Direktlänk till inlägg 11 april 2013
En månad har gått sedan jag blev sjukskriven och i morgon är det planerat att jag ska återvända till jobbet.
Ska träffa min läkare i dag vid 10- snåret för ett återbesök och se vad han säger...
Min önskan är dock att jag även får resten av denna månad på mig. Jag tappades bort i datorn så mina samtal med kurator/psykolog/prattant har ännu inte startat och jag hade hoppats att det skulle ske innan jag började jobba igen, då mitt psyke verkligen åker berg-och-dal-bana.
Vissa dagar är så lätta och jag har världens lugn och inte ett problem i världen. Känslan att jag kan klara allt är stark och jag längtar till jobbet...
Andra dagar är svarta som en höstnatt och min enda önskan är att bli lämnad ensam, få skrika ut min smärta och gömma mig på något mörkt ställe där ingen ser eller kommer åt mig...
Dagar där solen skiner trots att molnen ligger tunga över Norrtälje och andra dagar då paniken och ångesten bubblar under min hud och jag inte ens orkar spela glad eller le...
Jag får helt enkelt se vad som händer och sker under mötet med läkaren.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...