Direktlänk till inlägg 25 januari 2009
Medan Karin med dotter fegade ur så hoppade jag o Nanna i skorna och halkade ut på vägen för en promenad. Med vägen oskrapad och regnet droppandes från tunga moln halkade vi runt på isfläckar, vattenpölar och små snöhögar i närmare 50 minuter. Walk and talking tempo utan stress och även om benen hade önskan att gå raskare så ville inte naturen tillåta det.
Trots det risiga vädret så var det skönt att komma ut ett tag. Hoppas att det blir en promenix i morgon oxå.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...