Direktlänk till inlägg 3 juli 2010
I går hade jag energi till allt som jag ville göra men istället hamnade jag på en buss och tiden gick åt till att ta mig mellan punkt A och B.
Men i dag när jag verkligen har all den tid som försvann i går, så saknar jag allt vad energi heter och humöret är fortfarande i botten.
Gårdagen gick i paniken och Kaosets tecken.
Hamnade på förmiddagen uppe i Görla för att lösa ut mina varor i en affär som i tisdags vägrat ta emot mitt bankkort.
Jag hade laddat för att fixa lite hemma i går, då min lya har börjat likna ett hörn på återvinningen... Så planen var att städa och sortera "skräp" (dvs. räkningar och andra kuliga papper) och fixa så stökigheten försvann...
Min träningskompis skulle droppa in under kvällen och låna soffan och jag kan erkänna att soffan var svår att se efter min senaste tvätt tid.
Men innan städningen så tog jag mig tid att cykla runt lite där uppe och njöt av solen när brorsan ringde för att be om en tjänst och genast så försvann mitt planeringschema för dagen...
Pappas hemtjänst hade ringt brorsan för att berätta att pappa saknade mat.
Då alla i familjen jobbade så föll lotten på mig att åka ner till Solna.
Så i stället för städning blev det slavarbete vid spisen! Ett par matlådor skulle fixas och mat inhandlas, tillräckligt för att räcka till på söndag då den stora matleveransen anländer till pappa.
fyra lådor med köttbullar, makaroner och brunsås. Ett gäng ägg & bacon mackor samt ett par burkar sill och kokt potatis. Tillsammans med en fullpackad ryggsäck med smör, pålägg, limpa, bananer, matlådor och godis hamnade jag tillslut på bussen.
Började laga mat vid 13 snåret och jag låste upp min ytterdörr strax efter 23 på kvällen. Då hade jag även hunnit till affären för att handla åt mig själv samt knatat över till lilla Buffalo som för stunden lever singelliv.
Träffen med träningskompisen uteblev likaså städningen av lyan...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...