Den största anledningen till att jag åker till Göterborg i januari är detta!!
Men sedan är även fika/lunch med vänner och förhoppningsvis även en liten titt på stan inplanerad.
Det är ju inte så ofta som jag åker till Göteborg, så lika bra att passa på att utnyttja dagen :) 

 Biljetter är bokade och sovplatsen fixad i Göteborg så nu får gärna Trettondagen komma :)

Denna tid för sex månader sedan låg jag på uppvaket och stirrade på underliga figurer och mönster som var målade i taket.  Vetskapen om att jag var opererad fanns och plåstren på magen var bevisen för att de varit och karvat i mig, men smärtan och värken som alla sa att jag skulle känna fanns inte.
Jag var trött och groggy, men annars hur pigg som helst... För att vara nyopererad  :)    

Ett halvår har gått sedan min Gastric ByPass operation och dessa månader har rusat fram och nya saker har ständigt skett och upptäckts, händelser som jag i princip måste markera i kalendern för att minnas och som för att få ett litet hum om vad som hänt sedan ”dagen O” (Operationsdagen :D )
Kan inte skjuta under stol med att jag känner mig  lyckligt lottad som sluppit inte bara en del av  utan snarare ALLA biverkningar. Kan nog säga att jag har en aning dåligt samvete när jag tänker på de vänner som inte haft min stora tur och som måste opereras både en och flera gånger då det ena efter det andra inträffar. Känns nästan pinsamt och en smula jobbigt när jag erkänner för andra opererade att allt gått lekande lätt för mig, utan att minsta problem dyktupp.
 

Den största skillnaden på före och efter min OP, är självklart vågen som visar en mindre siffra. Ett nummer som jag haft svårt att ens föreställa mig då jag de senaste 10 åren faktiskt vägt pinsamma tresiffrigt.  
Att därför vara nere på två siffror har inte ens funnits som en avlägsen dröm, då det känts så otroligt totalt avlägset att det inte ens kunde anas i horisonten.
Det som känns underligt är att jag känner att vikten förändrats men jag kan liksom inte se den ännu…
Visst har spegelbilden förändrats, men det är inte förrän folk beskrivit förändringarna som även jag kan se dem.  Låter helt utflippat, men kanske har jag svårt att se skogen för alla granarna. Jag ser kilona på byxor som plötsligt behöver skärp för att inte rasa i backen och på tröjor som blivit stora som enmanstält, men just VAR jag blivit mindre är svårt för mig att se, men kanske är det lättare för folk omkring mig som inte ser mig dagligen.

En annan spännande upptäckt jag lagt märket till är att jag plötsligt har ben i kroppen :)
Har hittat både nyckelben och revben som jag kan svära på aldrig funnits där tidigare. Häromkvällen hittade jag även ett ben i smalbenet som inte heller det kändes likadant som det tidigare gjort, har även hittat muskler som är mer framträdande på ställen där fettet håller på att försvinna. Alla dessa upptäckter är spännande att göra och jag blir lika förvånad och glatt överraskad varje gång jag hittar något nytt i kroppen.
De senaste månaderna har helt enkelt varit fyllda av spänning och förväntan. Ännu är jag rätt långt från mitt mål, men för varje vecka kommer jag ett steg närmare min målvikt eller runt kilona som jag ska/bör väga.
Något annat som jag kan mäta och som jag ser tydligare är hur jag förändras på insidan. Vikten minskar och mitt självförtroende ökar. Med varje kilo som försvinner så försvinner även den gamla Helena. Försvinna helt hoppas jag att jag aldrig gör men jag känner inte längre samma hinder inför att göra vissa saker som jag aldrig skulle gjort innan OP. Bara tanken att jag två helger i rad faktiskt varit ute på krogen och dessutom gillat det, är otrolig. Att jag varit på förfester hos mindre bekanta vänner är något som INTE skulle hänt innan OP.  Att beställa en konsertbiljett och gå på spelningen i eget sällskap var även det otänkbart för bara ett halvår sedan.
Dagens WOW är att jag utan tvekan via en ganska ny bekantskap, beställt en biljett till en spelning i Allingsås… Jag vet inte ens var Allingsås ligger och jag har ingen aning om hur jag kommer dit, men jag ser fram mot det i alla fall :)  
Det är som om operationen möjliggjort allt och hindren är inte längre lika höga som jag en gång sett dem vara.
Jag mår bättre psykiskt och fysiskt nu, än jag någonsin gjort och även om det är en bit kvar så har de senaste månaderna varit de bästa i mitt liv.

Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde operationen tidigare i livet! 

Hittade mönstret till denna julstjärna i en veckotidning för något år sedan och var tvungen att pröva göra den.

	För att göra den krävdes en massa små rektanglar. 60 stycken rektanglar för att vara exakt.
Sedan syddes rektanglarna ihop för att tillslut bilda 20 stycken pyramider.

Därefter så syddes de små pyramiderna ihop och i alla hörn syddes pärlor på som dekoration.

Resultatet blev bättre än jag trodde. Eller vad säger du?? 

Finns det något annat att säga?  Äntligen är veckan över och även om den gått snabbt så har  den samtidigt gått långsamt :)  Jag har levt på smärtstillande, har en otrolig värk i axlar och rygg som tack och lov går över med alvedon. Vet inte vad smärtan kommer av, men inte blir den bättre av att böja sig efter papperskorgar under skrivbord :)  Det som är lite underligt är att  smärtan även dyker upp när jag promenerar. Men med smärtstillande så överlever jag :)  

Nu är det som sagt äntligen fredag och denna kväll avnjutes i soffan med en katt som älskar "salta pinnar"  och som den senaste timmen jagat gröna oliver över golvat :) Har jag en underlig katt eller är han helt normal??  :D  

Att skriva i mörker samt med en kisse i knät är inte det lättaste.
I allafalla tur att jag inte kör "pekfingervalsen" utan hittar ganska bra på tangentbordet även utan att se det alltför tydligt :) 

Att ha huvudvärk är ett litet h-e och det har jag lidit av hela dagen samt hela veckan i vågor.
Även roliga saker och händelser blir tråkiga med dunkandet i huvudet. Irritationen ligger hela tiden och bubblar och jag bara går runt och väntar på att något "stort" kan hända, så jag får en möjlighet att explodera och släppa ut allt som puttrar.
Inte heller lätt att jobba på ett ställe där ljud och rörelser är en del av arbetsplatsen.
Försöker härda ut, le glatt mot kunden och hälsa väluppfostrat men frukosten hela veckan har bestått  av ett glas vatten och 2 alvedon...  Jag måste börja käka bättre :)  

Vaknade i morse och kände när jag sträckte på benet att det stramade i låret som attans. Är jag otränad eller otränad om en liten promenad på 40 minuter kan ge mig träningsvärk :) 

Inte för att jag varit lat och dragit mig för att gå på kvällarna utan min förkylning har inte gett mig något annat val än att stanna hemma och hosta lungorna ur mig. Minsta lilla ansträngning har fått hjärtat att spinna på i massor av hjärtslag, näsan att rinna som en kran och som sagt en hosta som kan väcka döda.

Men nu är jag tillbaka, nästan frisk så i går blev det en härlig promenad längst med Lommaren och en bit på elljusspåret.

Bra musik på hög volym i lurarna gjorde att jag hamnade i min egna lilla värld och tempot var ibland riktigt högt.
Molnen höll på att samlas på himlen, solen stod lågt och kylan hade ännu inte slagit till, men trots det mötte jag bara två personer längst med vägen.

När jag gick förbi det ödsliga badet blev det en paus på bryggan.
Tystnaden, stillheten och skönheten var så otrolig och mäktig att jag inte kunde låta bli att känna glädje över att bo på just denna plats.

     
Fan vad jag älskar naturen!!!  :) 

Fullt upp och en envis förkylning har gjort att det funnits annat än bloggen den senaste tiden :) 

Jag hamnade på bröllopet på lördagen och hade ett par trevliga timmar i Hallstavik.

På fredagen närmare 23 på kvällen hade jag hittat lift till Hallsta och även hemresan löste sig genom ett oväntat möte med en vän från tonåren som även hon kände bruden. Mia min gamla bekantskap hade fotproblem så vi lämnade firandet tidigare. Men trots den tidiga avfärden var dagen spännande och kul :)  

Tyvärr så visade det sig att bruden hade en förkylning på G och lät under dagen som en hes kråka och även jag fick denna sjuka så hela veckan har jag varit sååå vidrigt dålig. Trots önskan att lämna jobbet och göra sängen sällskap, så har jag kämpat på med rinnande näsa, hosta och en hals som inte varit helt normal. Nu verkar dock förkyolningen ha vänt och jag mår lite bättre. Så i morgon blir det vattengympa och jobb :)