Var nere i Björkö-Arholma skola i dag och kollade runt.

En dag hade ordnats som kallades ”Vårt plugg” och alla som ville var välkommen in på ett besök, men framförallt var det en chans för gamla elever att göra ett återbesök. Det var med blandade känslor som jag hamnade i det som var min första skola. Förändringarnas vindar har blåst rejält och det är i mitt tycke inte i en bra riktning. Det enda som inte var ändrat sedan min tid var omklädningsrummen, men resten av byggnaden är förändrad och det finns inget som är som jag minns det. Det är jobbigt att erkänna att min skola inte längre känns som min skola och det enda som finns kvar är minnen, både väldigt dåliga minnen men även många roliga. När jag gick i tredjeklass hittade Fredrik och Tomas en stendöd Ormvråk uppe i skogen. Den skickades i väg och återkom ett par veckor sedan till skolan, uppstoppad och tillsynes levande. Den hamnade på en vägg och under många år satt den på väggen i klassrummet och stirrade ut över salen. För ett par år sedan när jag var på besök i skolan var vråken borta och ingen viste var den fanns.

I dag frågade jag den lärare som jobbar om han viste var vråken var. Den fanns kvar i skolan men i ett annat rum.

Att gå runt i lokalerna och se de gamla rummen med ny inredning och användningsområden är sorgligt. Även att gå runt huset och se åren som gått i form av förfall. (kanske lite hårt ord) men färg som flagnat, fönster som borde målas och gräs som inte är klippt…

Jag vill ha tillbaka skolan som jag minns den.

Träffade på en kvinna, vars väninna gått i skolan under 40- talet. Kvinnan vände sig till mig och utbrast: ” Vilken tur barnen har som får gå i denna skola”. Jag höll med och tänkte framförallt på dess läge med naturen runt knutarna, närheten till havet och det enorma skolområdet… Men det var inte miljön som kvinnan tänkte på och hon fortsatte:” tänk att få gå i en liten skola där ingen mobbing finns…” Jag är inte en som brukar prata med främlingar eller säga emot dem, men jag var tvungen att protestera eftersom hon lät så övertygad om att mobbing inte finns i små skolor.

Hur det är nu i min skola, vet jag inte. Inte heller vad de har för regler och hur de arbetar mot mobbing, men även när jag gick så var skolan liten.

Och varje dag var för mig ett helvete!

Mobbing fanns och vare sig lärarna inte såg eller valde att inte se, så var min skoltid en period som ingen borde behöva genomlida.

 Kanske hade min skoltid varit bättre om jag gått i en större skola, med fler barn att välja mellan.

Men att tro att mobbing inte existerar på en liten skola är att ha skygglappar framför ögonen och det är sorgligt!  

Jag älskar min gamla skola men jag önskar att jag inte gått samtidigt som mina klasskamrater.      

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...