Seg är bara förnamnet!!

Har ingen lust eller inspiration för att skriva, därav en månad utan inlägg!  

I fredags var planen att jag skulle göra en Tacogratäng. Så blev det dock inte då jag insåg att jag glömt köpa ost...  In med allt till gratängen i skåpen igen och det blev istället en macka och Varma koppen.

Ett nytt försök till gratängen gjordes i lördags då jag for upp till affären för att köpa ost.

Kom hem med full kasse och insåg åter igen att jag köpt allt jag absolut inte behövde men osten var åter kvar i affären. Kvällens middag blev således varmkorv med bröd :) 

Kan helt enkelt konstatera, ingen Concerta ingen hjärna!

I dag gav jag mig åter på försöket att göra en tacogratäng och nu fanns även osten på bänken :)

Fick i dag reda på att Dregen och Pernilla Andersson är gifta...  

Hade ingen aning om det och den vetskapen är väll egentligen inte så speciell, men ändå ...  

Pernilla ser ju inte direkt ut som en "Rockbrud", men  man ska som sagt inte dömma hunden efter håren, eller hur det nu är :) 

Well well cykelställ.

Dags att göra kudden sällskap och drömma lite roliga drömmar. 

Träffade min läkare förra veckan och han föreslog att jag skulle prova att vara utan Concertan någon vecka, då jag inte känner av den längre på samma sätt som i början. 

Nu har jag varit utan den i närmare en vecka och jag mår...  Jag har helt enkelt mått mycket bättre, om man säger så. 

Mitt humör är i botten,  min hjärna jobbar dygnet runt och vill inte sova, själv är jag trött hela tiden, men kan inte slappna av tillräkligt för att somna. När jag väl sover så sover jag länge och hårt. I natt blev det 11 timmars oavbruten sömn och för mig som i normalafall inte sover mer än 8 timmar, så känns det underligt. Jag vaknade inte ens av klockan i morse och när jag tillslut kom ur sängen så hade en bir på min arbetsdag redan gått...  

Jag hatar hur jag mår för stunden! Jag hatar att känna mig som ett enormt misslyckande som inte bara förstör mina egna chanser utan som även förstör för andra genom att inte följa de "regler" som är uppsatta. Det är få regler, men ändå så bryter jag dem hela tiden och den nedgående spiralen är igång...  

Det är så svårt att bryta mönstren och jag vet inte var jag ska börja. Jag behöver väll en spark i baken och någon som säger att det nu räcker...

Men var denna "någon" finns vet jag inte, i allafall inte i närheten av mig.

Jag vet för stunden inte vart jag ska ta vägen. Är så trött på att vara Helena och skulle mer än gärna byta min hjärna med någon. 

Är det bara Concertan som får mig att må som ett vrak, eller är det även den ovissa framtiden som gör mig till en obalanserad varelse med läckande tårkanaler??  

Jag vet inte, men för var dag som går ökar olustkänslan att kliva ur sängen...