Direktlänk till inlägg 5 juli 2016
Nu märker jag att semestern dragit igång på allvar. Speciellt tydligt är det vid 6.30 på morgonen när jag knatar mot arbetet. Parkeringen utanför skolan är fri från bilar och lekplatsen ekar tom på barn. Mitt område är tyst och inte ett liv bakom mörka fönster. Inte ens de äldre damer med små golvmoppar i koppel som jag vanligen möter synstill vid denna tidpunkt. En ro har brett ut sig och sovmorgnar verkar de flesta tagit just nu. Inte ens vid stora Stockholmsvägen och dess rödlysen syns många bilar och förutom någon cyklist så är jag ensam.
Ytterligare semester för egen del är inte inplanerad och jag har ca tre veckor kvar att ta ut, men känner att det inte stressar med den. Kan vara skönt med lite ledighet i höst el vinter, när alla återvänt till jobbet och jag känner att kroppen börjar protestera.
Såg på en gammal uppdatering på fb i går att det är ett år sedan som jag "sparkades" från mitt tidigare jobb som ekonomibiträde (diskare) och fick 2 veckors uppsägningstid. Ett år har gått utan någon längre sjukskrivning och med en kropp som fortfarande någorlunda håller samman. Även om det fortfarande finns en del bitterhet så är det skönt att ha en anställning där lönen kommer i tid, jag vet hur dagarna ser ut och jag har numera en chef som efter ett år fortfarande håller sina ord.
Jag lärde mycket på förra jobbet och jag är glad över de erfarenheterna, även om de fick mig att hata vissa personer och deras behandling.
Jag kommer troligen inte att vara lokalvårdare resten av livet, men jag kommer att vara mer noga nästa gång var jag hamnar någonstans.
Förra gången var det snarare en flykt som gjorde att jag hoppade på första bästa arbetsplats som sa "Ja" till att ta emot mig. Det var antingen ett nytt jobb eller en heltidssjukskrivning i vitt rum med madrasser på väggarna som gällde. Även om det andra alternativet kanske varit lugnast och bäst för mitt psyke, så överlevde jag även denna prövning i restaurangbranschen :-)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...