Direktlänk till inlägg 9 juni 2008
Hade Helena varit smart så hade hon stretchat i lördags…
Eftersom Helena troligen inte är så smart så lever hon just nu med en vääälllldiggg smärta. En skrattretande smärta eftersom det är svårt att låta bli att skratta när varje steg gör ont och min högst önskan för stunden är att snubbla över en övergiven rullator, som jag kan låna.
Att knata i trappor är ingen höjdare för stunden och har stundtals funderingar på hur pinsamt det skulle vara på en skala 1- 10, om jag likt ett barn sätter mig i trappan och hoppar ner på stjärten… Men inser att smärtan inte är tillräckligt stor för en sådan ”bloopers”.
Har en träningsvärk som sträcker sig från ankeln till midjan… i båda benen.
Går som en mycket stelbent Charlie Chaplin, kan inte böja knäna utan ett litet pip av smärta.
Att sätta sig på en stol tar en evighet för att inte tala om problemet att ta sig UPP från stolen. Någon som försökt cykla utan att böja knäna ??? Det gör ONT!!! Och självklart så var jag tvungen att göra det i går kväll.
Fick för mig att cykla till stranden tillsammans med en kompis för att njuta av solnedgången. En filt, fyra kanelbullar och en termos kaffe längst ut på bryggan klockan 21 en vardagskväll.
Det enda som hördes innan min kompis kom var stönar och suckar när jag försökte ta mig ner på filten… utan att böja knäna.(aj, oj, AJ, suck, blä, ajajaj…) Fint väder, vindstilla och helt ensamma på bryggan.
Hann inte mer än plocka fram bullpåsen förrän doften av kanel spred sig över sjön och lockade till sig en and och hennes 5 barn, som genast började tigga… Änder har en förmåga att föröka sig och det är inte bara genom sex, utan rykten om god mat sprids mycket snabbt och plötsligt hade den lilla familjen sällskap av ett gäng singel killar som även de visade sig vara på tigghumör och mycket närgångna. 2 goda kanelbullar fick ”Andarna” dela på innan de var nöjda och lämnade oss åt tystnaden och en nästan molnfri himmel.
Solnedgången såg vi dock inte eftersom det stod en massa träd i vägen och verkan jag eller Ylva hade motorsågen med oss i handväskan.
Jag plockade fram termosen och gav en mugg till Ylva. Själv hällde jag upp kaffe åt mig i termosmuggen. Och som den ordentliga tjej jag är så skulle jag självklart skruva på locket på termosen för att bevara kaffet varmt och vände min mugg upp och ner, utan en tanke på att den var full med kaffe… (Idiotförklarar mig själv igen!!!! ) Hela min arm + filten full av kaffe och en Ylva som vred sig av skratt, satt jag som ett fån på bryggan och muttrade för mig själv, oförmögen att tro att jag just hällt ut mitt eget kaffe. Som om det inte räckte med det, så kom lilla mammaand tillbaka och ville ha mer bulle av mig och i ilska över att inte få godis så ”sparkade” hon omkull min mugg. Av misstag självklart, men åter garvade Ylva omkull och jag blev åter utan kaffe.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...