Mamma fyller 70 - år och det ska firas i helgen och som vanligt så muttrar jag om att anlända iförd morgonrock och gympaskor... trasiga jumpaskor bör tilläggas :) 

Jag har kläder, det  erkänner jag. Men jag tror inte att gympabyxor och svarta jeans räknas in i kategorin finkläder och speciellt inte födelsefiranden som är på sommaren. Då ska det troligen vara ljusa kläder och gärna något som fladdrar runt benen typ  kjol eller liknande... 

Jag är somsagt ingen klänning-/kjol tjej, så det går bort. Kvar blir inte många val :D

Ska bli spännande att se vad jag hittar på att bära i helgen. 

Jag trodde att jag var ganska smart, men så började jag fylla i papper från Försäkringskassan och insåg att min genistatus är en myt.

Skojade bara! :D Jag har aldrig varit ett geni, men trodde att det skulle vara lättare att fylla i pappren till Försäkringskassan, än det verkligen var. Tvingades även ringa till grannen för att be om tolkhjälp och då är det kris :)

Men efter 2 timmars slit, så är de nu inskickade och jag kanske vågar luta mig tillbaka och slappna av...

Vissa i min omgivning vet om den cirkus som jag den senaste månaden levt i och stundtals har det känts som om jag helt vill ge upp. Orken och viljan att fortsätta kriga och kämpa tar tillslut slut och jag önskar bara rycka på axlarna "What ever..."  

Men livet funkar inte direkt så och jag har vänner som puffar mig framåt och som berättar vad jag ska göra, så på något sätt så lyckas jag fortsätta kämpa. 

Men inte tusan är det lätt när allt känns som en jäkla karusell utan avstängningsknapp och snurrandet bara går snabbare och snabbare... 

Jag har i allafall lärt av misstagen jag gjorde denna gång, kan alltid hoppas att jag kommer ihåg dem till nästa eventuella sjukskrivning också :)

Ett år har gått sedan jag rullades ut från uppvakningsrummet, satt mig upp på båren och gav en mycket förvånad  granne en stor kram.

Hon trodde jag skulle vara halvdöd av smärta efter operationen, men jag kände inte ens att ett läkarteam varit inne och rotat i min mage. 

Jag led verkligen med min stackars rumskamrat som inte kunde ligga, sitta eller stå pga smärtan... Själv låg jag och läste dagen efter PÅ MAGE!! 

Redan från början insåg jag att min resa är och har varit otroligt smärtfri och lätt, om jag jämför med andra som haft/har både det ena och det andra problemen att tampas med. 

Jag har bara hamnat på akuten en gång efter operationen i vad jag trodde var tarmvred, men röntgen visade inget och smärtan släppte efter några timmar och jag åkte hem.

Inte heller några "dumpar" har jag råkat ut för. I princip kan jag äta allt, på både gott och ont.

Det enda som jag dumpar på är stekt ris och babyspenat. Saker jag kan klara mig utan :) 

På många sätt hade det varit lättare om jag fått magsmärtor, illamående, darrningar och kallsvettningar (S.k Dumping) av fett, socker och annat som inte är bra att äta.

Men jag kan fortfarande äta allt som jag kunde innan op... Dock i  mycket mindre mängd än innan (tack och lov!) Om jag överäter eller äter för fort så får jag magvärk som håller i sig i timmar, men i bland är det så lätt att äta det som är gott istället för att äta det jag vet att jag borde äta. Den första nygrillade hamburgaren för året med massa godsaker på, är ju så mycket godare än en grillad korv med bröd. Nästa gång ska jag lyssna på vad hjärnan säger, äta min mängd och vara ett trevligare sällskap utan att behöva hålla för magen av smärta. 

Kan nog säga att jag under året bara haft två sockerdumpar och jag mådde verkligen pyton. Dessutom inträffade de inom samma vecka, men av udda anledningar.

Fika med kaffe, kladdkaka och grädde funkar. Fika med Coca cola, kladdkaka och grädde fick mig att må som om jag druckit en pava hembränt och åkt flygande skeppet... Jag var tydligen grön i ansiktet och fick koncentrera mig på att gå rakt. Sedan somnade jag, sov i 2 timmar och vaknade "nykter" och pigg. Den andra gången käkade jag  ett par chokladdoppade marmelad bitar... på fastande mage.

Jag har förhoppningsvis lärt mig av tabbarna och gör inte om det den närmaste tiden :)  

***********************

	En gammal bild. Kände mig som ett gravid kylskåp, havandes med en elefant. Redan här började nog tankarna på en operation att komma, även om jag inte riktigt ville inse det själv.
En ny bild. En av de nyare bilderna, där jag inte ser ut att halvsova. Det enda jag irriteras över är att min haka och hals alltmer börjar att likna en kalkon :)  Det börjar liksom hänga och svänga lite väl mycket...

Sedan mitten av december har vågen stått still och min skräck var att jag inte skulle förlora mer vikt. Men med lite ändring i kosten och en heldel promenader så börjar pilen åter att peka neråt, sedan ett par veckor tillbaka. 

Men fram till i dag har jag förlorat 24% av min "startvikt" dvs vikten jag hade när jag vägde som mest.
Förutom att vikten blivit mindre så har även omfånget minskat, ganska exakt 20 centimeter runt midjan har försvunnit och även om det kunde varit mera, så är jag nöjd med det hittills. Men mer ska det bli och jag har ett mål som jag gärna vill uppnå. 

Det roligaste är att jag faktiskt kan köpa kläder på loppisar och att det även finns kläder som jag måste hänga tillbaka då de är FÖR  förstora :)
Att jag även fått kläder av min syster är underbart kul, DET har aldrig hänt tidigare :D 

Nu börjar år 2 i mitt nya liv och vi får se vilka förändringar som nu kommer att ske :) 

Fler bilder kommer att ploppa upp på bloggen. Håller på att samla in från vänner och familj :) 

Svårt att fånga sig själv på bild, när man vanligen brukar vara den som står bakom. 

Åter igen har jag levt i tron att de som vet bättre än mig, ska göra det som är det bästa för mig... Helt enkelt trott att folk ska sköta sitt jobb. Men som alltid så strular det till sig och jag försöker i slutenden att rätta till allt, så att det blir bra. Jag behöver dock en tolk som gör att jag förstår vad jag ska göra, bör göra och borde gjort redan från början.
Trött, förrvirrad och... helt hjärndöd!!

Jag lever på hoppet att det någonstans finns en plan även för mig. 

Kanske finns det någonstans gömt en lapp eller papper som talar om hur jag ska göra för att överleva även denna pina och detta hinder.

Planen är kanske inte att jag ska bli rik, berömd och bäst. Kanske inte ens speciellt bra på en en enda sak, men det vore kul att veta om det överhuvudtaget finns en plan...

Men någonstans finns kanske en karta gömd som berättar hur jag ska komma vidare i livet utan något och kanske finns det någon därute som vet hur jag ska hitta denna karta...

Det enda som jag egentligen strävar efter är att kunna njuta av dagen. Kunna köpade kläder och annat som jag gillar, umgås med mina vänner utan krav och kunna unna mig friheten att sitta på ett café och studera turisterna.

Men "han där uppe" eller kanske snarare ödet, sätter käppar i hjulet och det känns som om jag ständigt kämpar med att hålla näsan ovanför vattenytan när vågorna gör sitt bästa för att dränka mig.  

Någonstans finns det kanske även hopp för mig. 

När jag äntligen tror att allt har löst sig, så dyker hindren upp och min glädje grumlas. Han där uppe vill verkligen testa mitt tålamod...
Varför kan jag inte få lugnt ett par månader? Bara några månader utan problem, skulle vara så skönt...

Rensat garderober, tvättat kläder jag fått från vänner och nu äntligen jag hittat på vinden. Hela eftermiddagen har ägnats åt rensning... nu blir det sängen o i morgon kommer grovsoporna :-)

Rensat garderober, tvättat kläder jag fått från vänner och nu äntligen jag hittat på vinden. Hela eftermiddagen har ägnats åt rensning... nu blir det sängen o i morgon kommer grovsoporna :-)