Direktlänk till inlägg 7 april 2015
Ute skiner solen och jag känner mig riktigt pigg för att vara sjuk :)
I dag har jag varit ute på nätet för första gången på evigheter och nu är äntligen biljetterna beställda till Göteborg och konfermationen. Även hemresan är bokad och betald, så nu kan jag lugnt sätta mig och vänta på att tiden ska gå :)
Ska bli härligt och väldigt välbehövligt att lämna stan för ett par dagar. Bara njuta av att umgås med vänner och kunna släppa alla måsten...
Efter en veckas sömn i soffan är jag nu slutligen på benen och det känns som jag är tillbaka.
Fortfarande aningens ont i halsen och jag fattar inte hur all slem i halsen fått plats, SÅ stora lungor har jag väll ändå inte att allt kan gömmas i dem?!
Börjat kolla på en serie somnat i mitten och vaknat upp i nästa serie. Sett lite och lyckats somna även från den och vakna upp i något helt annat. Under ett par dagar har jag inte sett ett enda helt program och då har en del av dem ändå varit favoriter som jag inte kunnat missat tidigare :)
Köpte godis innan påsk och påsen är fortfarande oöppnad. Druckit sammanlagt två koppar kaffe senaste veckan och det var INTE gott och med tanke på att jag kan dricka kaffe dygnet runt och älskar kaffe med mycket mjölk, så är jag allvarligt sjuk :)
Fått i mig en kopp tea men även det smakade som grillad skunk och i kylen har mjölken stått och surnat för att jag inte fått den att gå åt. Har försökt att dricka vatten men det har skavt i halsen att jag trott jag ska bli tokig. Varje klunk har jag tvingat ner. Svartvinbärssaft har varit lättare att dricka och när jag häromdagen köpte stillavatten på flaska så kändes det lättare att dricka än vanligt kranvatten. Vet inte om skillnaden sitter i mitt huvud eller om kranvattnet verkligen är "hårdare" än annat vatten.
Att vara sjuk tar väldigt på psyket. Samtidigt som jag vet att jag inte kunnat jobba om jag inte lyckats hålla ögonen öppna, så känner jag att jag lämnat mina arbetskamrater i skiten. Och som alltid så är det dåliga samvetet där och spyr galla över hur otillräcklig jag är och at jag borde kämpa hårdare...
Nästa lön ser jag inte fram mot med glädje och jag lär inte hurra över den.
Lite spännande är det att se att bristen på hunger och törst fått mig att lämna min platå som jag stått på med fem kilo. Visst, risken att jag går upp dem snabbara än jag förlorade dem när jag väl börjar äta riktigt igen finns, men bara vetskapen att jag faktiskt kan väga 72 kg, är glädjande skojigt :)
#blogg100
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...