Direktlänk till inlägg 7 december 2013
Tyckte i morse när jag vaknade att jag hade många timmar att göra saker på.
Snöstorm utanför rutan och jag skulle bara pyssla inne, slippa hoppa i kläderna och bara gå runt och lalla inne, men som alltid så räcker ödet näsan åt mig och jag börjar känna mig som en hamster i ett hjul, lätt panikslagen över den höga hastigheten som jag rusar i.
Vindögd av trötthet, en värkande hjärna och natten närmar sig med stormsteg.
Den många timmarna har rusat fram och jag har inte gjort ens hälften av vad jag önskat...
Det där med att jag skulle slippa stormen, krossades direkt när jag insåg att jag hade tvättstugan och en överfull tvättkorg. Att snön även i år dök upp och troligen inte kommer att smälta förrän nästa år, gjorde att jag nu tillslut var tvungen att "vinterbona" balkongen, jag kommer nog inte undan i år heller...
Jag har ju funderat på att förbereda balkongen sedan början av November, men nu gick det liksom inte längre att skjuta upp det längre, hela naturen är liksom redan vit... Så min stilla och lugna dag "sket sig" och det var liksom bara att skutta i kläderna och dra ner toppluvan över öronen och gå till affären för att köpa pressening.
Tog vägen via tvättstugan och kastade in kläderna i maskinen.
Hittade lite mer än jag borde i affären så det blev även lite lussebullar när jag kommit hem, hängt kläderna och stoppat balkongbordet under vintertäcket.
Så när jag var klar med bullarna bjöd jag in Sarah och kände mig extremt social när hon kom och jag hamnade vid datorn...
För att hinna med mammas julklapp måste jag i princip sitta hela natten vid datorn och mitt tålamod är efter några timmar vid en dator som hatar mig inte det allra bästa.
Nu är klockan strax efter 21 och jag ska upp tidigt i morgon för en tripp till Stockholm och julmarknaden på Drottningholm med glad syster och söt lilltjej.
Lilltjejen ska dessutom ha en dansuppträdande i morgon, som jag glatt kommer att njuta av.
Men jag hade hoppats att hinna sy lite på julklapparna och även förökt få mammas julklapp klar i dag, men jag tror att tiden inte vill vara med mig... Inte heller ögonen eller skallen om jag vara ärlig.
Massa vit skit lämnade stormen Sven efter sig under sin färd genom Norrtälje
Ett gäng gula bullar kommer nu att fylla min ganska tomma frys.
Hälften med mandelmassa och resten med smör/florsocker.
Sååå goda och sååå onyttiga! :)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...