Direktlänk till inlägg 22 oktober 2016
Funderar på att byta namn på "Tallugglan" till "klagomuren", då det känns som om det enda jag gör är att klaga och mala om saker.
Är det inte värk i kroppen, hål i knoppen, jobbigt liv och obefintlig ekonomi så är det annat strul som förpestar mitt liv och gör mig jobbig i bloggen. Det är illa när man inte ens själv orkar läsa sin egen blogg :-)
Fram till i dag har det gått framåt. Jag har efter 8 veckors väntetid slutligen fått träffa sjukgymnasten som gett mig övningar som stärker mina axlar, så jag i slutänden kan fortsätta som lokalvårdare. Det är sjukt att det är så lång väntetid att man hinner bli frisk innan man är där. Under 30 minuter fick jag sitta och förklara smärtan jag haft, hur stark den var, vilken typ av smärta och vilka punkter/muskler smärtan satt. Jag har varit helt smärtfri i kroppen i närmare 5 veckor. Hur tusan ska jag beskriva en smärta som jag inte längre har??
Förutom sjukgymnasten så har jag under sjukskrivningen träffat psykologer och fått nya antidepppiller, jag har efter massa tjat även fått en kurator jag träffar varje vecka. Jag har gjort allt jag kunnat för att komma tillbaka men än är jag inte där och fortfarande dyker värken upp i rygg och axlar om jag gör monotona rörelser och bär för tungt. Men jag ska vara tillbaka på jobbet den 1 november! Dels håller jag på att dö av tristess, vänt dygnet totalt men framförallt är det en ekonomisk katastrof att vara sjuk.
Kollade lönen i morse och direkt sjönk humöret, för att inte nämna den panikattack som jag drabbades av. Var länge sedan som jag bara satt och hyperventilerade, kallsvettades och med ett hjärta som pumpade snabbare än vad som är nyttigt. Ren och skär panik av att se att mina utgifter denna månad är strax över 7000 och lönen jag får denna månad är 3500. Inte ens hyran räcker lönen till och än mindre till de andra räkningarna. Skulden till CSN som jag betalar av varje månad får jag inte skjuta på då de redan gjort ett undantag för mig och vetskapen att det riskerar att komma kravbrev gör mig livrädd. Jag kom ganska nyligen ifrån kronofogdens långa fingrar och att veta att jag pga knäpp kropp och knopp kanske kommer dit igen gör mig mer än lite rädd och orolig...
Jag trodde att allt skulle flyta på och om jag missat något skulle jag bli påmind om misstaget, tillsagd och få hjälp. På måndag ska jag kontakta Fk och höra vad som händer och hela kvällen har jag fyllt i blanketter till Fk.
Min storaoro är att de anser att jag inte är tillräckligt sjuk för att få ersättning...
Detta kommer att bli en lång helg!!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...