Direktlänk till inlägg 8 mars 2018
Sitter nu på bussen hem efter ett 4:e möte med min läkare. Varje träff blir lättare och lättare och jag börjar kunna ringa in problemet och även börjat kunna utesluta vad som är skräck, problem och ryck på axlarna.
Att kunna erkänna att jag har problem och inte bara undviker för att jag är fattig och hellre lägger pengarna på annat är ett stort steg och så jäklans tufft att ta just det första steget. Att jag som även lider av livlig fantasi ska bli av med en skräck/fobi som fått fria tyglar under mååååånga år är kanske ännu svårare eftersom jag tror mig veta vad som väntar och sedan kryddar det med extra obehag och smärta i fantasin.
Men jag har erkänt mina brister och jag jobbar just nu järnet med dem.
Målet är att slippa skräcken, undvika att vända i väntrummet eller ha impulserna under kontroll och INTE hugga sköterskan i handen...
?
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...