Direktlänk till inlägg 17 augusti 2010
Ligger nedbäddad i soffan och på bordet växer högen av näsdukar.
Tror aldrig jag sett så mycket på förmiddagsteve som jag gjort under denna förkylning.
Och det mesta jag stirrar på är dessutom repriser som jag sett fler än en gång tidigare. Men ändå sitter jag kvar och tittar, för att min hjärna inte orkar med annat tankearbete och för att lungorna inte heller klarar av mer motion än tryckandet på fjärrkontrollen :)
"Anne på Grönkulla" går åter på dagarna och trots att jag var i tonåren första gången jag såg den serien, är jag fortfarande lika förtjust i den.
Speciellt de första avsnitten när Annie av misstag hamnar på Avonlea...
Vem minns inte när griffeltavlan träffade Gilberts huvud så hårt att tavlan sprack. Eller när Anne skulle färga håret svart...
Men det jag framför allt gillar är miljöbilderna. Ängarna, skogarna, de vackra husen och vyn över havet...
Det finns en annan tv-serie som också utspelar sig på Avonea och där många av karaktärerna från "Anne på Grönkulla" återkommer. I centrum står överklassflickan Sarah, som ska tillbringa ett par månader hos släktingar på Avonlea...
"Vägen till Avonlea" gick på tv för många år sedan och jag önskar den kommer att sändas i repris så småningom.
Vore kul att se om jag fortfarande tycker att den är lika bra.
En annan serie som jag tack vare förkylningen åter fastnat för är "Beverly Hills 90210". Jag är en av dessa som följde den slaviskt när den gick första gången på tv och det är inte många avsnitt som jag missade.
Men trots det så är det massor av händelser som jag inte minns. Även om jag vet vad som kommer att hända så är det kul att se favorit scener igen.
Det krävs inte direkt en fungerande hjärna att hänga med när Kelly och Brenda bråkar om Dylans uppmärksamhet...
Är lite orolig att jag kommer bli så beroende av dessa serier att jag spelar in dem, de dagar jag inte är hemma och kan se dem...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...