Direktlänk till inlägg 21 augusti 2010
Kom hem för ett tag sedan och även om hjärnan är trött, så är det skönt att ha varit hemifrån i ganska många timmar.
De senaste dagarna har jag typ inte gjort annat än sovit. Mellan tupplurarna har jag glott på teve och inte så mycket annat :)
Ganska skönt att inte ha någon tid att passa utan bara få ägna dagarna åt sömn, vattendrickande och ett väldigt näsduks missbruk :)
Trots alla stunder som funnits till funderingar, så har jag faktiskt i denna förkylningsperiod, lagt de flesta tankar och funderingar åt sidan.
Det enda som jag egentligen orkat fundera på, är alla sätt det finns att utnyttja människan på...
Jag tror att jag har läget under kontroll, men plötsligt "ändras" reglerna och det visar sig att jag är den enda som inte fattar att leken går ut på att lura mig...
Jag är av naturen en "Ja" sägare, som har svårt med ordet "nej".
Någonstans finns fortfarande tanken att jag inte blir omtyckt om jag säger "nej", så därför har det alltid varit lättare att nicka och hålla med, även om jag innerst inne vet att jag inte borde gjort det.
Men jag börjar bli bättre på att säga ifrån.
Problemet är att få folk att ta mina "nej" på allvar.
Men jag lär av mina misstag (hoppas jag i allafall) och låter mig utnyttjas en gång men sedan är det slut på det.
Jag ställer gärna upp och hjälper till, men jag vill inte göra det under mina "vänners" villkor.
Jag gör det inte för att vara snäll utan även för att jag nästa gång räknar med att få tillbaka tjänsten.
Men om jag säger nej och tjatet fortsätter så ger jag upp. Jag gör tjänsten som jag blir bedd att göra, men var säker på att det är sista gången!
Detta beslut kommer från den gångna veckan och en dag då jag var så vidrigt förkyld! Huvudet dunkade, näsan rann okontrollerat, lungorna värkte och jag hade både dimma och dubbelseende framför ögonen.
Önskemålet var att göra henne till viljes NU och inte som jag önskade, nämligen senare under veckan då jag mådde bättre och orkade utföra hennes önskan.
Snäll (lättövertalig) som jag är så gjorde jag henne till viljes, levererade till henne och fick ett "tack för hjälpen".
Jag knatade hem, däckade och sov sedan mer än 24 timmar i streck...
Jag hjälper gärna till, men det ska vara under mina egna villkor. Jag tänker inte vara någon hund som lyder allas kommandon, utan att själv ha något att säga till om.
Jag har helt enkelt tröttnat på att alltid bli tagen för given!
Nu ska jag sluta klaga och istället försöka få lite sömn. Är fortfarande förkyld och varje timme som jag lyckas sova utan att väcka mig själv genom hostattacker är guld värda :)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...