Direktlänk till inlägg 18 juni 2018
Frisyrer och klippningar är inget jag lägger ner någon större tid på. Perfekta frisyren är den som det räcker med att borsta igenom, upp med skiten i en hästsvans och avsluta med en keps som döljer mardrömmen. Eller bara vända upp och ner, ruska lite och sedan klart. Inte speciellt kul men jag orkar inte hålla på med vax, värme, spolar, fönar, färger, specialshampon och balsam som ska passa trött, slitet och uttråkat hår.
Det ska räcka med att håret sitter på skallen när jag vaknar och inte hänger i vägen/hänger ner i toalettstolen när han städar på jobbet...
Jag klipper mig en gång om året och däremellan så toppar jag inte ens peruken, utan låter allt bara växa fritt.
Men när jag väl sätter saxen (runt sommartid) i det vildvuxna så blir det rejält :-)
Antingen page med kort lugg, rakat i tinningarna eller kanske halvkort med uppklippt i etapper...
Jag är inte rädd för att testa annat än det vanliga, för blir det fel så växer det snart ut och mitt hår växer verkligen som ogräs :-)
Samma fredag som jag åkte till Tallinn så tröttnade jag på mitt hår som dels var väldigt råttfärgat, dels slitet och nött men framförallt ständigt ivägen. Så med tre timmar kvar innan bussen till Stockholm skulle avgå från Norrtälje hastade jag ner på stan med en halvklar bild i huvudet på hur jag ville att mitt huvud skulle se ut.
I en pärm hos frissan hittade jag något som liknade min tanke och när jag lämnade salongen var jag insmetad med både vax och mousse och Inte helt nöjd m resultatet.
En vecka senare har jag vant mig vid det (i mina ögon) korta håret och det inte riktigt jämnalånga topparna.
I dag har fyra bekanta/kollegor /fd arbetskamrater sagt att det är fint och att jag passar i det. Så nu kan jag kanske börja gå runt och trivas i det korta.
Att jag även upptäckte att passbilden liknar det jag har i dag gör ju att jag på något sätt dras och gillar det lite kortare modellen... Även om drömmer fortfarande är långt och pudellockigt (80-talet är helt klart mitt decennium :-D)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...