Direktlänk till inlägg 23 januari 2018
Den 4 april 2017, blev min familj lite större då Zasso fick ett husdjur :-)
Zasso hade varit ensam kisse i över ett år och funderingar hade funnits att skaffa ytterligare en katt eftersom Zasso började bli aningens bortskämd och i mina tankar även ensam, eftersom jag jobbade (snacka ge en katt mänskliga känslor och tankar :-D)
Ungkattens? Kattunge? Hanne? Hona? Orkade jag m en kattunge? Skulle Zasso godkänna en vuxen katt? Jag hade inte riktigt bestämt mig för om jag ville ha ytterligare en katt när jag plötsligt hade Findus. Det gick snabbt när väl beslutet var fattat och även om jag stundtals (framförallt i början)undrade vad jag gett mig in på, så har det gått bra.
Han är nu tre år, har helt slutat att morra (det enda ljud han gav i från sig de första dagarna) och älskar att leka... Med pinnar.
Han är lite speciell och i bland vet jag inte om han är en katt eller bara en stor klumpig "sak" i kattförklädnad.
Han tycker inte om att bli buren eller farthållare. Vill han ut, så ska han ut och då spelar det ingen roll att jag tycker annorlunda. Han är envis som en liten gris och har lärt sig vad godis är. Han gillar godis så mycket att han hugger på allt som man håller framför hans nos. Ibland är det godis, ibland min tumme och i går var det en bit Mariekex. Jag tror inte ens han kände vad han svalde, det går väldigt fort :-)
Efter att i månader sett Zasso sitta i mitt knä vid köksbordet och kura i hop sig i mitt knä på kvällarna så tog Findus mod till sig att göra ett försök på kel.
Jag satt vid köksbordet, ganska långt fram på stolen och mellan mig och stolsryggen var ca 1 decimeter brett utrymme och där satt plötsligt Findus. Försiktigt och långsamt började han åla sig framåt. Centimeter för centimeter under min arm, runt min midja och upp i mitt knä. Det var bara att släppa allt, berömma och börja kela.
Fortfarande är det samma väg han tar och hoppar aldrig upp direkt i knät, men åkandes går snabbare gör varje gång, kelstunderna allt längre och spinnande allt högre.
För varje dag älskar jag denna speciella herre allt mer.
Fina Findus har blivit en del av familjen :-)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...