Direktlänk till inlägg 14 oktober 2012
Vaknade i morse och kände när jag sträckte på benet att det stramade i låret som attans. Är jag otränad eller otränad om en liten promenad på 40 minuter kan ge mig träningsvärk :)
Inte för att jag varit lat och dragit mig för att gå på kvällarna utan min förkylning har inte gett mig något annat val än att stanna hemma och hosta lungorna ur mig. Minsta lilla ansträngning har fått hjärtat att spinna på i massor av hjärtslag, näsan att rinna som en kran och som sagt en hosta som kan väcka döda.
Men nu är jag tillbaka, nästan frisk så i går blev det en härlig promenad längst med Lommaren och en bit på elljusspåret.
Bra musik på hög volym i lurarna gjorde att jag hamnade i min egna lilla värld och tempot var ibland riktigt högt.
Molnen höll på att samlas på himlen, solen stod lågt och kylan hade ännu inte slagit till, men trots det mötte jag bara två personer längst med vägen.
När jag gick förbi det ödsliga badet blev det en paus på bryggan.
Tystnaden, stillheten och skönheten var så otrolig och mäktig att jag inte kunde låta bli att känna glädje över att bo på just denna plats.
Fan vad jag älskar naturen!!! :)