Direktlänk till inlägg 4 augusti 2008
Fick just veta att min pappa ligger på sin toalett och inte kommer upp och att han har legat där i flera timmar! Tänk om inte min bror fått för sig att hälsa på pappa…
Den envisa gubben envisas med att han inte vill ha hjälp, att han klarar sig så bra på egen hand och att han inte behöver hjälp. Kanske detta är väckarklockan han behöver för att inse sanningen.
Han är inte i form för att bo själv och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner åka ner så ofta som jag skulle vilja, men han bor närmare 1 ½ timme från mig och en hel dag går åt för att hälsa på. När jag och brorsan var nere senast så berättade han att han inte ätit på fyra dagar, då maten tagit slut och han inte orkat gå till affären själv.
Tänk om brorsan inte åkte ut till pappa idag…
Jag är orolig, förbannad och tacksam. Jag vet inte vad jag känner just nu, vill bara bort från allt, samtidigt som jag vill sätta mig på första bästa buss och åka ner.
Om jag åker ner så kommer jag att vara mer i vägen än till någon hjälp, så jag sitter här i lyan och väntar på att telefonen kommer med besked om händelse utvecklingen. Ambulansen var på väg var det sista jag hörde…
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...