Direktlänk till inlägg 9 maj 2016
Går runt och känner mig som en sömngångare.
Inte pigg men inte heller trött, bara avtrubbad och ointresserad av allt. Ingen energi kvar för att göra något och jag känner själv hur oengagerat jag pratar m folk och utför mitt jobb...
Kanske har de antidepressiva äntligen börjat värka i kroppen, då humöret inte längre åker jojo mellan skratt, gråt, panik och ångest. Men att vandra runt och känna sig som en kall och känslolös sten är inte heller kul.
Det blir i allafall "Vårruset" i år för syster, mig och 13-årig discodansös. Är ju ett par dagar kvar till ruset och kanske är mitt humör lite mer över vattenytan än för det är för dagen. Ger mig i allafall något annat att tänka på och almanackan är tom på planer, så jag behöver något som drar mig bort från lyan.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...