Direktlänk till inlägg 6 april 2016
Jag känner mig som en speedad ekorre instängd i en skokartong.
Det normala i mitt liv och alla rutiner har gått på semester eller kanske till och med sagt upp sig med omedelbar verkan. Jag får se om rutiner och lugnet kommer tillbaka när lokalen är klar och möblerad, pappa är hemma från sjukan, frysen full av matlådor och jag har tid att städa lyan...
I helgen blir det golvvård i lokalen och bara att få tag på material till det är ett projekt i sig. Medel och maskiner var svårare att finna än vi kunde tro och att hyra in golvvård fixar inte ekonomin och känns dessutom idiotiskt att hyra hela paketet för många kronor när vi är ett par kottar som kan, gått kurser och jobbat med det... Men i dag i stressen och jäkten så kanske vi fixat det, svaret kommer definitivt i morgon (håll tummarna).
Min far ligger dessutom på sjukan och kanske åker han hem o morgon eller kanske inte. Proverna var bra, siffrorna var bra och allt var bra med så ställde han sig upp och då sjönk allt till skosulenivå och han kommer troligen inte hem o morgon. Jag åkte dit, då sov han. Jag läste lite tidningar i väntan på att han skulle vakna tillslut gav jag upp och åkte i väg på jakt efter skummade. Kom tillbaka till sjukan och pappa sov fortfarande då tog jag en fika i café och återvände till pappa som fortfarande sov djupt. Gick en sväng runt sjukan, ringde samtal och när magen började värka av hunger så återvände till salen för att berätta att jag skulle komma tillbaka i morgon, då var han vaken... Satt en stund och pratade medan hans andning och puls stabiliserades. Jagade ut en dam från hans sal, som absolut inte ville lämna salen då den var mörk...
Även på jobbet försvann rutinerna och stillheten när jag i dag fick (från det blå) en vikarie på halsen att lära upp från grunden...
Det kommer att bli koas ett par dagar innan jag fått in nya rutiner och kan släppa kontrollen. Framförallt kommer det att bli jobbigt m jobbet... Dvs att hitta jobb.
Vi behöver ju inte stressa ihjäl oss direkt men även stress åt andrahållet kan bara jobbigt. Bli stressad av att vara sysslolös, se minutvisaren sniglar sig fram och göra Nada. Gnugga lampor och golvsocklar varje dag, bara för att få tiden att gå är ju liksom inte heller ett alternativ. Jag är van vid att bara vara och jobba lugnt, men att ha ytterligare en bredvid mig som vill jobba och vara till nytta, kommer att bli smått jobbigt att vänja sig vid...
Nu ska jag umgås m katten, ta en lång dusch och gömma mig under täcket.
Hoppas på en lugnare dag i morgon.
#blogg100
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...