Direktlänk till inlägg 5 juni 2008
Bettan ringde i går morse och väckte mig och eftersom jag bara sovit i fyra timmar så somnade jag självklart om.
Vaknade av mig själv vid halv tio och insåg att jag aldrig skulle hinna med tio bussen, men började ändå att irra runt i lägenheten som en hönshjärna i försök att hinna med den planerade bussen. Var på stationen samtidigt som bussen lämnade densamma och hade jag inte behövt en bussremsa, så hade jag kanske hunnit.
Ingen gelé i håret och mina färd tuggummin kvar på köksbordet och andfådd som om jag avverkat tre mil på 10 minuter, stormade jag in på pressbyrån.
Träffade Bettan utanför och efter att ha käkat pressbyråfrukost dvs. en slät kopp kaffe, tassade vi upp på bussen med slutdestination Skärholmen.
För att komma till IKEA genade vi genom Skärholmens centrum och sjlvklart så drog jag in Bettan på Indiska.
De hade rea (jippie!!)och jag hittade en massas roliga kläder, som jag skulle köpt om de passat (bläää!!). De skulle sitta perfekt om jag genomgår en bröstförminskning, vilket inte står på min ”att göra lista”, så i denna affären gjorde jag inga kuliga fynd, även om jag önskat att jag gjort det.
Käkade det vanliga på IKEA dvs köttbullar och potatis, innan vi började irra runt på alla möjliga avdelningar. Hittade lite roliga saker som jag köpte, inget som jag egentligen behöver men som kan vara bra att ha :)
Innan hemfärden snubblade vi in på myrorna och när jag skaffar lägenhet ska jag fynda möbler där! Hittade en massa möbler som jag blev helt såld på men inte köpte, de skulle ha blivit lite svåra att frakta med sig på bussen.
Hamnade även på KappAhl och hittade samma klänning som jag inte köpte när jag var på besök i Solnacentrum. Denna gång prövade jag den dock och trots att den kostade 400 kr, vilket jag aldrig skulle ge för en klänning, så köpte jag den. Och det blev dagens bästa köp!
Log hela vägen hem på bussen, eller rättare sagt , jag log tilldess ögonlocken for ihop och jag somnade på bussen.
Gårdagen var varm, i tempot lugnt, men ovan som jag är med en massa trängande människor så somnade jag som en liten ängel i gårkväll. Att jag dessutom är förkyld och har en astma som jag totalt försöker att ignorera, trots att jag andas lättare när jag tar sprejen så intalar jag mig själv att mina väsande andetag är ett bevis på dålig kondition.
Tänkte skriva ”somnade som en liten bebis”, men eftersom Jempie kommenterat att bebisar inte alltid somnar så lugnt, så ändrade jag meningen. Om nu änglar somnar lugnt har jag ingen aning om eftersom jag ytterst sällan stött på änglar i verkliga livet. Men Jempie kommer säkert kommentera detta också eftersom hennes lilltjej på varje kort ser ut som en liten ängel :) , vilket jag tror bara är ett PR trick, men vad vet jag (hihihi).
Med 37º i solen är det i mitt tycke alldeles för varmt för att stoppa näsan utanför min ”svala” lägenhet som ”bara” mäter 32º. Jag längtar redan till hösten och svalkan. Jag lider brist på sommarkläder och håller på att svettas ihjäl. Alternativet är att dö av pinsamhet och vira in mig i ett tunt lakan, när jag går ut.
Funderar i alla fall på att svischa iväg och köpa en balja som jag kan pula ner mina stackars fotingar i och med ett fotbad och lite filningar förbereda dessa för en sommar utan sockor.
Ni läste rätt! Närmare 10 månader om året skuttar jag runt i sockor, dels för att mina fötter annars riskerar att frysa tårna av sig, men även för att jag trivs med dessa och eftersom jag nästan alltid går runt i gympa skor så tycker jag att sockor på något sätt passar bättre till dessa än att vara barfota.
Jag har ärvt mina fötter efter pappa och vi har båda bredare fötter än vad längden mäter ( känns som det i vissa fall när jag provar fina och nätta skor i affären och bara får in stortån i dom). Så det är gympaskor, sandaler och gamla hederliga trädojor som gäller om jag inte vill beställa specialskor…
Den dagen jag är rik och berömd ska jag göra det, men tilldess så trivs jag i mina gympaskor.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...