetidningen och var för en kort stund en liten kändis... 
Ett par personer på jobbet kände igen mig i allafall, trots att jag var "civilklädd" :D 

Det var i söndags som jag "sprang på" kameran och den unga tjejen med frågorna.

Hon stoppade mig mitt i stan, i slutet av min 2 timmars promenad.

Min näsa rann, håret bara knuten på skallen, pulsen var skyhög och så även min ansiktsfärg (jag trodde att bilden skulle vara svartvit). Att jag tydligen även varit i vägen för vassa kattklor, är märket i pannen ett bevis på :)  
Frågan "Vad är ditt bästa knep för att bota förkylning" var lättare att svara på än att ange min ålder. Försökte först få det till att jag var 39, men  fick det inte riktigt att stämma så jag var tvungen till huvudräkning och kom slutligen fram till att jag fortfarande "bara" är 38...
 

38 år i en 180 årings kropp... 

I bland tror jag verkligen att jag är äldre än jag i själva varket är. Lederna knakar när jag rätar ut knäna, ryggen kvider av smärta och även stortårna klagar när jag lämnar den varma sängen på mornarna. Händerna är som klor, innan jag med ett knakande läte lyckas räta ut dem så pass att jag i allafall kan greppa kaffekoppen för att varma händerna runt den. 
Jag hasar runt i ett par förstora tofflor (de var lagom när jag köpte dem, men fötterna måste ha krymt något otroligt, sedan dess) för att inte frysa fötterna av mig och så fort jag kommer in åker "Stortröjan" på samt mina "något" förstora mysbrallor (de jag nästan kan knyta runt halsen :) )  och över detta hamnar min morgonrock av fleece. Allt för att inte huttra ihjäl.

Det enda jag saknar är en toppluva och ett par torgvantar, sedan är mysklädseln komplett :) 
Kan lova att om jag skulle få oväntat främmande så vänder besökarna i dörren och ringer dårdoktorn på vägen nedför trappan, istället,för att vilja bli bjudna på kaffe :D 

Vill med dessa korta rader, bara berätta att gårdagens värk nu HELT är borta :)  
Försöker inte ens att behålla minnet av värken!

Jag är ganska säker på att det är "handledsstödet" som är orsaken till värken och smärtan. Det som skulle hjälpa att "läka" kalpaltunneln och få mig att räta ut handleden på nätterna, verkar istället lägga någon nerv i kläm och förstör därmed hela min dag.
Så valet är att vakna flera gånger på nätterna för att "skaka liv" i en sovande och stickande hand eller att ha en sovande, bort domnad, stickande och värkande hand under en hel dag...
Hmmmm...

Jag kan nog leva med att få min sömn förstörd varje natt, om jag slipper högen med värktabletter på dagarna :) 
Å andra sidan så får värken mig att se mina begränsningar på dagarna på jobbet och faktiskt tvingar mig att be om hjälp...  

Well well cykelställ. 

Orken är slut och hjärnan känns som vispad grädde.
Värk i lederna, ont i nacken, en hand som varit domnad i princip hela dagen och som sagt en hjärna som känns allt annat än frisk...

Middagen blev 2 rostade brödskivor, för det var det jag orkade "laga".

Det enda som sovit i natt är handen!
Jag har vaknat ca 4 ggr av att jag slog handen i väggen och ett par gånger av att tummen somnade och det började sticka i den. Vid 3-tiden i natt tog jag av skyddet och inte tusan blev det bättre...
Hela handen är domnad och det känns inte riktigt som om den är en del av min kropp...

Trött som f*n efter natten och jag hoppas att denna dag kommer att bli enligt planen, för jag orkar verkligen inte med strul idag!

Hela dagen har lederna värkt, handen varit domnad och jag har känt hur jag haft svårt att slappna av. I natt gör jag ett nytt försök att sova med stödet som kanske kan rätta till problemet i "kalpaltunneln". Förra gången vaknade jag av att tummen somnade...

Så ser vi hur länge jag kan sy denna gång innan lederna ger upp!
MÅSTE ju bli klar med den...

En supergod smörgåstårta och trevligt sällskap bjöd dagen på.

"Kattegojan" Zasso ville följa med :-)

I brist på annat att roa mig med en fredagskväll så provade jag kläder :-)
Och för att göra det extra kul så knäppte jag kort på dem...

Samma tröja men med 14 års skillnad :-)